onetruefairytale

Varför känns alla så bittra? De flesta man pratar med verkar så bitter och tröttsamma.
Vad blir bättre av att man klagar?
Jag hade en period då jag också var sån. Men nu så har jag tagit kontrollen över mitt humör så jag kan själv påverka det istället för att låta det ta över mig. Och jag är en bra bit påväg.
Inget blir bättre av att var arg. Att VARA arg ger en ännu en anledning till att vara, just arg. Så jag skulle säga att det blir ännu värre. Och, saker och ting blir vad man gör det till.

Men en sak att fundera över..
Vem sätter sig och kollar på porr på någon annans dator. Någon man inte ens känner.
Det funderar jag på. Nu framkommer inte vem det gäller eller så, så det är kanske svårt att förstå.
Men jag skulle inte göra det i alla fall.
Och nu har jag fått en cookie på min dator. Inte för att jag vet om det är det det beror på. Men ändå..
Jag blir faktiskt lite irriterad (det jag just pratade om), men min dator är min. Skulle aldrig låna ut den till att porrsurfa på.
Men men.. Nu är det så det är. Men jag kan bara inte förstå det. Kommer hit o det första jag ser på min skärm är en kvinna som bresar med en dildo mellan benen. Jag blev inte överförtjust. Jag blev snarare smärre chokerad.
Så.. Jag får nog låsa min rosa skönhet för obehöriga helt enkelt.

Jag har så många funderingar kring livet ibland.
Vad vill jag göra? Vad är mina mål? Vart vill jag komma? Vart vill jag leva mitt liv?
Jag vet vart jag vill komma i livet, men vad ska jag göra för att komma dit jag vill? Och när?
Jag har så höga förväntningar när det gäller livet och mina mål så jag blir bara förvirrad. När ska jag ta mig tiden?
Jag jobbar jämt och de ringer jämt. Inte för att jag sitter och planerar mitt liv när de ringer, men jag får ingen ro till att komma fram till saker och ting. Känna vad jag känner och kunna höra mina egna tankar. Jag hinner inte.
Jag har min bild av allt, den ultimata och perfekta. Men kan det någonsin bli så perfekt som jag tänkt mig?
Det kommer att krävas en massa tid och pengar på det. Mitt perfekta hus, min perfekta bil.. Och mina perfekta barn.
Jag vill ha så mycket, och jag vill ha allt nu. Jag vill ha allt nu och åka dit jag vill åka.
Att vara hemmafru är definitiv ett alternativ för mig. Jag skulle kunna vara hemma med mina barn varje dag, kanske inte 24/7 men jag skulle kunna ta det ansvaret. Men jag skulle också vilja göra annat som gynnar mig som person. Något som kan utveckla mig till det bättre. För ett av mina mål i livet, ett av mina främsta, är att älska alla och bli en bättre person för var dag som går. Jag vill hjälpa människor. Hemlösa, utsatta osv. Och det är något som jag vill hålla på med. Jag upplever alltid skitsnack mm som jobbig, och jag kan bli arg på sånt. Men jag skulle aldrig kalla någon för dålig. Så mitt mål är helt enkelt att kunna älska alla, mer eller mindre. För alla bär på bra sidor hos sigsjälva. Alla har dem. Det gäller bara att vara mottaglig för dem. Att kunna se dem och ta dem till sig.

På sistone så har jag upplevt så mycket skitsnack runtomkring mig. Jag har hört det själv och personer har kommit till mig och berättat. Det har varit så mycket så att jag blir inte ens arg eller upprörd längre. Det enda jag kan säga nu är att "det förvånar mig inte". Inget förvånar mig längre. Så långt har det gått. Och jag är ändå en person som vill tro gott om alla. Jag vet inte vad jag ska göra för att kunna göra saker bättre. Jag önskar så innerligt att jag hade den makten, att kunna påverka och få folk att förstå vad de gör med människor. Men jag har inte den makten. Och det gör ont i mig att se hur det är. Känna den dåliga stämning som råder. Det går inte att lita på någon. Och de få man kan lita på väljer man med omsorg. Och jag känner mig totalt maktlös
Vad driver folk till att sitta och prata en massa skit om en annan person? "Han fattar ju inget" och "hon är ju så långsam på det hon gör" osv. Vad ger det en själv att sitt och säga så? Vad för det för gott med sig?
Om någon är mindre bra på något, så vore det väl bättre att hjälpa den personen att bli bättre på det han gör istället för att sitta och klaga och nedvärdera. Kritik stimulerar ingens självförtroende på ett positivt sätt. Och det är just sånthär som jag blir så besviken på. Att fel personer betér sig felaktiskt, eller hur jag ska uttrycka mig. De uttrycker och agerar på helt fel sätt.
Alla är duktiga, alla kan. Alla som vill och försöker förtjänar beröm för att hela tiden kunna bli bättre. Och alla som står ut med all skit, allt prat och allt skrik förtjänar så mycket mer än de som betér sig illa. För det är de som är starka, som står ut och tar emot, en de som står där med höga huvuden och tror att de är så mycket mer. För alla är lika mycket värda. Även om någon annan kanske bär på mer kunskap och erfarenhet än andra.

Jag har under så lång tid gått igenom och grubblat och tänkt på allt. Och först nu har jag slagit mig till ro och lagt det åt sidan. Jag har väl accepterat att det är såhär det är, och jag kan inget göra åt det. Och just därför så bryr jag mig inte längre på samma sätt. Jag kan bara påverka genom att föregå med gott exempel själv. Det är allt. Ingen kan förändra en annan person. Man kan bara förändra sig själv. Och genom att se andra så kan man komma till insikt om sina egna fel och brister. Och därför så tänker jag se till de positiva egenskaperna hos andra människor, och inte de dåliga.

Jag hade en hel del att skriva ikväll kände jag. Eller i natt..
Funderar på att hoppa i säng nu. Ska orka kliva upp senare idag..

Peace and Love.