onetruefairytale

Det har varit skönt att vara hemma hos älsklingen ett tag. Miljön gör mycket och det var skönt med ett sånt ombyte. Men ett ombyte jag inte tycker om är att ställa om mig från att vara med någon (under en längre tid) till att vara ensam en hel dag och en hel natt. Det är förmodligen min värsta sotrs ångest. Ångesten av "ensamhet". Men egentligen så tycker jag om ensamheten. Jag tycker att den är skön. Att bara vara, att göra det jag själv vill när jag vill. Jag tycker om det.
Men ikväll har min ångest inte varit så jobbig, det har gått relativt smärtfritt. Det kan bero på att jag kunde prata med honom om min ångest som jag får, han ville att jag skulle komma ändå. Men jag sa nej. Jag ska klara av den här ångesten. Jag ska bemästra den. Om jag så ska behöva plågas till tårar, som jag gjort alltför många gånger, så ska jag göra det om och om igen tills DEN ger sig. Jag gör det inte. Inte den här gången.
Jag har mått bra i över en månads tid och jag ska fortsätta att göra det nu. Kosta vad det kosta vill.

Jag kan prata om mina känslor med någon som jag är tillsammans med. Det känns ganska häftigt. Jag har aldrig kunnat göra det förr. Som nu, nu kunde jag berätta om min ångest utan att snyfta till själv. Ångest över ensamhet när jag inte varit ensam på ett tag har jag haft i många år. Men det är inte fören nu som jag insett att det är ångest. Jag visste nog inte ens vad ångest var för något förr. Jag tror inte det.. Det är ganska sjukt att jag har haft ångest längre än vad jag vetat vad det är för något.

Igår blev jag yr på min medicin igen. Jag hade rökt för mycket och rökning stimulerar belöningscentrum, precis som min medicin. Det är ingen härlig upplevelse kan jag lova. Allt snurrade och jag snurrade runt i sängen för att få det att sluta snurra. Älsklingen fick hjälpa mig av med kläderna. Jag fixade det inte, jag trodde att jag skulle spy av illamående.

Jag är pank. Jag är så pank som en människa kan bli. Jag bor inte på gatan, än. Men det känns som att jag kommer att göra det snart om jag inte slutar att spendera pengar.
Jag blir så arg på migsjälv. Varför?!! Varför kan jag inte bara låta bli att handla upp alla mina pengar.
Gaah.

Men jag tror att jag kommer att kunna fixa det här denna gång. Det känns så!
Stress påverkar inte mig på samma sätt längre. Visst kan jag skynda på, men jag känner mig sällan som en stressapa. Jag får inte damp längre och jag får inga panikattacker. Jag blir fortfarande trött fort och jag behöver många timmars sömn under nätterna. Men jag känner en sorts lycka inombords som jag inte känt på länge, och den lyckan håller mig vid liv. Det är den som får mig att orka.
Sen så har jag börjat att meditera, meditationen får mig att hålla ett längre varatal och det gör en enorm skillnad. Det stänger ute all den negativa stressen. Jag kan hålla mig lugn på ett helt annat sätt nu. Jag har t.o.m. svårt för att stressa. Stressar jag så gör jag det för att jag är peppad och för att jag tycker att det är kul. Det kallas även för positiv stress. Den är inte dålig på samma sätt. Inte för mig i alla fall.

Nu ska jag gå in och lägga mig. Meditera, läsa böcker, be.. sova..
Ja.. Jag älskar det.. !

Älskling.. Jag älskar dig..

Du är den bästa <3

Peace and Love,

Isse