onetruefairytale

Jag läste min dagbok från torsdagen, det var helt sjuka saker jag kände den kvällen. Jag var så avtrubbad. Jag hade en sån ångest så jag kunde inte ens känna den själv. Den var så stark så att känslan blev iskall.
Det är svårt att förklara, det är en känsla man måste uppleva själv. Jag har aldrig känt den där sortens ångest förr. Jag satt mest och stirrade när jag satt där ute med en cigg i munnen och skrev. Jag försökte sätta ord på känslorna, men det gick inte. Jag kunde ju inte känna dem själv! De enda känslor och tankar jag kunde skriva ner var såna som jag vet att jag normalt sätt känner.
Kvällen var helt unik i sig.

Jag hade skrivit ett ganska långt inlägg men jag råkade sudda allt. Och jag skriver inte om allt. Så angeläget var det inte..

Men hur som helst så mår jag bättre. Jag mår en hel del bättre.
Den enda nackdelen med allt är att släktingar till mig har blivit tjatiga och ringer hela tiden och vill att jag ska komma på middag osv osv. Som om att jag skulle orka med det.
De kommer med "anti-stress" kurser som är på fem veckor och som dessutom håller till i en annan stad! Jag klarade inte ens av att fullfölja ätstörningsveckan! Den var en vecka lång och kursen var endast dagtid.
Jag hoppade av för att jag inte orkade med den. Nya människor, man ska sitta hela dagarna och lyssna plus att det kanske inte alltid är så intressant. Då somnar jag. Någon skulle kunna stå och slå mig i huvudet under hela föredraget, men jag skulle somna i alla fall. Jag kan inte hålla mig vaken helt enkelt!

Nej. Usch. Låt mig bara vara.

Ska ut och röka och lägga mig sen.
Är rätt trött. Sjukan imorgon, mitt första hem.. !

Peace and Love,

Isse