Min Älskade Farmor
Hon är den bästa. Om jag ser upp till någon i den här världen, då är det min farmor. Hon är den bästa jag vet, hon är den klokaste och är aldrig enkelspårig.
Jag pratade med henne idag, jag visste att hon skulle förstå. Hon vet. Hon tänker precis så som jag tänkte från första början. Behöver verkligen det allra värsta hända var enda gång, och var enda en?
Min farmor har träffat många människor i sitt liv. Allt från missbrukare till dem som suttit i fängelse. Varför ska vi döma ut dem? Är de mindre värda än oss andra? Skulle då jag vara mindre värd bara för att jag är sjuk?
Måste man vara frisk och felfri för att bli bemött med respekt och utan att bli "stämplad" som dålig?
Jag väljer att inte sätta in människor i fack. Jag vill inte döma någon. Har jag någon gång gjort det så ber jag om ursäkt. Det är aldrig min mening. Jag är bara aningen tanklös emellanåt..
Depressioner och ångest, psykoser (så som schizofreni som är en form av psykos) och mani osv är så vanligt. Det enda som skiljer "dem" från dem som är friska är att de behöver mer lugn och ro. Jag är sån, stress och tjat dödar mig. En massa frågor på en gång gör mig helt matt i huvudet. Kan har inte ens förmångan att lyssna längre när folk ställer fråga på fråga. Såna gånger så försvinner jag in i mig själv.
Jag väljer att ge människor en chans. Min farmor har gjort det i hela sitt liv, bara för att någon är en "käkfarare" som hon kallar det, så behöver det inte betyda att de är dåliga eller mindre värdiga för det. Hon är klok. Hon är alltid så lugn och sansad. Hon förstorar aldrig upp saker, hon kan alltid se en orsak eller en lösning på saker och ting. Ord kan inte beskriva min kärlek till henne. Hon är underbar. Hon är en ängel. Min ängel.
Hon har tålamod som få, och hon dömer aldrig någon.
Hon är alltid kärleksfull, förlåtande och öm. En bättre farmor kunde jag aldrig få..
Jag är så tacksam för henne. Utan henne så vet jag inte vad jag skulle ta mig till..
Jag älskar dig farmor. Du är den bästa jag har i mitt liv.
Du blir aldrig chockerad eller förtvivlad över saker jag berättar för dig. Du lyssnar och du förstår.
Tack för att du finns. Utan dig vore jag förtvivlad.
Massor av kärlek till dig.. Du är den mest betydelsefulla.
Min enda och sanna förebild.. <3
Jag pratade med henne idag, jag visste att hon skulle förstå. Hon vet. Hon tänker precis så som jag tänkte från första början. Behöver verkligen det allra värsta hända var enda gång, och var enda en?
Min farmor har träffat många människor i sitt liv. Allt från missbrukare till dem som suttit i fängelse. Varför ska vi döma ut dem? Är de mindre värda än oss andra? Skulle då jag vara mindre värd bara för att jag är sjuk?
Måste man vara frisk och felfri för att bli bemött med respekt och utan att bli "stämplad" som dålig?
Jag väljer att inte sätta in människor i fack. Jag vill inte döma någon. Har jag någon gång gjort det så ber jag om ursäkt. Det är aldrig min mening. Jag är bara aningen tanklös emellanåt..
Depressioner och ångest, psykoser (så som schizofreni som är en form av psykos) och mani osv är så vanligt. Det enda som skiljer "dem" från dem som är friska är att de behöver mer lugn och ro. Jag är sån, stress och tjat dödar mig. En massa frågor på en gång gör mig helt matt i huvudet. Kan har inte ens förmångan att lyssna längre när folk ställer fråga på fråga. Såna gånger så försvinner jag in i mig själv.
Jag väljer att ge människor en chans. Min farmor har gjort det i hela sitt liv, bara för att någon är en "käkfarare" som hon kallar det, så behöver det inte betyda att de är dåliga eller mindre värdiga för det. Hon är klok. Hon är alltid så lugn och sansad. Hon förstorar aldrig upp saker, hon kan alltid se en orsak eller en lösning på saker och ting. Ord kan inte beskriva min kärlek till henne. Hon är underbar. Hon är en ängel. Min ängel.
Hon har tålamod som få, och hon dömer aldrig någon.
Hon är alltid kärleksfull, förlåtande och öm. En bättre farmor kunde jag aldrig få..
Jag är så tacksam för henne. Utan henne så vet jag inte vad jag skulle ta mig till..
Jag älskar dig farmor. Du är den bästa jag har i mitt liv.
Du blir aldrig chockerad eller förtvivlad över saker jag berättar för dig. Du lyssnar och du förstår.
Tack för att du finns. Utan dig vore jag förtvivlad.
Massor av kärlek till dig.. Du är den mest betydelsefulla.
Min enda och sanna förebild.. <3
Kommentarer
Trackback
