Min nattvecka
Denna vecka blir det till att jobba natt.
Jag tycker om nätter, men min kropp mår sämre av det. Det är riktigt jobbigt..
Jag känner mig så trött. Jag vill bara sova, lägga mig framför tv:n och ligga kvar där tills imorgon.
Slippa att behöva röra på mig, får bara ont i magen av det..
Och att skriva matdagbok går faktiskt bra. Jag har gjort det nägra dagar nu och jag har skrivit upp allt jag har ätit, och ännu mera därtill. Jag har hur många tankar som helst när det gäller maten. Väldigt mycket sjuka tankar dock, men jag börjar att förstå mer och mer, tror jag. Det är så komplicerat. Mitt tänkade är inte som alla andras, de som känner mig vet. Jag är ganska speciell när det gäller det mesta kan man säga, även när det gäller mat och rutiner..
Jag gruvar mig för fredagen.. Jag är lite smårädd för vad som kommer att göras och sägas..
Jag vet inte om jag vill veta, men samtidigt så vill jag få det överstökat. Jag vill bara få det gjort så att jag slipper det sedan. Jag bär på så många dubbla känslor, jag vill något men samtidigt inte. Jag vet inte vilket jag ska välja..
Jag vill bli frisk, men samtidigt inte och jag vill äta samtidigt som jag inte vill det. För jag trivs med det här samtidigt som jag faktiskt inte alls gör det.
Jag har ett sunt och ett osunt tänkande.
Och jag vet aldrig vilket jag ska välja.. Men det slutar alltid med att jag gör det jag känner för för stunden. Så jag varierar helt enkelt. Ett tag så ansträngde jag mig verkligen för att äta och gå upp i vikt, och jag åt, men jag gick aldrig upp något. Senare så gav jag bara upp. Jag orkar inte hålla på.
De dåliga tankarna har inte tagit över mig helt och hållet än, men jag känner att de är påväg. Jag blir bara mer och mer fixerad vid olika saker. Jag kan inte äta än det ena och än det andra. Och sen så bjuder mina släktingar mig på mat hela tiden och det är jättejobbigt. Vad ska jag säga? Jag orkar inte och jag vill inte..
Det kommer att sluta med att jag kommer att stöta bort dem eller något. Säga att jag jobbar..
För jag vill inte bli itvingad saker. Det kommer inte att hjälpa mig i längden och jag äter det jag vill och när jag vill.
Jag är min egen. Har alltid varit.
Jag tycker om nätter, men min kropp mår sämre av det. Det är riktigt jobbigt..
Jag känner mig så trött. Jag vill bara sova, lägga mig framför tv:n och ligga kvar där tills imorgon.
Slippa att behöva röra på mig, får bara ont i magen av det..
Och att skriva matdagbok går faktiskt bra. Jag har gjort det nägra dagar nu och jag har skrivit upp allt jag har ätit, och ännu mera därtill. Jag har hur många tankar som helst när det gäller maten. Väldigt mycket sjuka tankar dock, men jag börjar att förstå mer och mer, tror jag. Det är så komplicerat. Mitt tänkade är inte som alla andras, de som känner mig vet. Jag är ganska speciell när det gäller det mesta kan man säga, även när det gäller mat och rutiner..
Jag gruvar mig för fredagen.. Jag är lite smårädd för vad som kommer att göras och sägas..
Jag vet inte om jag vill veta, men samtidigt så vill jag få det överstökat. Jag vill bara få det gjort så att jag slipper det sedan. Jag bär på så många dubbla känslor, jag vill något men samtidigt inte. Jag vet inte vilket jag ska välja..
Jag vill bli frisk, men samtidigt inte och jag vill äta samtidigt som jag inte vill det. För jag trivs med det här samtidigt som jag faktiskt inte alls gör det.
Jag har ett sunt och ett osunt tänkande.
Och jag vet aldrig vilket jag ska välja.. Men det slutar alltid med att jag gör det jag känner för för stunden. Så jag varierar helt enkelt. Ett tag så ansträngde jag mig verkligen för att äta och gå upp i vikt, och jag åt, men jag gick aldrig upp något. Senare så gav jag bara upp. Jag orkar inte hålla på.
De dåliga tankarna har inte tagit över mig helt och hållet än, men jag känner att de är påväg. Jag blir bara mer och mer fixerad vid olika saker. Jag kan inte äta än det ena och än det andra. Och sen så bjuder mina släktingar mig på mat hela tiden och det är jättejobbigt. Vad ska jag säga? Jag orkar inte och jag vill inte..
Det kommer att sluta med att jag kommer att stöta bort dem eller något. Säga att jag jobbar..
För jag vill inte bli itvingad saker. Det kommer inte att hjälpa mig i längden och jag äter det jag vill och när jag vill.
Jag är min egen. Har alltid varit.
Kommentarer
Trackback
