how can I explain?
En hemskt jobbig dag på jobbet idag. Tårarna var farligt nära. Men jag bet ihop, som den viking jag är.. Den vanemänniska jag är. Allt var kaos. Det är förmodligen bland de värsta dagar jag tvingats igenom, helt ärligt talat.
Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig igenom den och sedan förbli jag. Mitt psyke höll på att få sig en rejäl törn där. Och ännu en ny ångest drabbade mig idag. Den här gången blev jag också svimfärdig, andningsbäsvär hade jag en liten stund. Men att fokusera på just andningen där hjälpte lite. Eller också blev det värre.. Det var olika. Det var samma symptom men de kändes helt annorlunda. Svårt att förklara. Men det var obehagligt. Fast å andra sidan så är jag van.
Jag har nått stadiet av kontrollförlust sa en av mina gamla psykpatienter. Det är inte helt omöjligt.
Jag väljer att tro honom. Och att just behöva dämpa ångesten på det sättet kan bara tyda på en sak: jag HAR tappat kontrollen.
Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska säga. Allt är upp-och-nedvänt.
Där står man, med personal som inte vet hur man tar betalt, eller att man faktiskt måste ta betalt för den mat man delar ut. Sen så förstår de inte att de måste TÖMMA påsen med pommes i pommeskvarnen, och inte bara lägga ner den obruten. Och på det så går de och gnäller och kliar sig i huvudet över att den inte fungerar. Till slut blev jag så less över att det inte sänktes något och då gick jag dit för att kolla om det kanske hade fastnat upp till för att det tinat. Men då när jag stod där och grävde så såg jag ju, en OBRUTEN PÅSE. Ska man skratta eller gråta? Jag valde inget utav det..
Förlåt. Men hur dum får man vara?! Sen när började vi fritera plast?
Gaah!
Jag tycker inte om att dumförklara folk, men ibland så kan jag inte låta bli.
Nej jag måste gå och lägga mig nu. Orkar inte vara vaken mer.
Usch. Gruvar mig för morgondagen. Men Kim kommer i alla fall och hjälper mig då. Men jag skulle ha behövt honom idag, han hade varit mer än guld värd då. Fy vad jag saknade honom.
Min ängel.
Nej. Nu sova.
Har en del krafter att ta igen.
Peace and Love,
Isse
