onetruefairytale

Jag har hållt ett rätt lågt varvtal idag och det har varit skönt. Jag arbetar på många småsaker hos mig själv och det går ganska bra. Jag är en bit på väg om jag säger så.
Jag har pratat med farmor idag, jag älskar att prata med henne.. Min kloka ängel.
Vad skulle jag ta mig till utan henne? Jag skulle vara och känna mig så tom.
Vem skulle ge mig goda råd? Vem skulle hjälpa mig vidare på den smala och trånga väg jag befinner mig på?

Jag vill träffa Jompa. Jag känner att jag behöver honom nu, men jag får vara glad över att jag kan ringa till honom när jag behöver få höra en glad och positiv stämma.
Hur fann jag och han varandra? Det har jag alltid undrat. Hur gick det till? Hur kan två personer som är så olika finna varandra på det djupa plan som vi befinner oss på?
Han kom att bli så mycket för mig. Min stora kärlek, min bästa vän, min glädje, min sorg, min lycka. Mitt allt.
Hur kunde han bli så mycket för mig? Hur har jag hållt kvar honom som?
Hans värme och kärlek gör mig lycklig. Bara det att han finns till gör mig lycklig. Om något skulle hända honom så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Vem som helst, men inte han. Vem skulle göra mig till den jag är om inte han fanns? Hur skulle mitt liv se ut om jag inte hade honom.
Han har räddat mig så många gånger, alla de gånger han räddat mig går inte att räkna. Så som han tar hand om mig kan ingen annan göra. Det går inte. Han känner mig så väl, han vet precis vad det handlar om.
Alla de relationer jag gått ur.. Han har alltid stått där med en öppen famn och tröstat mig. Ingen kan trösta som han, det finns ingen tryggare famn än hans. Han säger alltid de rätta orden, de ord som jag vill höra.
Ord kan inte beskriva min kärlek till honom. Den är så stark, den har aldrig dött. Den har alltid funnits där. Pojkvänner må betyda något för mig, men ingen kan gå upp emot Jompa. Ingen. Ingen har gjort det hittills och det lär dröja innan någon ens kan jämföra sig med min älskade.
Han har alltid varit den mest betydelsefulla. Och skulle jag lägga mitt liv i någons händer så skulle det vara i hans.
Jag älskar honom så otroligt mycket. Mest av allt.. <3

"Det finns så mycket förvirringar.. Folk lever i en sorts illusion..
Var fanns kärleken? Var fanns medkänslan?
Jag kan alltid ge mer.. Och jag försöker..
Var fanns du? Såg du mig?
Jag känner mig ibland som luft, ibland som världens centrum
Fanns du någonsin där? Kände du för mig?
Att läka gör ont, det gör så fruktansvärt ont
Men jag kommer att läka, det kommer bara att ta tid
Du fanns i mitt hjärta, så djupt där inne, men nu måste du ut därifrån
Vem behöver alla svaren? Vem behöver alla chanser som går att få?
Så som jag känner är för mig nytt, det känns farligt
Nej, det går inte
Jag måste försöka mer
Jag behöver inga frågor, jag behöver inga svar
Jag vet hur jag känner och jag måste göra vad jag måste
Snälla, låt mig vara
Jag är trygg när jag stöter bort, så låt mig gå
Låt mig få bygga upp min mur, låt den växa
Låt mig få bli mig själv igen, jag har vad som krävs
Jag behöver inget
Jag behöver mig, det är allt

Inget är fel
Jag vill utvecklas, jag vill bli jag
Den enda man kan räkna mig är sig själv
Det är den bittra sanningen"

Nej nu ska jag sova. Ska jobba imorgon.
Ska läsa lite skrifter först bara, och borsta tänderna.
Meditera.

Peace and Love,
Isse