onetruefairytale

Jag har varit oerhört trött i dag. Vissa dagar är jag så ljudkänslig, jag vill ogärna bli tilltalad dessa dagar. Inte mer än nödvändigt i alla fall.
Jag har inte fått ett dugg gjort i dag. Jo, jag har plockat undan disk och såna småsaker. Men ingenting av något större värde har blivit utfört. Om jag kommer att vara såhär utmattad när jag ska ha kalas så vet jag inte vart jag tar vägen. Helst av allt skulle jag vara ute på en promenad med Nahla då, haha. Ungefär så känns det. Det kommer att komma drygt tjugo personer, och känner man sig socialt handikappad en sån dag så skulle man hellre skjuta sig själv. Jag har såna toppar och dalar, det är oerhört irriterande. Men dalarna är betydligt färre numera. Jag har inte haft någon på länge så det är skönt det i alla fall.
Men att hålla humöret uppe dagar som dessa tar på krafterna, det går inte ens att beskriva. Det tar ALL energi och lite därtill.

Varför ska psyket vara så svårt att förstå sig på?

Dagen närmar sig med stormsteg. Det känns helst fantastiskt, och förvirrande. Jag vet inte om jag har hunnit fixa med allt än. Husfolket har varit borta och jag och Peter (plus de som varit och hjälpt oss) har tagit hand om alla djuren. Jag har hunnit fixa en del och jag vet inte om det räcker. Och sen för att inte glömma alla barnen som varit här, de har också stulit en hel del tid av mig! :)
Men den tid som gått till gården och allt som hör den till har varit så värt det! Jag bara inte om jag hunnit fixa allt som jag tänkt fixa, med resan och med mig själv. Jag är så uppskruvad, jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Gaah!! Jag ska ringa till ambassaden och höra med dem.

Dax för att slå igen pärskalen nu!!
Sova sova. Välbehövda sömn!! :)

Jag är så lycklig. Men ack så slutkörd!! :)

Peace and Love,
Isse