onetruefairytale

Jag har redan sagt det flera gånger.. Men jag säger det igen: Vart har tiden tagit vägen??
Det är två veckor kvar i morgon. TVÅ VECKOR!!! Jag är så sjukt nervös för bytet i London. London av alla ställen på den här jorden!! Gaaah!! Men det ska gå bra. Det kommer att gå bra, det kommer att bli bra..
Jag måste bara låta lugnet infinna sig. Men hur lätt är det då? Nåja, det finns inga problem, bara lösningar! :)

Och sen så ska jag och Jompa hitta på något också innan jag drar. Min älskade ÄLSKADE VÄN!! Jag måste få en dos av honom innan jag åker. En dos av hans spontanitet och positiva energi! Min bästa vän som hängt med sedan ungdomen! Måste bara kolla schemat och se när det finns tid för att hitta på något.

Två veckor..
TVÅ VECKOR.. !!

Resfeber? Näe. Men det känns nervöst och totalt overkligt!! Men fy vad underbart kul vi kommer att ha! Jag kommer att ha så kul så att jag inte kommer att hinna tänka på annat! Ja, kanske på kvällarna, men förhoppningsvis så kommer jag att vara så trött och slut så att jag kommer att däcka! :P

I dag så var min älskade bror och mamma med till kyrkan. Det var så roligt. Dock så var jag så trött efter att ha sovit sjukt dåligt i natt. Det var mindre roligt. Men det var så kul att ha dem där. Min bror satt och lutade sig mot mig under sakeramentsmötet. Myspojken min!! <3

Jag kommer att sakna gården här hemma. Jag kommer att sakna den svenska sommaren som varit (men tack och lov så hann jag uppleva det här årets sommar och får komma till en ny, fast i U.S.). Sen kommer jag att komma tillbaka till kylan och det ruggiga här. Jag antar att det kommer att kännas skumt att jag åker nu i slutet på augusti, och sen när jag kommer tillbaka så är det helt plötsligt vinter!! Hur stört är inte det?? Visserligen logiskt, men jag kommer inte hinna med övergången för då är ju jag borta. Men det blir någonting nytt det här med!

Tiden går så fort!! Vart har den tagit vägen?? Jag har inte ens hunnit med hälften av allt jag tänkt göra nu innan alla förberedelser ska genomföras!

Det är mycket som jag har bearbetat, och fortfarande håller på att bearbeta. Ibland så drömmer jag om saker som jag upplevt eller gjort. Ibland så åker jag förbi ställen där jag har ett långt förflutet bakom mig. Andra gånger så blir jag bara påmind om saker. Vissa saker saknar jag, jag kan fortfarande känna en kärlek och sammankoppling medans jag känner något helt annat för andra saker.

Vissa saker känner jag en sån sorg kring. Det är en sorg som är så jobbig, och den tär på mig. Men jag vet att det är det enda rätta att göra. Det finns ingen annan väg att gå, än just framåt. Jag kan bara förändra min egen livssituation och ingen annan. Men jag önskar så innerligt att jag kunde förändra allt annat till det bättre, för alla.

Men trots allt så är jag så tacksam. Jag är så lycklig, och så fylld av saknad redan. Allt känns så bra, så saknat.
Jag är så ledsen för saknad av acceptans, men jag kan inget göra åt det. Jag är ledsen.
Men nu ska jag följa mitt hjärta, min innre vilja och styrka och se vart det leder. Kanske leder det mig tillbaka hit, kanske inte. Men vilket som spelar ingen roll, jag vill bara veta så att jag sedan kan gå vidare.

Livet har sin gång. Det är bara att tillåta det. Vänta ut och se.

Peace and Love,
Isse