Somehow, some way
Vad händer i mitt huvud idag då? Eko. Eko. Ekooo.
Det som har hänt den här dagen är att Malin bytte om i hissen. Haha. Det var klockrent. Jag orkade inte vänta på att toaletten skulle bli ledig så jag tyckte att hon kunde byta om i hissen. Efter en stund av tänkande gick hon med på det.
Jag var så snäll så att jag höll upp min sjal för att skymma henne, men när hissen tagit sig till den våning vi knappat in så öppnades dörren bakom henne istället. Haha. Det var tur att hon hade hunnit fått på sig sina byxor för annars hade hon moonat åt Cubus.
Jag har tänk igenom lite saker. Saker som jag måste bli bättre på. Hur ska jag komma på fötter igen? Hur ska jag gå till väga? Min far tycker att jag ska sjukskriva mig, men jag vill inte. På ett sätt vill jag, men jag vet hur det kommer att bli. Det kommer att bli kaos där nere då. Vem ska kunna täcka upp för mig?
Det hela handlar om rädsla. Ren och skär rädsla. Men min ända fara det är jag själv. Egentligen.
Jag har köpt nicotintuggummin. Men kommer jag att använda dem? Knappast. Men jag tänkte att det är värt ett försök. Kyrkan ska jag tillbaka till. Det har jag bestämt. Jag SKA. Och Gud nåde mig om jag försöker att smita undan. Det ska bli folk av mig nu. Kyrkan är mitt hopp, det lilla hopp jag har kvar. Kyrkan kan rädda mig från det mesta. Jag har så mycket depp runtomkring mig, jag behöver positiv energi. Något som drar mig åt rätt håll och inte ner i fördärvet. Jag behöver bygga på min tro, på min moral och mina principer. Just nu så följer jag bara strömmen, vad gör alla andra? Ja jag gör som dem, typ. Vissa saker är jag principfast vid. Jag är speciell i mitt tänkande och en del saker går inte att förändra. Jag står fast vid dem. Men när det gäller yttre stress och klagovisor, det är där jag lätt påverkas. Jag behöver inte det, jag behöver en fast grund att stå på. Jag behöver kärleksfulla människor, människor som är glada och positiva. Såna som inte bara ser svart eller vitt, jag behöver såna som kan se lite mer än bara det. Och det är såna som finns i kyrkan. Personer som verkligen bryr sig och inte bara säger det.
Nu är det dags att ta sig in i templet. Jag gruvar mig över de saker jag måste bemästra, men jag ska klara det. Kanske inte just idag, men jag ska kämpa. Och det tappert. Det kommer att bli svårt, jag kommer att lida. Men det kastommer att vara värt det. Rökningen kommer att bli den värsta biten. Jag kommer att drömma om cigaretter, det gjorde jag sist jag slutade. Men jag klarade det. Så varför inte nu då? Det kommer att gå galant. Jag måste bara hitta min motivation. Alla pengar jag kommer att tjäna på det, och hälsan. Men jag tänker för lite på den, tyvärr. Men rökningen är min största fiende, förutom mig då.. Det är ju jag som röker.
Men vad är viktigast.. Templet? Cigaretter? Jag skulle säga Templet. Jag tror att det är underbart. Sagolikt.
Fast egentligen.. Att sluta röka i sig kommer nog inte att vara det allra svåraste. Jag tror att det svåraste kommer att vara att jobba. Att vara uppe i rökare. Mina vänner som röker. Tänk att sitta av en hel rast utan att röka. Vilket mörker. Eller att stå i köket under kaos, vad ska då hålla mina nerver i schack?
Det där med nerverna vinner. Det kommer att bli min största motgång. Utan tvekan. Jag kommer att bli ett monster när jag står under press och stress.
Hör och häpna. Jag ska sluta röka. Men något datum sätter jag inte. Inte än. För då kan ingen säga att jag misslyckats!
Jag måste lära mig att prioritera. Att växa upp. Livet är ingen lek längre. Jag måste börja att planera för min framtid. Vad är det som betyder något och vad klarar jag mig utan?
Jag har handlat idag också. Ångest. Ååångesst. Jag är pank nu. Eller, jag har ju pengar. Men det är inte mycket heller. Jag kommer att få suga på mina tavelramar resten av månaden. Om jag hade några.. Har Bob Marley på väggen på toan, jag får suga på honom då..
Men det var inte bara onödiga saker. Bara det mesta. Typ. Jag och Malin har inget bra inflytande på varann. Båda vi två är lika slösaktiga. Måste skynda att handla upp pengarna innan de tar slut! Moooaahaha!
Nej men jag har köpt en del bra saker. Skor, en varmare variant nu när det börjar bli höst. Sen har jag köpt en mössa med ROSA toffs. En ROSA sjal, halsduk typ. Sen var det lite hudvårdssaker (nödvändigt!). Ja, lite såna saker. Bra att ha när det är kallt ute. Och sen mediciner för att inte glömma, men jag har högkostnadsskydd så de kostade mig endast 11,50 riksdaler! :D
Jag pratade med Jompa igår angående att männen styr världen. Han sa att kvinnor med silikonbröst också kan styra. Jag höll inte med. Resten låter jag vara osagt.
Nej jag undrar om jag ska ta och dra mig inåt till värmen. Men vill njuta att de sista kvällarna jag kan sitta ute. Älskar att sitta ute och röka och skriva. Tankarna bara flödar. Helt uuuunderbart!!!
Så.. Ja.. Goden nadt.
Jobbar D hela helgen.. Roooligt. Eller så inte. Nja, bättre än E. Ska inte klaga.
Peace and Love,
Isse
Det som har hänt den här dagen är att Malin bytte om i hissen. Haha. Det var klockrent. Jag orkade inte vänta på att toaletten skulle bli ledig så jag tyckte att hon kunde byta om i hissen. Efter en stund av tänkande gick hon med på det.
Jag var så snäll så att jag höll upp min sjal för att skymma henne, men när hissen tagit sig till den våning vi knappat in så öppnades dörren bakom henne istället. Haha. Det var tur att hon hade hunnit fått på sig sina byxor för annars hade hon moonat åt Cubus.
Jag har tänk igenom lite saker. Saker som jag måste bli bättre på. Hur ska jag komma på fötter igen? Hur ska jag gå till väga? Min far tycker att jag ska sjukskriva mig, men jag vill inte. På ett sätt vill jag, men jag vet hur det kommer att bli. Det kommer att bli kaos där nere då. Vem ska kunna täcka upp för mig?
Det hela handlar om rädsla. Ren och skär rädsla. Men min ända fara det är jag själv. Egentligen.
Jag har köpt nicotintuggummin. Men kommer jag att använda dem? Knappast. Men jag tänkte att det är värt ett försök. Kyrkan ska jag tillbaka till. Det har jag bestämt. Jag SKA. Och Gud nåde mig om jag försöker att smita undan. Det ska bli folk av mig nu. Kyrkan är mitt hopp, det lilla hopp jag har kvar. Kyrkan kan rädda mig från det mesta. Jag har så mycket depp runtomkring mig, jag behöver positiv energi. Något som drar mig åt rätt håll och inte ner i fördärvet. Jag behöver bygga på min tro, på min moral och mina principer. Just nu så följer jag bara strömmen, vad gör alla andra? Ja jag gör som dem, typ. Vissa saker är jag principfast vid. Jag är speciell i mitt tänkande och en del saker går inte att förändra. Jag står fast vid dem. Men när det gäller yttre stress och klagovisor, det är där jag lätt påverkas. Jag behöver inte det, jag behöver en fast grund att stå på. Jag behöver kärleksfulla människor, människor som är glada och positiva. Såna som inte bara ser svart eller vitt, jag behöver såna som kan se lite mer än bara det. Och det är såna som finns i kyrkan. Personer som verkligen bryr sig och inte bara säger det.
Nu är det dags att ta sig in i templet. Jag gruvar mig över de saker jag måste bemästra, men jag ska klara det. Kanske inte just idag, men jag ska kämpa. Och det tappert. Det kommer att bli svårt, jag kommer att lida. Men det kastommer att vara värt det. Rökningen kommer att bli den värsta biten. Jag kommer att drömma om cigaretter, det gjorde jag sist jag slutade. Men jag klarade det. Så varför inte nu då? Det kommer att gå galant. Jag måste bara hitta min motivation. Alla pengar jag kommer att tjäna på det, och hälsan. Men jag tänker för lite på den, tyvärr. Men rökningen är min största fiende, förutom mig då.. Det är ju jag som röker.
Men vad är viktigast.. Templet? Cigaretter? Jag skulle säga Templet. Jag tror att det är underbart. Sagolikt.
Fast egentligen.. Att sluta röka i sig kommer nog inte att vara det allra svåraste. Jag tror att det svåraste kommer att vara att jobba. Att vara uppe i rökare. Mina vänner som röker. Tänk att sitta av en hel rast utan att röka. Vilket mörker. Eller att stå i köket under kaos, vad ska då hålla mina nerver i schack?
Det där med nerverna vinner. Det kommer att bli min största motgång. Utan tvekan. Jag kommer att bli ett monster när jag står under press och stress.
Hör och häpna. Jag ska sluta röka. Men något datum sätter jag inte. Inte än. För då kan ingen säga att jag misslyckats!
Jag måste lära mig att prioritera. Att växa upp. Livet är ingen lek längre. Jag måste börja att planera för min framtid. Vad är det som betyder något och vad klarar jag mig utan?
Jag har handlat idag också. Ångest. Ååångesst. Jag är pank nu. Eller, jag har ju pengar. Men det är inte mycket heller. Jag kommer att få suga på mina tavelramar resten av månaden. Om jag hade några.. Har Bob Marley på väggen på toan, jag får suga på honom då..
Men det var inte bara onödiga saker. Bara det mesta. Typ. Jag och Malin har inget bra inflytande på varann. Båda vi två är lika slösaktiga. Måste skynda att handla upp pengarna innan de tar slut! Moooaahaha!
Nej men jag har köpt en del bra saker. Skor, en varmare variant nu när det börjar bli höst. Sen har jag köpt en mössa med ROSA toffs. En ROSA sjal, halsduk typ. Sen var det lite hudvårdssaker (nödvändigt!). Ja, lite såna saker. Bra att ha när det är kallt ute. Och sen mediciner för att inte glömma, men jag har högkostnadsskydd så de kostade mig endast 11,50 riksdaler! :D
Jag pratade med Jompa igår angående att männen styr världen. Han sa att kvinnor med silikonbröst också kan styra. Jag höll inte med. Resten låter jag vara osagt.
Nej jag undrar om jag ska ta och dra mig inåt till värmen. Men vill njuta att de sista kvällarna jag kan sitta ute. Älskar att sitta ute och röka och skriva. Tankarna bara flödar. Helt uuuunderbart!!!
Så.. Ja.. Goden nadt.
Jobbar D hela helgen.. Roooligt. Eller så inte. Nja, bättre än E. Ska inte klaga.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback