onetruefairytale

Jag älskar att se på stjärnorna. De är så vackra. Jag skulle kunna ligga och se på stjärnorna hela natten.
Så stilla, en sån utstrålning.. Så otroligt vackra..

I dag begravdes Milawa. Det gick bra.
Hon var så vacker och hade en sån fin personlighet. Men nu är hon hemma igen..

Jag har förberett inför resan i dag. Jag har börjat packa mitt handbagage lite smått. Alla papper och sånt är nerpackat där, och mitt pass. Viktigt.

Jag har pratat med min änglafarmor i dag. Vi kom fram till en del jag och hon, jag ventilerade en hel del. Dels så har jag börjat "hitta hem" nu och sen har jag kommit ifrån en del också. Det känns både bra och dåligt, eller hur jag ska uttrycka det. Det känns bra med tanke på att det är ett tecken på att jag utvecklats, men jag kan ibland känna en viss saknad samtidigt som jag inte gör det. Men jag tror att det handlar om att mycket är en omställning för mig och jag behöver ta in den. Jag vet vad jag vill, jag vet vad och vilka jag vill ha i mitt liv och inte. Jag bär på det som är viktigt när det gäller min omställning; självinsikt och vilja. Jag vet vad jag vill ha.
Jag har börjat fundera på hur människor påverkar mig. Vilka påverkar mig positivt och vilka påverkar mig inte alls lika positivt. Det är en intressant tanke, bara man funderar riktigt noga. Här hemma mår jag i princip alltid bra, det finns hur som helst ingen annanstans som jag mår lika bra som jag mår här. Här är alla fyllda av positiv energi och här är alla så glada och kärleksfulla. Så lättsamma människor att ha att göra med. Det här är himmelen på jorden.

Det känns tråkigt att det finns dem som blivit sårade över mitt beslut att åka iväg. Jag brukar tänka på det och undra hur de har det. Jag ville hjälpa, men jag kan inte förändra så som jag vill, det måste komma från personen i fråga. Hur mycket jag än vill förändra så går det inte, jag har gjort allt jag kan men utan resultat.
Att lämna människor kan vara så svårt. Vissa är svårare än andra, men det är aldrig kul.

Hur mycket kärlek man än känner så är det inte alltid det räcker.. Hur mycket man än önskar och älskar..
Det är inte alltid nog..

Mina bröder kommer att vara svåra att lämna här hemma. Jag skulle vilja ta med mig alla till U.S. Alla jag älskar och inte vill vara utan. Jag ta med dem. Mina Kära.

I dag så har jag varit barnvakt några timmar. Det var kul! De satt och kollade på film och åt godis och jag städade undan lite. Så det gick jättebra. Men bröderna där skruvar upp varandra så, så emellanåt fick jag säga till dem att lugna ner sig. Men det gick superbra och de är supermysiga killar! :)

Resan närmar sig så snabbt. Allt går så fort och jag hänger knappt med. Jag kommer att sakna alla så. De är så underbara och jag har kommit att älska dem ALLA så mycket. De har ställt upp och försökt att stötta så gott det går. Hur ska jag kunna vara ifrån dem under hela tre månader? Jag kommer att gråta på planet bara för att jag kommer att sakna dem så, samtidigt som jag vill och ska åka. Jag vill vara här och i U.S. samtidigt känns det som, men det är en omöjlighet så jag får ta igen förlorad tid då jag kommer hem igen! :)
De är så fina här hemma, jag känner mig hemma här. Jag har aldrig känt mig så hemma så som jag gör nu (förutom mina bröder, de har alltid varit en del av mig). Jag älskar min familj och min släkt, men det är här jag vill bo. Men det har sina orsaker det med..
Det är en sån här familj som jag alltid drömt om, det är en sån här familj som jag velat växa upp i och formas av. Men jag har fått den nu, och jag är så tacksam för det.

Man måste se utanför sig själv och se efter vad det är man behöver. Vilka personer är det som betyder något och verkligen finns där för en? Vad är det som är viktigt för en och vad är det man behöver? Jag älskar att tänka på såna saker, det är utvecklande. Det är det som har gynnat mig den senaste tiden.
Jag älskar att måla, vara med barnen, familjen här, skriva, läsa, meditera, hjälpa andra människor (bl.a dem här hemma). Ja, jag älskar allt som är uppbyggligt! Och nu ska jag hälsa på min älskade syster, och det är verkligen uppbyggande. Hon betyder massor MASSOR för mig och henne finns jag för när hon än behöver mig, aldrig att jag lämnar hennes sida. Hon är min andra hälft! <3
Vi har samma mål i livet, samma värderingar och normer. Vi har kyrkan gemensamt. Vi har det mesta gemensamt och det är en sån stor del till våran relation till varandra.

Härom dagen då jag åkte bussen hem så tappade busschauffören sin plånbok när han hade gått ut för att stänga en lucka på bussens utsida. När han klev in och skulle åka så ropade en tjej till honom att han tappat son plånbok, men han hörde det inte och jag flög upp från sätet då jag märkte att han tänkte åka. Jag ropade mer eller mindre till honom att han inte skulle åka och då vände han sig om för att se vad jag ville. Jag sa till honom att han tappat den och han blev lite paff, dörren framme vid honom var fortfarande öppen så jag gick ut och hämtade den åt han. Han blev jätteglad och tackade mig och sa med ett leénde på läpparna att jag får åka gratis nästa gång. Sen gick jag och satte mig igen och när vi närmade oss hållplatsen där jag skulle kliva av så plingade jag, och när jag stod vid dörren och skulle gå ut så vände han sig om och log stort mot mig och vinkade.
Någon dag senare då jag tog bussen in till stan och jag klev på så såg jag att det var han som körde, han tittade på mig och frågade om det var jag som hittat hans plånbok härom dagen och jag instämde. Då log han sådär stort igen och klappade mig på axeln och sa att jag bara kunde gå och sätta mig.
Jag älskar att göra människor sådär glada. Jag blir varm inombords än idag då jag tänker på den där dagen. Han blev så glad, och då blir jag också jätteglad. Hade han bara tagit förgivet att någon sagt till honom så hade jag inte ens blivit hälften så glad. Andras lycka gör mig glad, helt enkelt.
Jag älskar det.

Men nu ska jag gå in och lägga mig!!

Peace and Love,
Isse

Micha.. Snart är jag hemma hos dig och din man!! :)