onetruefairytale

Jag ber för dig, det ska du veta. Jag vet hur du mår, jag har sett det.
Jag hoppas att det kommer att gå din väg, jag hoppas det mer än allt. Jag har sett hur liknande kan sluta..

Tro mig, det här var inte min mening. Men vad skulle jag göra?
Jag vet hur du mår, och jag önskar att vi hade löst det. Men när det inte går då? Jag har haft en sån ångest över det här, och till slut kunde jag inte vara tyst om problemet.
Jag är ledsen, men jag visste inte vad jag skulle göra.

Min magkatarr har funnits vid min sida idag. JÄTTE ROLIGT. Suck. Min kropp vill verkligen inte samarbeta med mig. Det verkar inte bättre. Men att jag kände av den där dyngan idag är kanske inte så konstigt, jag kände mig så stressad till morgonen. Leverans, det var inte en mindre sådan heller. Men jag hann klart det viktigaste innan den kom så det var skönt det. Men då var jag där kvart över sex också, men hellre det än att stå där i upplösningstillstånd när vagnarna rullar in.
Men allt gick bra!

Jag ska gå och lägga mig snart. Är hur trött som helst. Ska gå ut med lillgubben så att han får kissa innan det vankas sängen. Jag älskar det där lilla yrvädret. Han är den finaste någonsin, den bästa mannen jag haft i mitt liv. Utan tvekan! Ingen slår våran lillgubbe! Han finns där när jag kommer hem, han finns där när jag gråter, han finns där då jag går till jobbet, han finns där om kvällen då jag går och lägger mig och han finns där om morgonen då jag kliver upp. Vad är kärlek om inte allt det där? Man känner sig så älskad då man har djur, och man känner sig så trygg. Det finns inget bättre sällskap i hela världen än det sällskap man har av ett djur.
Lillgubben är det bästa sällskapet jag haft, aldrig har jag litat på en man så mycket som jag litar på honom. Han är den enda MAN jag haft i mitt liv. Faktiskt. Alla mina ex ligger i måttligt lä kan jag säga! :D

Livet går bra. Det rullar på. Jag mår hyfsat bra numera. Jag känner mig mycket lugnare och mycket mer stabil. Var dag än ännu en kamp, men kampen är inte lika hård längre. Den tar inte lika mycket energi, även om den ändå tar en hel del energi av mig. Men nu kan jag härda ut i alla fall. Alla energibovar är ute ur mitt liv numera, tack och lov för det.

När man håller på att ge upp, när man tror att man aldrig mer kommer att komma upp på fötter igen, är det inte fören då det vänder? Varje gång jag åkt in så har jag alltid trott att aldrig mer kommer att orka. Att jag aldrig mer kommer att fixa livet. Jag har befunnit mig i ett totalt mörker och jag såg aldrig någon väg ut. Aldrig.
Mediciner, jag har egentligen aldrig trott på dem. De skingrar mörkret, men det gör inte livet ljusare för det.
Piller är inte svaret på alla problem. De är långt ifrån svaret på något alls.
Vad händer då pillrena tar slut?

Nej nu ska jag gå ut med herren min.

Peace and Love,
Isse