onetruefairytale

Jag ska inte hänga upp mig på det här nu.. Men jag kan inte rå för mina sårade känslor..
Jag har aldrig varit utsatt för dessa påståelser tidigare. Aldrig på det här sättet.. Och jag mår så himla dåligt över det just nu. Det är så förnedrande..
Jag vet att jag bär en del skuld till det, det gör jag. Men jag menade aldrig att ljuga. Jag ville bara slippa konflikter. Det var allt, och det var därför. Allt känns plötsligt så misstänksamt, inte ett enda ord jag säger går in. Jag får bara höra att "jag tror dig inte" eller "hur kan jag vara så säker på det" osv. Men jag förstår, det gör jag. Men jag är ingen falsk person och i övrigt så har jag blivit mycket bättre. Jag anstränger mig för att vara glad och trevlig nu. Det gjorde jag inte förr..
Då orkade jag inte. Men nu har jag viljan, viljan att förändras till det bättre. Och en bra person ljuger inte. Lögner har aldrig varit min grej. Jag är snarare för öppen och för ärlig för mitt bästa vissa gånger.

Men jag är fortfarande en sökare. Jag har inte riktigt funnit mig till rätta än.
Så förlåt.. Inget var min mening..
Du betyder, mer än du någonsin kan ana..

Allt känns som ett skämt. Och fortsätter det så kommer jag till slut att ge upp igen..

Aldrig har jag varit med om saker som dessa.

Aldrig.