jag hatar att bli väckt tidigt om morgonen, speciellt av en hård dörrknackning

Igår så jobbade älsklingen natt, han kom hem vid halv fyra och vi stupade båda i säng vid fyra. Då hörde jag att det var någon på ytterdörren, någon som bankade men jag tänkte att det säkert var någon granna som supit och tappat bort nyckeln eller något. Jag tänkte inte mer på det och somnade på studs.
Tidigt i morse så hörde jag en dörrknackning. Älsklingen puffade på mig för att jag skulle vakna riktigt och jag undrade vad klockan var. Den var 07.30 och jag tyckte att aldrig att jag öppnar dörren för någon som jag inte vet vem det är den tiden på dygnet. Det kunde ju vara precis vem som helst, Jehovas eller någon pundare. Vem vet..
Vi somnade om för tre sekunder och sen dunkade de på dörren "BANK BANK, DET ÄR POLISEN, ÖPPNA DÖRREN!". Vi bokstavligen flög upp ur sängen och undrade vad det handlade om.

Min granne är försvunnen.

Hela dagen så har polisen snurrat runt här. Det är både tryggt och jobbigt.
När jag och Malin stod och gjorde oss iordning för krogen så knackade det på dörren. Jag hörde det inte men när Malin sa till så stelnade jag till. Tycker att det är obehagligt när jag inte vet vem det är, men jag kunde ju ana vad det var om. Med största sannorlikhet så är det ju polisen, i alla fall nu när min granne är försvunnen.
Sen har jag sett dem två gånger till fara förbi här. När jag stod ute och rökte så kom de igen och frågade mig om jag bor här och sen fick jag visa dem källare och förråd och sånt för att de skulle kunna kolla såna ställen.

Allt kommer så lägligt. Egentligen så litar jag inte på poliser så mycket, skumma människor känner jag av. Men det har stått så mycket om poliser i tidningarna och här är det inte samma personer som stryker runt. Poliser är ju polier, de som har varit här idag har inte varit samma personer om jag säger så. Man hinner inte ens med själv i svängarna.
Numera så är det knackningar på dörren, det är poliser här emellanåt (iaf idag, men det lär väl, förhoppningsvis, lugna ner sig eftersom), killen saknas och det är min granne. Visserligen en enstöring (han beskrivs så av många, och det är ett faktum att han är det), men en enstöring kan tillhöra vilken katerogi som helst. Det kan vara allt från en svampplockare till mördare. En enstöring kan man aldrig veta vad det egentligen är för en person, de är ju själva i princip hela tiden (för annanrs skulle han ju inte vara en enstöring) och vem vet då något om denne?
Inte för att jag tror att min granne tillhör någon av ovanstående katerogier, det var bara ett exempel. Men det är ganska otäckt ändå. Undrar vad som hänt honom? Var är han? Har han tagit sitt liv eller har kanske någon annan gjort det åt honom? Var han kanske ute och plockade små kantareller eller skulle han bara ut med soporna?
Nu var han en kille som joggar, då lämnade han alltid telefonen hemma. Och hans telefon är hemma, antagligen skulle han ut och jogga. Men kom han iväg att göra det eller hann något inträffa som gjorde att han aldrig kom iväg? Eller hände det något under den tiden har var ute?

Polisen har inte sagt något. Det jag skrivit här är bara teorier från min sida. Kidnappningar är ganska ovanligt, i alla fall i Sverige. I Sundsvall. Men jag tycker att det varit en del försvinnanden på sistone.
Många försvinnanden har en förklaring, men nu har den är killen sin telefon hemma. Jag vet inte.. Men för mig låter det lite skumt. Men jag hoppas att han kommer till rätta, oavsett vad som hänt honom.

Hade jag inte min älskling här så skulle jag inte våga sova här hemma. Rätt som det är så bankar någon på dörren vid sju på morgonen. Hur obehagligt är inte det då? Jag öppnar aldrig dörren om jag inte vet vem det är.
Ring eller stoppa ett brev i min brevlåda om det är viktigt. Eller ropa att det är polisen, då kan jag kanske också öppna. Men nu hade jag älskligen här så då var jag inte lika rädd. Om han inte varit här så hade ju hjärtat slutat slå på mig.

Jag älskar dig, mitt hjärta.
Tack. Tack för att du finns.

Peace and Love,

Isse


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0