Suck, pust, stön
Jag ska upp om bara några timmar. Mamma ville ha hjälp att få iordning till min brors student. Hon har värsta ångesten över att få allt klart, och jag har ångest över hur jag ska ta mig upp ur sängen om några timmar.
Hur ska denna dag gå? Hur i hela friden ska jag orka? Släktingar och allt..
Dödsångest.. !!
Ja jag vet inte.. Har skickat iväg ett lååångt mejl nu i alla fall. Så nu har jag fått ur mig i princip allt det jag ville ha sagt.
Så det känns bättre. Jag hatar lögner, så varför utsätta andra för dem? It's a NO NO!
Men jag lever än. Och det som inte dödar det härdar. Jag lär nog vara med om en hel del mer i mitt liv, så det värsta lär nog vänta in mig än. Dessvärre. Det brukar vara så.
Vem vet, jag kanske dör under en stängning? Ett plurr ner i frityrbadet. Det skulle inte förvåna mig.. Snacka om att jobbet dödar en.. (Aaaarrghh!)
Lite ironi skadar aldrig mitt uppe i ett pest eller kolera dilemma.
Tänk att jag t.o.m. saknar min läkare på avdelningen. Jag förstodd aldrig vad han sa, för han hade en attans brytning. Men jag saknar att inte förstå vad han säger. Det var kul att sitta och prata med han.
Dojjan! Haha! Han var helt överlägsen han!
Ja.. Livets alla små under och mirakel är inte alltid så förutsägbara. Allt som hänt i mitt liv skulle jag aldrig ha kunnat förutspå för tio år sen. Inte en enda grej. Så det är ganska läckert hur det kan te sig egentligen. Jag menar min piercing t.ex. Nog för att det är en bagatellartad sak, men jag hade aldrig trott på det om någon skulle ha sagt det till mig för ens ett år sen bara. Eller mitt jobb och att jag skulle få bli kökschef. Det hade jag heller aldrig trott. Ännu mindre att jag skulle få bli inneliggande en månad. Det hade jag nog skrattat åt, eller gråtit över och undrat varför.
Saker och ting kan vända så fort. För mig vände det på fyra veckor. Jag känner mig som en helt annan människa idag. Visst känner jag en stark frustration över saker än idag, det gör jag absolut. Men jag förstorar inte upp saker så som jag en gång gjorde. Jag försöker att hålla kvar andningen och tänka att livet är lätt som en plätt-lätt.
Allt hänger inte på en enda grej, oftast så är det många faktorer som sabbar för en. Det vet jag, tro mig.
Jag undar om jag ska ta och göra mig klar och åka till mamma nu. Känns som att det inte är någon idé att sova nu ändå. Börjar känna mig trött, men ååh.. Det är min bror som tar studenten. Så varför inte sova senare idag?
Tänkte locka håret och så.. Hinner kanske hälsa på på sjukhuset också om jag har tur! Hälsa på lilltjejen! :D
Och alla andra där!
Det låter bra tycker jag. Även att det kommer studenter gående på gatan här..
Och där borta springer min kollega med tidningarna..
Det här säger mig bara en sak.. Sov och skaffa dig ett liv Isabelle! Du har alldeles för lite att göra!
Han är i alla fall duktig och jobbar.. Och här sitter jag och röker upp livet samtidigt som jag bloggar ner något innehållslöst inlägg. Haha.
Men jag har i alla fall pengar till cigaretter och internet!
It's such a lonley day. And this day is mine.
Life is beautiful.
Peace and Love,
Isse
Hur ska denna dag gå? Hur i hela friden ska jag orka? Släktingar och allt..
Dödsångest.. !!
Ja jag vet inte.. Har skickat iväg ett lååångt mejl nu i alla fall. Så nu har jag fått ur mig i princip allt det jag ville ha sagt.
Så det känns bättre. Jag hatar lögner, så varför utsätta andra för dem? It's a NO NO!
Men jag lever än. Och det som inte dödar det härdar. Jag lär nog vara med om en hel del mer i mitt liv, så det värsta lär nog vänta in mig än. Dessvärre. Det brukar vara så.
Vem vet, jag kanske dör under en stängning? Ett plurr ner i frityrbadet. Det skulle inte förvåna mig.. Snacka om att jobbet dödar en.. (Aaaarrghh!)
Lite ironi skadar aldrig mitt uppe i ett pest eller kolera dilemma.
Tänk att jag t.o.m. saknar min läkare på avdelningen. Jag förstodd aldrig vad han sa, för han hade en attans brytning. Men jag saknar att inte förstå vad han säger. Det var kul att sitta och prata med han.
Dojjan! Haha! Han var helt överlägsen han!
Ja.. Livets alla små under och mirakel är inte alltid så förutsägbara. Allt som hänt i mitt liv skulle jag aldrig ha kunnat förutspå för tio år sen. Inte en enda grej. Så det är ganska läckert hur det kan te sig egentligen. Jag menar min piercing t.ex. Nog för att det är en bagatellartad sak, men jag hade aldrig trott på det om någon skulle ha sagt det till mig för ens ett år sen bara. Eller mitt jobb och att jag skulle få bli kökschef. Det hade jag heller aldrig trott. Ännu mindre att jag skulle få bli inneliggande en månad. Det hade jag nog skrattat åt, eller gråtit över och undrat varför.
Saker och ting kan vända så fort. För mig vände det på fyra veckor. Jag känner mig som en helt annan människa idag. Visst känner jag en stark frustration över saker än idag, det gör jag absolut. Men jag förstorar inte upp saker så som jag en gång gjorde. Jag försöker att hålla kvar andningen och tänka att livet är lätt som en plätt-lätt.
Allt hänger inte på en enda grej, oftast så är det många faktorer som sabbar för en. Det vet jag, tro mig.
Jag undar om jag ska ta och göra mig klar och åka till mamma nu. Känns som att det inte är någon idé att sova nu ändå. Börjar känna mig trött, men ååh.. Det är min bror som tar studenten. Så varför inte sova senare idag?
Tänkte locka håret och så.. Hinner kanske hälsa på på sjukhuset också om jag har tur! Hälsa på lilltjejen! :D
Och alla andra där!
Det låter bra tycker jag. Även att det kommer studenter gående på gatan här..
Och där borta springer min kollega med tidningarna..
Det här säger mig bara en sak.. Sov och skaffa dig ett liv Isabelle! Du har alldeles för lite att göra!
Han är i alla fall duktig och jobbar.. Och här sitter jag och röker upp livet samtidigt som jag bloggar ner något innehållslöst inlägg. Haha.
Men jag har i alla fall pengar till cigaretter och internet!
It's such a lonley day. And this day is mine.
Life is beautiful.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
