onetruefairytale

Något många glömmer är att vi ständigt är förebilder för dem som är unga (ungdomar som småttingar). Lever vi verkligen upp till den rollen? För någonstans så bär vi alla på det ansvaret. Det är ju de unga/de små som sedan kommer att ta över efter oss. Jag vet att världen blir allt sämre och att man kan tänka "den här världen är ändå redan förlorad.." och det kan jag hålla med om. Men världen excisterar fortfarande och man bör göra vad man kan för att förbättra den, tillsammans. Jag är inte alltid den bästa förebilden, men jag anstränger mig för att vara så bra jag bara kan. Jag har länge jobbat på mig själv och jag är ännu inte klar. Men ärligt talat så kan man aldrig bli klar med det, för man kan aldrig bli perfekt. Ordet perfekt borde inte ens finnas i den här världen, för inget här är perfekt.

Jag tror inte att folk tänker på såna saker så mycket numera. Vad folk tänker på är sig själva och vad de vill och behöver. Att människan blir mer och mer egoistisk är inte en gissning, utan det är snarare ett faktum. Och att vara egoistisk är att inte slösa tankarna på andra (nu säger jag inte att ALLA är så, men majoriteten är nog det).
När jag möter människor som inte är det så blir jag rörd. För mig framstår de som änglar nästintill.

Dagen har varit bra. Bara bra. Jag var ute och sprang med Nala förut och nu till kvällen så gick jag en skogspromenad med henne. Hon är så mysig att spendera "ensam" tid med, tid av avkoppling och tystnad. Hon är så fin, och så klok <3

Snart åker jag i väg till min älskade och underbara vän. Min bästa Micha <3
Det ska bli så roligt. Jag längtar!!

Men nu ska jag gå och göra mig klar. Sängen kallar och i morgon så bär vi alla i väg till kyrkan.
Jag bara älskar söndagar. Den bästa dagen på hela veckan!! <3

Peace and Love,
Isse