en hemsk HEMSK dag

Det är inte dagen i sig som det varit fel på (förutom regnvädret, men nej, jag kan inte säga att det är fel på regniga dagar heller). Det är bara en viss händelse som jag har har hakat upp mig på..

Tidigare i dag så stod jag ute och pratade med Micha i telefonen. Vi babblade på om allt möjligt och jag stod och blickade ut över hagen när jag tyckte mig se Milawa halta. Jag försökte att se benen på henne då hon stod bakom högt gräs, men jag kunde i alla fall se hur hela hennes kropp stapplade fram så jag gick in och hämtade Inga-Lena så att hon kunde gå och titta på henne. Mycket riktigt så kunde hon inte ens stöjda sig på sitt högra framben så hon fick ringa efter en veterinär. Jag fick säga hejdå till Micha så att jag kunde hjälpa till att få in Milawa i en annan, mindre, hage i väntan på veterinär. Efter en timme eller så kom de och kollade på henne och det visade sig att hon hade brytit benet, och det var inte heller ett av de mindre benen utan det var ett stort ben. Hur som helst så var det inget att göra åt saken, avlivning var det enda att göra. Jag ville inte tro det, hon var ung, bara sju år gammal. Och så vacker.. Hon har kommit och hälsat på mig många gånger då jag kommit och fyllt på vatten (och ännu fler gånger då jag kommit med hö). Hon var en fin dam den där hästen.
När hon skulle avlivas så använde de en bultpistol (eller vad de heter) för de blir de hjärndöd av på en gång. Ger man dem en spruta som de får somna in av så tar det längre tid innan de verkligen får göra det. Så det bästa för ett så stort djur är att bara skjuta dem, så att säga. Men det var hemskt. Jag valde att stå där och jag visste inte alls hur jag skulle ta det. Det var hemskt att se, men jag bara ville vara där med henne. Det small och sen föll hon bara ihop, sen tömde de henne på blod så att hjärtat också skulle sluta slå (annars så ligger hon bara där lobotimerad).
Men nu behöver hon inte ha ont längre. Jag kan bara vara tacksam för att vi såg att hon var skadad och att hon slipper ha ont mer, även fast hon var tvungen att bli avlivad..

Ja.. Vilken dag..
Men i övrigt så har den varit bra. Ua och barnen är här och det är superroligt!! Livligt är det sannerligen, men det kan vara härligt det också!! :)

Avresan närmar sig med stormsteg, kalaset/avskedsfesten närmar sig.. Det är så mycket att ta hand om!!

DET SKA BLI KUL!!! KUL KUL KUL!!!!! :D

Syster.. Älskade SYSTER.. Snart kommer jag!! Vi ska uppnå vårat mål.. JAG LOVAR!!!! <3

Peace and Love,
Isse


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0