onetruefairytale

Kyrkan har kommit för att bli en del av mitt liv igen och det känns fantastiskt skönt. Jag har saknat kyrkan! Där finns en sån positiv energi och så mycket kärlek. Jag älskar det. Aldrig mer ska jag släppa kyrkan!
Det enda jag måste ändra på är mig, så som att leva upp till dess principer. Att sluta att röka kommer att bli det svåraste, men jag ska fixa det. Fast den här gången så ska jag inte ha så bråttom, brådska slutar alltid illa. Jag ska ta det i min egen takt och utgå från hjärtat.
Det som är så synd är att jag inte kan få ledigt varje söndag, det är lite tokigt. Men jag kommer att kunna gå varannan söndag i alla fall. Det är bättre än ingen söndag alls.
Jag har saknat Michas familj, de är så underbara! När jag kom dit så fick jag en kram, och inte bara från dem utan det var folk som jag inte ens kände igen riktigt som kom och kramade om mig. Jag blev varm inombords.
Sedan så blev jag bjuden på middag och Michas pappa sa att jag är som en dotter för dem, jag blev så glad. Jag har alltid sett dem som en familj, de var den där familjen som jag önskade att jag bodde hos. De var en trygghet för mig. Jag älskar dem!

Så nu har jag kommit igång med kyrkan igen. Det känns bra. Det känns obeskrivligt bra. Jag önskar att jag hade gjort det här mycket tidigare. Nu ska jag börja att läsa skrifterna varje dag och sikta på att bli klar innan nyår. Det är vad jag ska ha som mål. Skrifter och sluta att röka så småning om.

Allt känns mycket bättre nu. Jag har en fast punkt att hålla fast vid nu. Allt runtomkting mig är så grått. Allt känns så negativt från alla håll och jag behöver den här positiva energin och på bara en dag så känner jag mig bättre till mods.

Michas föräldrar var i alla fall positivt inställd till att jag vill bli hemmafru! :)
Inte för att jag trodde något annat, de prioriterar också familjen framför allt annat. Många glömmer bort sin familj idag, barnen är på dagis hela dagarna och när de kommer hem så hinner de inte mer än in och äta och sen så är det kvällen. Och sen skulle jag känna att jag inte får uppfostra mitt eget barn, och det vill jag ju göra. Det är bla därför som jag vill vara hemma. Jag vill ta hand om min familj, jag vill finnas där så mycket som jag bara kan. Jag vill inte att fröknar ska göra mitt jobb.

Familjen är det viktigaste och käraste vi har. Och det ska vi ta hand om och ta vara på.
Det kommer jag att vilja göra i alla fall.

Peace and Love,
Isse