onetruefairytale

Jag löste ju problemet i helgen, men nu verkar ett nytt problem ha uppstått: min mormor.
Hon ringer mig dagligen, och svarar jag inte så åker hon hit. Hon har tack och lov inte gjort det, men om jag inte svarar på någon timme så skulle hon utan att tveka åka hit.
Hon menar bara väl, men jag tycker att det är äckligt jobbigt. Hon har hittat någon kurs som är på fem veckor som hon tycker att jag ska vara med på. Det är någon kurs där man lär sig att hantera stress och man ska bo på det där stället där kursen är. Jag vägrar. Jag tänker INTE gå någon kurs. Och att kunna hantera stress är inte mitt huvudsakliga problem. Bra stress älskar jag och den har jag absolut inget problem med, och skulle jag må så dåligt över just stress så skulle jag inte kunna ta någon alls. Inte ens bra stress.
Det värsta av allt är att min mormor verkar ha bestämt sig, hon tycker att jag ska gå den där förbannade kursen och hon har inte ens väntat på ett "ja" från mig. Jag vill inte såra henne, men det verkar som att jag måste göra det ändå genom att säga att jag inte vill.

Allt jag behöver är lugn och ro. Jag vill slippa att folk ringer mig hela tiden och flera gånger om dagen.
Jag vill känna efter själv vad jag behöver och vad jag inte behöver. Jag vill kunna vara den jag är, jag vill inte behöva låtsas att jag mår bra. När jag har såna bra människor runtomkring mig så mår jag alldeles utmärkt bra.
Som när jag har min älskling här.. Då mår jag som bäst.

Han somnade ganska tidigt igår. Jag började städa undan lite och plocka. Jag hade tvättat och torktumlat kläderna så jag gick och hämtade dem och vek och la fram på soffan så han hade rena kläder. Sen diskade jag.
Han lägger alltid märke till alla de små sakerna jag gör. Jag blir så glad. Han blir glad och sen blir jag glad. Är jag glad så blir han glad.
Han frågar hela tiden hur jag mår nu efter att jag varit på sjuan. Och när jag säger att det är bra så tittar han på mig och frågar om det verkligen är bra. Han är så söt, speciellt när han tittar på mig sådär. Det pirrar i hela kroppen och han gör mig så glad. Att se att han bryr sig så påskyndar på tillfrisknande väldigt mycket.
Den där glädjen.. Den där kärleken.. Den är underbar!

Nu ska jag ner till jobbet och ge honom hans nässprej.
Stackarn är ju förkyld.

Peace and Love,

Isse