Åter hemma, jobba imorgon
Jag kom hem i förrgår, så jag har kommit efter i dagarna här. Men det känns helt okej, saknar dock partyvagnen!
Det var så praktiskt att inte själv behöva komma ihåg medicinering. Glömmer den nu när jag är hemma.
Pierre har sovit här nu i två nätter. Det har varit jätte trevligt. Var inte beredd på det i natt. Jag låg i soffan och kollade på tv när det plötsligt knackade på dörren, klockan var då halv ett. Det är en halvskum tid när man inte har en aning om vem det kan vara. Jag smög fram till köksfönstret och kikade ut efter en bekant bil, då såg jag hans. Så då öppnade jag försiktigt dörren och där stod han (POOH!). Hade det varit en främande människa så hade jag smällt igen dörren i ansiktet på han! Men det känns så skönt att ha kvar dem man håller av. Pierre, Ronny och Huyen kommer jag aldrig att släppa mot deras vilja. Aldrig. Det är mina tre sjärnor. De vackraste av dem alla! <3
Jag ska ringa tjejen som känner lilltjejen. Ska se om det är något som jag kan hjälpa till med. Vill mer än allt annat att hon ska få stanna. Världens finaste tjej är det.
Och imorgon så ska jag jobba. Jag vet inte hur jag känner för det riktigt. Det känns roligt samtidigt som det känns så tungt. Stängning första dagen som jag jobbar på över en månad. Där var det ingen mjukstart.. Men jag ska inte klaga, för jag hade kunnat byta. Men jag vill inte hålla på och strula på heller. Jag tar de pass jag har. Det blir nog bra så det med.
Jag ska hälsa på mamma och dem imorgon med. Min älskade lilla lillebror. Jag har haft så dåligt samvete över att jag inte hälsat på honom oftare. Men jag har inte haft någon ork. Jag orkar inte träffa släktingar eller något. Jag vill inte se dem, de enda jag vill se är mina bröder. Mina släktingar frågar FÖR mycket. Och jag vill inte ha frågor. Det jag vill berätta berättar jag för det är sån jag är. Hela sanningen om varför jag var där jag varit kommer aldrig att helt framkomma. För vissa saker vill jag inte prata om. Jag väljer dem jag berättar det för om jag säger så.
Jag är en öppen person på många många sätt. Jag kan berätta det mesta för de flesta. Men sanningen att säga är att det inte är många som känner mig helt och håller. Alla vet att jag gillar rosa, och vissa av mina betéenden är så typiska. Så min personlighet i sig är inte svår att förstå, men vad som finns inom mig är en helt annan sak. Och det är dessa saker som inte många nått fram till. Det kommer aldrig till känna för någon.
Aldrig.. Aldrig.
Det är få som sett hur jag verkligen mår. Det är få som jag kunnat prata med det om. Men under de här veckorna så har jag kunnat prata om saker som jag aldrig skulle säga till någon annan. Ronny har jag känt i en månad typ, han känner mig bättre än de som känt mig under flera år. Vi fick kontakt på en gång, det tog inte många minuter. Och vi har båda sagt att det är känns som att vi känt varann hela livet. Vi kan prata om precis allt, bra som dåliga känslor. Jag har aldrig pratat så pass öppet med en man i hans ålder. Och vi skämtar väldigt friskt med varann, jag vet inte hur många gånger han tittat på mig, skrattat och sagt att jag aldrig kommer att komma därifrån!
Nej jag undrar om jag ska ta och gå in nu. Har börjat röka så mycket efter att jag varit där så jag måste ta och dra ner på min belastning nu!
Peace and Love
Det var så praktiskt att inte själv behöva komma ihåg medicinering. Glömmer den nu när jag är hemma.
Pierre har sovit här nu i två nätter. Det har varit jätte trevligt. Var inte beredd på det i natt. Jag låg i soffan och kollade på tv när det plötsligt knackade på dörren, klockan var då halv ett. Det är en halvskum tid när man inte har en aning om vem det kan vara. Jag smög fram till köksfönstret och kikade ut efter en bekant bil, då såg jag hans. Så då öppnade jag försiktigt dörren och där stod han (POOH!). Hade det varit en främande människa så hade jag smällt igen dörren i ansiktet på han! Men det känns så skönt att ha kvar dem man håller av. Pierre, Ronny och Huyen kommer jag aldrig att släppa mot deras vilja. Aldrig. Det är mina tre sjärnor. De vackraste av dem alla! <3
Jag ska ringa tjejen som känner lilltjejen. Ska se om det är något som jag kan hjälpa till med. Vill mer än allt annat att hon ska få stanna. Världens finaste tjej är det.
Och imorgon så ska jag jobba. Jag vet inte hur jag känner för det riktigt. Det känns roligt samtidigt som det känns så tungt. Stängning första dagen som jag jobbar på över en månad. Där var det ingen mjukstart.. Men jag ska inte klaga, för jag hade kunnat byta. Men jag vill inte hålla på och strula på heller. Jag tar de pass jag har. Det blir nog bra så det med.
Jag ska hälsa på mamma och dem imorgon med. Min älskade lilla lillebror. Jag har haft så dåligt samvete över att jag inte hälsat på honom oftare. Men jag har inte haft någon ork. Jag orkar inte träffa släktingar eller något. Jag vill inte se dem, de enda jag vill se är mina bröder. Mina släktingar frågar FÖR mycket. Och jag vill inte ha frågor. Det jag vill berätta berättar jag för det är sån jag är. Hela sanningen om varför jag var där jag varit kommer aldrig att helt framkomma. För vissa saker vill jag inte prata om. Jag väljer dem jag berättar det för om jag säger så.
Jag är en öppen person på många många sätt. Jag kan berätta det mesta för de flesta. Men sanningen att säga är att det inte är många som känner mig helt och håller. Alla vet att jag gillar rosa, och vissa av mina betéenden är så typiska. Så min personlighet i sig är inte svår att förstå, men vad som finns inom mig är en helt annan sak. Och det är dessa saker som inte många nått fram till. Det kommer aldrig till känna för någon.
Aldrig.. Aldrig.
Det är få som sett hur jag verkligen mår. Det är få som jag kunnat prata med det om. Men under de här veckorna så har jag kunnat prata om saker som jag aldrig skulle säga till någon annan. Ronny har jag känt i en månad typ, han känner mig bättre än de som känt mig under flera år. Vi fick kontakt på en gång, det tog inte många minuter. Och vi har båda sagt att det är känns som att vi känt varann hela livet. Vi kan prata om precis allt, bra som dåliga känslor. Jag har aldrig pratat så pass öppet med en man i hans ålder. Och vi skämtar väldigt friskt med varann, jag vet inte hur många gånger han tittat på mig, skrattat och sagt att jag aldrig kommer att komma därifrån!
Nej jag undrar om jag ska ta och gå in nu. Har börjat röka så mycket efter att jag varit där så jag måste ta och dra ner på min belastning nu!
Peace and Love
Kommentarer
Trackback
