mina kokonger
Jag har inte haft feber på över tre år nu. I dag har jag fått feber. Den kunde inte ha kommit vid något annat tillfälle undrar jag. Precis när jag har min D helg så kommer den. Jag har faktiskt sett fram emot denna helg, inte för att jag är ett fan av att kliva upp 5.30 om morgonen utan för att jag vill lära mig mer om att öppna. Jag vill kunna öppna lika bra som jag kan utföra ett E pass.
Men men.. Det är inte mycket att göa åt. Mamma övertalade mig att stanna hemma i morgon just för min temp. Jag ville och tänkte jobba ändå, men det är bättre att jag tillfrisknar så att jag kan ha mina D:n fre-sön i alla fall.
Det lät också som att det löste sig i morgon, och det är skönt att veta. Puuh.
Jag håller på och skriver om min tid på 52:an. Det är ganska kul. Det är kul att tänka tillbaka på den plågsamma men ändå så underbara tiden. Jag ska läsa min dagbok som jag skrev i då jag var där. Undrar hur mycket jag glömt av tiden då jag var där. Alla människor.. Allt skratt, allt gråtande, all ångest.. All kärlek.. <3
Det var en jobbig tid, men jag befann mig på den bästa platsen också. Personalen var oftast bara korkade, de verkade inte bry sig eller förstå så mycket, men mina medpatienter. De var då mina änglar. Vi förstod alltid varandra. Vi var ju trots allt alla där av en anledning..
Ååh så jag älskade det där stället!
Och min vän.. Min älskade dumma korkade och toffelhjälte till vän..
Jag älskar dig, du är en av mina bästa vänner. Jag finns där för dig, jag avviker aldrig från din sida. Men jag kan också säga att mitt tålamod börjar ta slut. Min förtvivlan börjar ta över alltmer nu, och jag vill inte vara förtvivlad.
Den dagen då du bestämt dig så kommer jag att finnas där för dig till hundratusen procent. Men tills dess får du själv ta ansvar för ditt handlande.
Du kan aldrig förändra andra, du kan bara förändra dig själv.
Nästa månad så funderar jag på att ta ut lite semester. Jag vill bara åka i väg och slippa tänka. Åka ner till pappa och ligga och meditera hela dagarna. Det vore helt underbart.
Kolla på film, prata, åka in till stan en sväng och fika.. Bara ta dagen som den kommer. På senare så har jag faktiskt känt mig lite uppskruvad. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men om kvällarna så går jag i alla fall ner lite i varv.
Och så Lillan, lilla Lillgård! Du har alltid varit en bra, underbar, fantastisk och en fullkomligt strålande vän till mig! Men faktiskt, på senare så har du bara vuxit och vuxit i mina ögon. Jag vet inte vad det beror på sådär konkret. Kanske har vi kommit varann lite närmre när vi pratat och så? Ja, jag vet inte. Men du är så bra! Du är helt klart en av mina allra bästa vänner. När det gäller jobbet så är du faktiskt den bästa att jobba med. Vi kan alltid skratta och sjunga även om alla de andra omöjligt kan bli på sämre humör. Vi är ju grym på det! :D
"VIIIILKEN HÄÄRLIG DAG..."
Det är så roligt att man kan bli så triggad av någon! Haha! Det är ju heeelt fantastiskt!! :D :D
Nej jag mår så risigt så jag måste lägga mig nu. Remsömnen är viktig!
Peace and Love,
Isse
Men men.. Det är inte mycket att göa åt. Mamma övertalade mig att stanna hemma i morgon just för min temp. Jag ville och tänkte jobba ändå, men det är bättre att jag tillfrisknar så att jag kan ha mina D:n fre-sön i alla fall.
Det lät också som att det löste sig i morgon, och det är skönt att veta. Puuh.
Jag håller på och skriver om min tid på 52:an. Det är ganska kul. Det är kul att tänka tillbaka på den plågsamma men ändå så underbara tiden. Jag ska läsa min dagbok som jag skrev i då jag var där. Undrar hur mycket jag glömt av tiden då jag var där. Alla människor.. Allt skratt, allt gråtande, all ångest.. All kärlek.. <3
Det var en jobbig tid, men jag befann mig på den bästa platsen också. Personalen var oftast bara korkade, de verkade inte bry sig eller förstå så mycket, men mina medpatienter. De var då mina änglar. Vi förstod alltid varandra. Vi var ju trots allt alla där av en anledning..
Ååh så jag älskade det där stället!
Och min vän.. Min älskade dumma korkade och toffelhjälte till vän..
Jag älskar dig, du är en av mina bästa vänner. Jag finns där för dig, jag avviker aldrig från din sida. Men jag kan också säga att mitt tålamod börjar ta slut. Min förtvivlan börjar ta över alltmer nu, och jag vill inte vara förtvivlad.
Den dagen då du bestämt dig så kommer jag att finnas där för dig till hundratusen procent. Men tills dess får du själv ta ansvar för ditt handlande.
Du kan aldrig förändra andra, du kan bara förändra dig själv.
Nästa månad så funderar jag på att ta ut lite semester. Jag vill bara åka i väg och slippa tänka. Åka ner till pappa och ligga och meditera hela dagarna. Det vore helt underbart.
Kolla på film, prata, åka in till stan en sväng och fika.. Bara ta dagen som den kommer. På senare så har jag faktiskt känt mig lite uppskruvad. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men om kvällarna så går jag i alla fall ner lite i varv.
Och så Lillan, lilla Lillgård! Du har alltid varit en bra, underbar, fantastisk och en fullkomligt strålande vän till mig! Men faktiskt, på senare så har du bara vuxit och vuxit i mina ögon. Jag vet inte vad det beror på sådär konkret. Kanske har vi kommit varann lite närmre när vi pratat och så? Ja, jag vet inte. Men du är så bra! Du är helt klart en av mina allra bästa vänner. När det gäller jobbet så är du faktiskt den bästa att jobba med. Vi kan alltid skratta och sjunga även om alla de andra omöjligt kan bli på sämre humör. Vi är ju grym på det! :D
"VIIIILKEN HÄÄRLIG DAG..."
Det är så roligt att man kan bli så triggad av någon! Haha! Det är ju heeelt fantastiskt!! :D :D
Nej jag mår så risigt så jag måste lägga mig nu. Remsömnen är viktig!
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Postat av: Lillan
du har fått en award! Se min blogg
P.s Tack för dom fina orden:) me löwe u gumman:)
Trackback
