onetruefairytale

Så sant. Jag har gjort det. Vad förvånad jag är, eller så inte..
Jag visste att den dagen skulle komma. Förr eller snare. Jag väger inte lika lite som förr, men det känns även om det inte syns.
Vad less jag blir. Visst vill jag inte klaga så, men jag vet hur dåligt jag mår när jag är underviktig. Jag vet hur trött jag blir, vilka sorts raseriutbrott jag kan få. Det som varit är omöjligt att förtränga. Hur mycket jag än vill så går det inte..

Att jag har någon som kan få mig att må bättre betyder mycket för mig. Jag kommer aldrig att räkna med någon, det gör jag aldrig. Men att det finns någon där, om så bara för en stund gör mig lugn. Men jag är feg, oerhört feg. Jag vågar inte och jag vill aldrig bestämma mig. Att komma för nära, eller låta någon komma för nära, det gör mig rädd. Det som skrämmer mig mest är nog att personen inte ska orka. Ingen orkar. Inte ens jag orkar.

Men jag har som sagt varit gladare på sistone. Vissa är skeptiska. Jag är inte skeptiskt, inte mina vänner heller.
Alla gör misstag. Jag kanske gör ett misstag, men det går inte att säga nu. Tiden utvisar. Den utvisar allt.
Jag gillar inte att döma människor som inte gjort mig något (förutom pedofiler och dyligt). Jag tror mig veta vad det kan handla om, på sätt och vis har jag varit där själv och om inte annat så är jag uppvuxen med det.
Men jag var inte där, jag vet inte vad som hände och därför yttrar jag mig inte. Det angår inte mig, och det som inte angår mig låter jag vara. Jag är jag och ingen annan. Att tänka "tänk om.." har aldrig varit min egenskap. Jag tar dagen som den kommer. Det "värsta" behöver inte alltid hända.

Jag har i alla fall lämnat en annan person bakom mig. Det känns skönt, men det är väl lite tråkigt med. Vad hände? Vart tog våra minnen vägen? Precis allt var inte skit, men det mesta var väl det. Jag mådde oftast bara dåligt. Så jag dör inte direkt utan honom, det blir nog mer åt det andra hållet.. Jag kommer att kunna börja leva igen.

Jobba i natt.. Roligt. Jag är så trött. Jag vill sova. Imorgon får jag besök. Släkt. Jippi.......
Jag orkar inte. Jag vill bara vara för mig själv.. Suck. Åtminstone ha ett sällskap som jag kan vara migsjälv i.
Det är helt okej.

Nåja.
Det får väl funka.


Peace and Love,
Isse