det ger mig äckel
Jag har under en veckas tid varit svimfärdig på jobbet vid två tillfällen. Det är jättejobbigt. Och sen så är jag ju så tjurig så jag jobbar näst intill tills jag stupar, vilket heller inte är bra. Ena dagen så hade jag tagit medicinen fel, jag trodde att jag kunde jobba på den. Men 60mg lugnande är kanske inte så bra när jag jobbar. Men andra gånger, när jag inte jobbat, så har jag inte känt av den. Vissa tål mer och andra mindre, men att jobba på det var i vilket fall inte alls bra. Jag trodde helt seriöst att benen skulle giva sig under mig. Jag trodde helt seriöst att jag inte skulle ta mig hem.
Men vad som hände idag är ett mysterium. Jag kände hur jag blev mer och mer yr i huvudet, men jag trodde att det skulle gå över. Sen så svartnade det bara för ögonen i några sekunder och jag satte mig ner vid köttfrysen. Då skickade passchefen iväg mig så att jag kunde sätta mig och sen sov jag i typ 1,5 timme i personalrummet. Kim kom och väckte mig när han slutat och vi gick ut och rökte. Sen kunde jag jobba igen. Jag vet inte om det beror på att jag tog samma medicin igårkväll. Men det hade ju gått tio timmar sen jag tog den, har aldrig blivit såhär efter så lång tid. Inte på psyk och inte hemma. Vet inte vad det beror på, om det är den eller något annat. Men jag har inte gjort något speciellt.
Att en del kan bli sur på mig för att jag mår dåligt kan jag inte förstå. Idag var det ingen som blev det. Alla tog det jättebra och det var så skönt. De undrade ist hur det var med mig osv och det var en enorm lättnad. Men en del andra vid andra tillfällen kan bli så griniga. Kan jag rå för att jag mår så som jag gör? Är det mitt fel att jag blir medicinerad och är i behov av medicin? Somliga saker kan jag rå för, delvis, som exempelvis sömnen. Men den har jag också problem med. Så ja.. Jag vet inte. Allt är relativt. Men jag blir aldrig sur över att andra är sjuka, och då förväntar jag mig samma sak tillbaka. Är man sjuk så är man. Vissa är sjuka fysiskt sätt, andra psykiskt. Jag är i princip aldrig sjuk, det enda jag lider av är psykisk ohälsa och att jag aldrig blir förkyld t.ex. är konstigt. Har man den psykiska ohälsan så brukar det i regel kunna slå sig på fysiken också. Men sjuk, det är jag aldrig. Kanske är det det som ska krävas innan folk förstår?
Att klandra andra för att man blir drabbad själv verkar vara lätt. Är en person sjuk så är det kanske en annan blir tillfrågad om att jobba, och då blir denne irriterad för att den MÅSTE komma för att ingen annan kan. Men har man i ett sånt fall ingen egen vilja? Kan man inte välja själv att låta bli? Är man då tvingad? Jag anser att man alltid väljer själv om man vill, inte vill, kan eller inte kan. Det finns alltid någon som är ansvrig och måste komma in om det inte löser sig. Om denne blir sur eller grinig är den personens eget problem, för det var han/hon som tog på sig det ansvaret från första början.
Många gånger så är det nog helt fel person man blir sur på. Vill man ställa upp så gör det, men gör man det ändå och gnäller så får man (anser jag) skylla sig själv. Det enda man måste här i livet är att dö, det är det enda man måste för ingen lever föralltid. Vare sig man vill eller inte.
Alla flyttar och alla drar vidare. Jag ska spara pengar och dra iväg jag med. Byta jobb.. Det tåls att tänka på. Men jag planerar aldrig någonting, den enda planering jag har är mina arbetstider. Resten får komma när det kommer. Men utomlands det ska jag, vart det nu än kan vara. Att höra om Annas alla resor triggar mig att vilja komma iväg ett tag. Se nya människor och nya kulturer. Andra kulturer farscinerar mig. När min farfar jobbade på sjön så berättade han om hur det var i Jamica. Där jobbade de aldrig när de hade pengar. När farfar kom i land och väntade på att jamaicanerna skulle lasta på grejerna så kunde de få vänta i en vecka. I deras land så tyckte de att "varför jobba när jag har pengar?" så de kom inte fören deras pengar var slut. Då jobbade de. Jag tycker att det är en härlig inställning. Man är ju bra dum som jobbar när man faktiskt har pengar. Finns ingen anledning..
Nej nu så ska jag ta och hoppa in i duschen och sen krypa ner i sängen. Sömnen är efterlängtad.
Jobbade fyra timmar idag, sen ringde de ner mig för att de behövde få iväg raster. Det var en del i natt.. Kom ner vid elva och gick hem vid 04.30. Ville hjälpa till lite med stängningen!
Nej nu.. Nu sova. Soooooova.
Peace and Love,
Isse
Men vad som hände idag är ett mysterium. Jag kände hur jag blev mer och mer yr i huvudet, men jag trodde att det skulle gå över. Sen så svartnade det bara för ögonen i några sekunder och jag satte mig ner vid köttfrysen. Då skickade passchefen iväg mig så att jag kunde sätta mig och sen sov jag i typ 1,5 timme i personalrummet. Kim kom och väckte mig när han slutat och vi gick ut och rökte. Sen kunde jag jobba igen. Jag vet inte om det beror på att jag tog samma medicin igårkväll. Men det hade ju gått tio timmar sen jag tog den, har aldrig blivit såhär efter så lång tid. Inte på psyk och inte hemma. Vet inte vad det beror på, om det är den eller något annat. Men jag har inte gjort något speciellt.
Att en del kan bli sur på mig för att jag mår dåligt kan jag inte förstå. Idag var det ingen som blev det. Alla tog det jättebra och det var så skönt. De undrade ist hur det var med mig osv och det var en enorm lättnad. Men en del andra vid andra tillfällen kan bli så griniga. Kan jag rå för att jag mår så som jag gör? Är det mitt fel att jag blir medicinerad och är i behov av medicin? Somliga saker kan jag rå för, delvis, som exempelvis sömnen. Men den har jag också problem med. Så ja.. Jag vet inte. Allt är relativt. Men jag blir aldrig sur över att andra är sjuka, och då förväntar jag mig samma sak tillbaka. Är man sjuk så är man. Vissa är sjuka fysiskt sätt, andra psykiskt. Jag är i princip aldrig sjuk, det enda jag lider av är psykisk ohälsa och att jag aldrig blir förkyld t.ex. är konstigt. Har man den psykiska ohälsan så brukar det i regel kunna slå sig på fysiken också. Men sjuk, det är jag aldrig. Kanske är det det som ska krävas innan folk förstår?
Att klandra andra för att man blir drabbad själv verkar vara lätt. Är en person sjuk så är det kanske en annan blir tillfrågad om att jobba, och då blir denne irriterad för att den MÅSTE komma för att ingen annan kan. Men har man i ett sånt fall ingen egen vilja? Kan man inte välja själv att låta bli? Är man då tvingad? Jag anser att man alltid väljer själv om man vill, inte vill, kan eller inte kan. Det finns alltid någon som är ansvrig och måste komma in om det inte löser sig. Om denne blir sur eller grinig är den personens eget problem, för det var han/hon som tog på sig det ansvaret från första början.
Många gånger så är det nog helt fel person man blir sur på. Vill man ställa upp så gör det, men gör man det ändå och gnäller så får man (anser jag) skylla sig själv. Det enda man måste här i livet är att dö, det är det enda man måste för ingen lever föralltid. Vare sig man vill eller inte.
Alla flyttar och alla drar vidare. Jag ska spara pengar och dra iväg jag med. Byta jobb.. Det tåls att tänka på. Men jag planerar aldrig någonting, den enda planering jag har är mina arbetstider. Resten får komma när det kommer. Men utomlands det ska jag, vart det nu än kan vara. Att höra om Annas alla resor triggar mig att vilja komma iväg ett tag. Se nya människor och nya kulturer. Andra kulturer farscinerar mig. När min farfar jobbade på sjön så berättade han om hur det var i Jamica. Där jobbade de aldrig när de hade pengar. När farfar kom i land och väntade på att jamaicanerna skulle lasta på grejerna så kunde de få vänta i en vecka. I deras land så tyckte de att "varför jobba när jag har pengar?" så de kom inte fören deras pengar var slut. Då jobbade de. Jag tycker att det är en härlig inställning. Man är ju bra dum som jobbar när man faktiskt har pengar. Finns ingen anledning..
Nej nu så ska jag ta och hoppa in i duschen och sen krypa ner i sängen. Sömnen är efterlängtad.
Jobbade fyra timmar idag, sen ringde de ner mig för att de behövde få iväg raster. Det var en del i natt.. Kom ner vid elva och gick hem vid 04.30. Ville hjälpa till lite med stängningen!
Nej nu.. Nu sova. Soooooova.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
