onetruefairytale

Carro frågade mig om jag ville jobba idag, men jag sov fyra timmar i natt och klev upp åtta imorse så jag var inte så pigg på den idén.
Jag tackade nej. Men sa att jag kan jobba om det krisar.

När jag kom hem från stan så fick J sin present av mig. Jag köpte en spontant bara, något som jag vet att han behöver. Och jag förstår inte varför jag inte tänte på det när det var jul. Men jag köpte även smörknivar till han, köpte ett par rosa till mig och så köpte jag blåa till honom. Först fick han dem, för han visste att jag skulle köpa något till han, så jag ville se hans reaktion när han fick smörknivar. Haha och han blev jätteglad. Det var så gulligt. Han visade inget på "var det dethär du åkte ner till stan för" utan han blev glad. Det var så gulligt. Men han uppskattar även småsaker fick jag bevisat idag, och det var kul det också! Men han blev så glad så. Älskar att köpa saker till andra!

I alla fall.. Sedan så kollade jag på tv, somnade där. Sov i några timmar. Var helt slut. Orkade egentligen inte ens åka ner till stan men jag fick tvinga mig själv dit ner bara för att jag inte ska sova hela dagen, se till att göra något.
Och det var bra. Kan inte sova bort hela livet.
Sen när jag vaknade så gick jag in på telias hemsida, fixade en kreditspärr där, en kredit som jag rean överskridit. Och nu så kan jag inte ringa. Jag fick ett utbrott. Trött och nyvaken och på det så kan jag inte längre ringa. (BAFF!).
Men imorgon så ska jag ner till stan och fixa ett kontantkort som jag ska använda hädanefter. Jag ska inte ha abonemang. Man kanske tjänar på det i vissa fall, men man har bra mycket bättre koll på sina utgifter om man betalar först och sen spenderar.

Och jag blir så trött på tjat. Jag vet att folk bryr sig, men jag orkar inte.
Jag vill nätt och jämt prata om det. Ämnet är uttjatat för min del. Jag vet vad jag behöver, och jag försöker, men lyckas inte alltid.
Jag har mina tider och de tänker jag gå på, höra vad de säger och lyssa på det och göra som de säger. I övrigt så tänker jag inte bry mig.
Nu tänker jag ta en dag i taget och göra det bästa av saker och ting. Jag kan inte göra så mycket mer.
Och jag vet att det är mig det hänger på, jag vet, men jag gör det på mitt sätt och med de råd jag får från dem. Jag klarar inte av alla som drar i och tjatar på mig. Det blir för mycket och det blir bara gröt i skallen på mig. Jag känner bara en massa press. Allt är ett "måste" för mig. Jag MÅSTE än det ena än det andra. Jag har ett arbete att ta ansvar för också. Och jag kan inte hantera tusen saker samtidigt och lyckas med det klockrent. Och det är bara jag som vet vad jag känner och vilka tankar som cirkulerar i mitt huvud.
För mycket press leder till att man till slut ger upp. För då spelar det ingen roll, för har man ansträngt sig och alla bara klagar ändå så spelar det definitvit ingen roll längre.

Men jag är inte bitter för det. Jag har lärt mig att hantera allt det här. Jag ser ljust på det mesta, jag vet inte om jag ska kalla det unikt eller konstigt. Men inte klagar inte, är ju bra det i alla fall!
Man ska vara positiv och man ska vara glad. För inget blir bättre för att jag är arg eller för att jag klagar!
Det försämrar bara allt för mig, och alla andra.

Jag har börjat hitta igen lite av mina gamla tankebanor. Mitt gamla lugn som jag hade en gång i tiden.
Mitt gamla obekymrade jag.
Jag börjar att se allt det underbara i människor igen. Jag är tacksam över saker, mer än vanligt. Jag bryr mig inte om yttre påfrestningar längre. Jag ser dem och sen tänker jag inte mer på det.
Det är som jag sa till en vän nyss, att om det händer en något dåligt så är det bästa man kan göra att acceptera. Ta det för vad det är och gör det bästa av situationen. En mindre bra sak kan man vända på och göra till något bra, så gott det går. För hur man än försöker att förändra så går det inte. Vissa saker går inte att förändra. Så ta det för vad det är. Man utvecklas hela tiden, varesig man vill eller inte. Så gör det bästa av allt som sker i livet. Vänd på det till något bra, något man kan ta lärdom och dra nytta av.
Jag har det inte så lätt alla gånger, men jag tar det lugnt och gör det bästa av allt. Mer kan jag inte göra. För jag kan inte påverka precis allt som sker omkring mig.

Le mot världen och världen skall le mig dig!

Och det finns de som har det bra mycket sämre än de flesta av oss.
Så vi som lever i välfärd ska inte klaga. Vi har lyxproblem om man ska dra en jämförelse!


Peace and Love.