meditera: det bästa någonsin
Jag var hur trött som helst när jag klev upp så jag började med att äta och gå ut och gå med gubben. Sen la jag mig och mediterade i typ två timmar (jag sov och mediterade om vart annat) och sen var jag mycket piggare.
Men sen smsade någon och då fick jag ångest, eller ja, det var efter det som jag insåg att jag måste varva ner (och det är inte ditt fel, du berättade bara). Det bästa vore om personen bara kunde sluta att fråga och bry sig. Jag orkar inte, helt seriöst, jag gör inte det. Mina känslor säger en sak, men mitt förnuft en helt annan sak. Denna gång tänker jag lyssna på förnuftet. Det är det bästa jag kan göra. Känslorna finns där, även om de inte alls är lika starka. Men känslor är känslor, de är inte verkligheten. Verkligheten tar aldrig hänsyn till känslor, livet går alltid vidare precis som att tiden aldrig står stilla.
Jag önskar att jag bara kunde stänga av, förtränga allt vad jag känner. Men en gång i tiden så gjorde jag det och det bakslag jag fick då vill jag aldrig mer uppleva. Det var på den tiden som jag söp som mest och som hårdast. Jag var inte nykter många minuter de månaderna. Det var hemskt, och jag vill inte bli alkoholist. Aldrig. Mina barn ska inte gå på krogen vid tolvårsålder så som jag fick. Det finns inte en chans. De ska inte få se sin mamma supa bort sitt liv.
Jag vill bara glömma.. Glömma och gå vidare. Men de bra minnena finns där. När jag ser på stjärnorna om kvällarna så tar mina minnen tillbaka mig till balkongen hemma hos dig. De tar mig tillbaka till din trygga famn och till ditt vackra léende. Dessa gånger så får jag en klump i magen, jag tror att den klumpen kan kallas saknad.
Jag vet inte, men det känns som så.
Men jag har kommit en bra bit på vägen, jag är på väg framåt. Det är inte ofta jag ser tillbaka längre.
Jag kommer inte att ge upp mig själv, jag ska vara stark inombords. Jag ska tillåta mig själv att känna så som jag gör och bara acceptera det. Låta det vara så. Känslor försvinner inte på bara någon vecka, det kan ta sin tid. Men då får det göra det, jag ska låta dem landa och när de har gjort det så kan jag andas ut riktigt.
Det blir nog bra det där. Livet är inte lätt, men vem har sagt att det skulle vara det?
Nu ska jag gå in och äta och kolla på film med min älskade familj <3
Peace and Love,
Isse
Men sen smsade någon och då fick jag ångest, eller ja, det var efter det som jag insåg att jag måste varva ner (och det är inte ditt fel, du berättade bara). Det bästa vore om personen bara kunde sluta att fråga och bry sig. Jag orkar inte, helt seriöst, jag gör inte det. Mina känslor säger en sak, men mitt förnuft en helt annan sak. Denna gång tänker jag lyssna på förnuftet. Det är det bästa jag kan göra. Känslorna finns där, även om de inte alls är lika starka. Men känslor är känslor, de är inte verkligheten. Verkligheten tar aldrig hänsyn till känslor, livet går alltid vidare precis som att tiden aldrig står stilla.
Jag önskar att jag bara kunde stänga av, förtränga allt vad jag känner. Men en gång i tiden så gjorde jag det och det bakslag jag fick då vill jag aldrig mer uppleva. Det var på den tiden som jag söp som mest och som hårdast. Jag var inte nykter många minuter de månaderna. Det var hemskt, och jag vill inte bli alkoholist. Aldrig. Mina barn ska inte gå på krogen vid tolvårsålder så som jag fick. Det finns inte en chans. De ska inte få se sin mamma supa bort sitt liv.
Jag vill bara glömma.. Glömma och gå vidare. Men de bra minnena finns där. När jag ser på stjärnorna om kvällarna så tar mina minnen tillbaka mig till balkongen hemma hos dig. De tar mig tillbaka till din trygga famn och till ditt vackra léende. Dessa gånger så får jag en klump i magen, jag tror att den klumpen kan kallas saknad.
Jag vet inte, men det känns som så.
Men jag har kommit en bra bit på vägen, jag är på väg framåt. Det är inte ofta jag ser tillbaka längre.
Jag kommer inte att ge upp mig själv, jag ska vara stark inombords. Jag ska tillåta mig själv att känna så som jag gör och bara acceptera det. Låta det vara så. Känslor försvinner inte på bara någon vecka, det kan ta sin tid. Men då får det göra det, jag ska låta dem landa och när de har gjort det så kan jag andas ut riktigt.
Det blir nog bra det där. Livet är inte lätt, men vem har sagt att det skulle vara det?
Nu ska jag gå in och äta och kolla på film med min älskade familj <3
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
