onetruefairytale

Jag har jobbat heldag idag. Det har väl gått sådär. Med en gaphals i sin närhet så blir det lätt jobbigt, och då vill man bara sätta sig någonstans och gråta. Men annars så.. Det har väl rullat på.
Jag sover asdåligt. Varje morgon så får jag räta ut kroppen och knäcka ett par knotor. Jag har bett om starkare preparat men fick inte några att kunna ta om dagen, jag kommer inte att kunna jobba då sa överläkaren. Jag frågade då istället om något starkare att sova på, svaret väntas imorgon. Jag hoppas på att jag kan få något. Vet inte vad jag kommer att ta mig till annars.. Ousch.

Men det har varit roligt att jobba idag ändå. Jag har fått mig några bra skratt. Som när Anna hukade sig mot golvet och frågade sin gäst högt och tydligt, där nere ifrån, "sa du en plusmeny?!". Det var fan det bästa på hela dagen tror jag!
Så jag skrattade! Hon har en hel del bra komentarer den där tjejen. "Jag kan ta er där bak". Haha.
Heeelt underbart!

Nej. Nu ska jag skriva ett brev. Ett till lilltjejen (min älskade tjej) och ett till min far..
Att vara långsur är en sak.. Men att vara det i nästan två år? Vad är poängen med en sån sak?
Jag kunde sura en hel del förr. Det kan jag nu med. Men jag skulle aldrig lägga ner en sån möda och energi på att vara det i två års tid. Den dagen.. Då har jag längre inget eget liv. Jag har i alla fall något utav ett eget liv.
Min far.. Vi är lika på många många sätt, men där går vi sannerligen skilda vägar. Innan min sjukskrivning var jag alltid sur, nästan i alla fall.. Men jag var aldrig sur på specifika personer dag ut och dag in. Det var livet och dess omständigheter.

Och i helgen blir det utgång. Härligt härligt. Jag och Angelica! :D
Och så funderar. vi föredetta 52A patienter, på att ta en Finlandskryssning. Haha! Jag och gänget, det vore helt underbart!
Vi är ett sånt härligt gäng. Så öppna.. så spontana. Synd att lilltjejen inte kan följa med bara.. Även om hon inte kan komunicera med oss så skulle hon åtminstone uppskatta vårt sällskap. Hon brukade alltid sitta med oss, även om hon inte kunde prata med oss. En gång så såg hon en filmsnutt på youtube som var på hennes språk, hon blev helt till sig. Hon blev så till sig att hon skrattade och började att prata med oss om det hon såg, men så kom hon på att vi inte alls förstod vad hon sa. Det är bland det sötaste jag sett och varit med om. Men det är lite sorgligt också, att vi inte kunde dela hennes glädje och att hon inte kunde dela med sig av den. Hon hade varit här i Sverige länge, så hade inte kunnat prata med någon på länge. Så det var inte det det berodde på. Hon blev bara så till sig.. En översvallning av lycka.
Jag kände med henne. Jag blev glad för hennes skull. Att hon mådde bra då, om så bara för en stund.

Nej, nu ska jag hoppa in i duschen.

Jag saknar dig, tjejen. Jag älskar dig.
Jag finns där med dig, varje sekund och varje ögonblick.
Du har all min kärlek.
Du betyder.
Min ängel.