onetruefairytale

Jag har tusen funderingar i mitt huvud..
Hur kommer det att bli? Kommer det att gå bra? Vad kommer jag att få se? Vilka kommer jag att träffa? Kommer dessa personer att skrämma mig? Kommer jag att trivas? Och den värsta biten, kommer det att gå som förväntat.. ?
Jag känner mig uppriktigt sagt orolig. Jag vet ingenting, jag kommer att få se imorn, men vad kommer jag att tycka om det jag får se?
Och räkningar, hur kommer jag att klara dem? Hur blir det med ekonomin? Min hyresvärd har förståelse, tack och lov. Så att han inte tror att jag bara skiter i hyran.
Om jag bara kunde bortse från allt.. All oro.. Men jag har gjort det För länge nu..
Det är dags att jag tar tag i det här. Mina stackars vänner och familj är mer orolig än mig. Jag älskar er.
Ni är de bästa. Men det kommer att gå bra, jag lovar.

Så det blir till att kliva upp tidigt imorgon då. Jag ser fram emot det, samtidigt som jag inte gör det.
Jag är definitvt inte en primitiv personlighet. Men jag önskar att jag kunde vara det ibland. Som när jag tvingas utsätta mig själv för såna här saker.
Jag är bara så kräsen.. Varför?

Jag vill åka ner och hälsa på Prz..
Det var det jag hade tänkt göra framöver.. Men nu går inte det. Jag lär inte slippa därifrån. Inte många minuter i alla fall.

Vad är det som händer?



Be strong, Be Beautiful