onetruefairytale

Dagen har varit jättejobbig. Det har varit mycket att göra på jobbet och jag skulle vara på alla ställen samtidigt. Det gick inte alls, jag är människa och inte en bläckfisk. Jag blev så arg. Så fruktansvärt arg. Många är inte ens fullt lärda när det gäller olika saker och ärligt talat så vill jag inte klandra någon för det. Kan man inte alla saker så kan man dem inte. Men att fylla upp is som ett exempel, det borde väl tillhöra sunt bondförnuft? Eller har jag fel?

Hur som helst.. Dagen, eller natten kanske jag ska säga.. Den slutade bra. Trots allt. Slutet föll sig i tårar. Men det var tårar av lycka och tårar av glädje. När jag kommit hem så skulle jag kolla min post, se om det trillat ner några räkningar hos mig. Det hade det. Men intill mina räkningar så låg det ett brev. Jag förstod direkt vem det var ifrån. När jag läste på avsändaren så stod det min prinsessas namn namn där. Tårarna bara rann nedför mina kinder. Jag hann inte ens öppna brevet innan jag föll i gråt. Bara jag kollade på brevet där det låg i min låda så började jag att gråta, för jag visste vem det var ifrån. Hon hade i alla fall målat en jättefin tavla där det stod "Isabelle <3 Pierre" i ett stort hjärta. Nedanför stod det sedan "Love Huyen". Det var så fint.. Hela hon är fin och brevet hon skrev var så vackert. Hon hade skrivit med en penna hon fått av mig.. Rosa bläck med glitter i. Jag kunde dock inte läsa vad som stod, men ska be Kim översätta åt mig. Han är duktig på det han.

Ord kan inte beskriva hur ledsen jag känner mig över allt det här, hur ledsen jag känner mig för att hon kanske kommer att tvingas härifrån. Från mig, och de andra som känner henne. Det är dels pga det som jag alltid är så trött och blir så lättretlig. Allt bara rullar på runtomkring mig, allt och alla är som vanligt, och där går jag runt och saknar och vill rädda en person som inte ens är inom räckhåll. Hon finns där, någonstnas, men jag vet inte vart. Jag har en adress, men jag vet inte hur jag hittar dit. Det är så frustrerande. Jag blir förbannad på allt och inget. Jag står där och får räkna till hundra för att kunna lugna ner mig. Allt jag kan tänka på är henne, och allt andra bara kan tänka på är hur värdelös snabbheten är. Jag skiter i den, jag vill inte och orkar inte bry mig. Jag gör det, självklart. Men hon är viktigare. Snabbheten kan jag påverka, men inte hennes situation och det hatar jag. Ett tag kunde jag lugna ner min sorg över henne, men nu när jag ser att hon finns och fortfarande lever så är jag tillbaka där. Jag bara gråter och gråter. Jag önskar att jag kunde bara där hos henne, krama om henne och säga att jag älskar henne och jag alltid kommer att finnas där hos henne. Även om hon inte kan se mig, så kommer jag alltid att finnas hos henne i mina tankar. För det gör jag.
Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Vad ska jag behöva säga och göra för att hon ska få stanna här, hos mig? Jag skulle kunna gå över lik för hennes skull. Jag skulle göra vad som skulle krävas.

När man kan känna kärleken..
När den är så påtaglig och känns så sann..
Det är då man vet att man fortfarande kan känna,
att man kan känna kärlek..
Den är omöjlig att leva utan..
Man skulle kunna göra vad som helst för att få hålla fast vid den..

Jag känner inte dig, min vän..
Vi förstår knappt varann..
Men jag har trots det aldrig känt en sån kärlek till någon,
som den jag känner för dig..
Och det är därför som jag vet att den är så sann..
Sann kärlek sitter inte i språket,
utan det sitter just i kärleken..
Kärleken för varann..

Du är allt för mig..
Du är min kärlek och mig sorg över din frånvaro i mitt liv..

Snälla..

Låt den få stanna..
Låt oss få stanna..
Låt oss få finnas i varandras liv..

Det skulle betyda så mycket, allt, för mig..


En dag av lycka. En dag av smärta.
En dag av lycka att veta att hon mår bra. Det är allt jag vill, att hon ska må bra. Vart hon än må befinna sig, så länge hon har det bra. Jag har nog aldrig brytt mig så mycket om någon, inte så som jag bryr mig om henne. Inte på det här sättet.
Jag vet hur skör hon är, och det är just därför som jag vill veta hur hon har det. Och så länge hon har det bra så är jag lycklig. Jag vill bara att hon ska hitta en trygghet i livet, en fast punkt. Någon som bryr sig om och kan ta hand om henne. Någon som behandlar henne som en prinsessa varje dag. Hon är min prinsessa. Den vackraste av dem alla.
Den som gör henne illa gör mig illa..

Jag älskar dig mer och mer för var dag som går..
Må änglarna vaka över dig..