onetruefairytale

Jag har inte haft ångest på ett bra tag nu. Men härom kvällen så kom den på besök igen. Min trogne gamla vän. Det var inte lika otrevligt denna gång, men det var ju inte så att jag skrattade ihjäl mig heller. Vid 22.30 på kvällen skickade jag ett sms till älsklingen och berättade om mitt "tillstånd" och han undrade hur det var med mig och hur det kom sig att jag hade fått ångest. Efter några sms blev det tyst en stund och sedan ringde han mig och undrade vad jag gjorde och sen undrade han om jag ville ha sällskap. Jag tvekade för jag visste att han han skulle öppna dagen därpå, men han envisades och undrade om jag ville ha sällskap. Och ja, det ville jag ju.
Sen sa han åt mig att öppna dörren, och där stod han. Han hade gått hem till mig trots tidpunkten på kvällen bara för att jag hade ångest och för att han vet hur dåligt jag mår då. Jag blev så glad. När han kom in så stod jag och kramade om honom och känslorna bara svallade inom mig. Ord kan inte beskriva hur lycklig han fick mig att känna mig. Han får mig alltid att känna mig lycklig, men just den kvällen..

När min vän skulle gifta sig så sa hon att hon önskade att alla kunde få vara lika lycklig som henne. Jag kan erkänna att jag då var avundsjuk på henne. Jag ville också få vara så lycklig.
Men idag kan jag säga samma sak som henne.. Jag önskar att alla kunde få vara så lycklig som jag är.
Känslan är obeskrivbar. Den kan inte ersättas. Älskligen blev så glad när jag sa det till honom..
Jag är lycklig. Jag är så lyckligt lottad..

Nej nu ska jag nog ta och gå in. Det är kallt och min dator fryser nog också den med.
Jag tycker att det är kallt. Äckligt kallt.
Jag vill sova. Läsa.. Meditera!! :D

Jag älskar dig mitt hjärta. Du är mitt allt.
Utan dig så känner jag mig halv.. När jag fann dig, det var så jag fann mig själv..
Då blev jag hel igen. Jag blev jag.
Jag älskar dig.. !

Peace and Love,
Isse