en vacker himmel
Det har varit ett skumt väder i dag. Jag har mått konstigt av det.
Under eftermiddagen i dag så har jag fått några ensamma timmar, och det har varit skönt. Barn suger verkligen energi ur en. De är underbara, men de tar energi. Så då kollade jag lite på tv efter att jag städat och mockat i en av hagarna. Det är så skönt att ha en massa att göra här ute. Jag kommer ju inte att ha något att göra under en obestämd tid nu så då känns det skönt att ha jobb att göra på hemmaplan.
Saker och ting börjar sakta men säkert att bli bättre. Jag vet inte vad folk har fått för uppfattning, men att bearbeta saker tar tid. Det handlar inte om veckor eller miljöombyte, utan det handlar om månader, kanske år.
Att jag säger att jag är lycklig betyder inte att jag plötsligt trätt in i himmelriket, utan det betyder att jag börjat bearbeta saker på rätt sätt. Jag har utökat min familj och jag älskar dem lika mycket som min egen. De stöttar mig och de finns där för mig. Och det gör mig lycklig. Men har man en gång varit olycklig så vill man ogärna gå tillbaka till det som en gång fick en att må dåligt. Jag vet inte hur många gånger läkare och personer i min omgivning uppmanat mig till att söka mig till något nytt, något bättre. Men jag har aldrig lyssnat. Nu när jag funnit något bättre så satte min läkare stopp. Han tog saken i egna händer, på ett sätt. Jag fick givetvis bestämma, men denna gång så valde jag att lyssna. Jag måste inse mitt eget bästa, innan jag går för hårt in i väggen.
Var och en har sitt eget ansvar för sig själv. Jag kan inte stanna kvar i något som får mig att må dåligt bara för att vara andra till lags. Det är en omöjlighet. Hur ska jag då kunna hjälpa till sedan när jag blir inlagd igen?
Ska jag åka ut och in på sjukhuset bara för att "hjälpa" andra? Nej, jag har faktiskt ingen större lust med det.
Jag hoppas att alla finner sin lycka. Jag hoppas att alla finner kärleken, den rätta. Jag hoppas att alla finner livet.
Men jag kan inte hjälpa andra genom att stjälpa mig själv. Men jo, jag önskar att jag kunde tillfredsställa alla i min närvaro. Jag känner mig rätt hjälplös ibland.
Men allt känns fortfarande rätt. Det känns så bra. Det är bara en månad kvar tills jag åker. Tiden har gått så fort!!
Var har den tagit vägen?? Har massor att fixa innan jag drar! Måste ta tag i det i morgon!
Nåja. Det lär hinnas med det också.
En dag i taget. Så är det! :)
God natt gott folk.
Peace and Love,
Isse
Under eftermiddagen i dag så har jag fått några ensamma timmar, och det har varit skönt. Barn suger verkligen energi ur en. De är underbara, men de tar energi. Så då kollade jag lite på tv efter att jag städat och mockat i en av hagarna. Det är så skönt att ha en massa att göra här ute. Jag kommer ju inte att ha något att göra under en obestämd tid nu så då känns det skönt att ha jobb att göra på hemmaplan.
Saker och ting börjar sakta men säkert att bli bättre. Jag vet inte vad folk har fått för uppfattning, men att bearbeta saker tar tid. Det handlar inte om veckor eller miljöombyte, utan det handlar om månader, kanske år.
Att jag säger att jag är lycklig betyder inte att jag plötsligt trätt in i himmelriket, utan det betyder att jag börjat bearbeta saker på rätt sätt. Jag har utökat min familj och jag älskar dem lika mycket som min egen. De stöttar mig och de finns där för mig. Och det gör mig lycklig. Men har man en gång varit olycklig så vill man ogärna gå tillbaka till det som en gång fick en att må dåligt. Jag vet inte hur många gånger läkare och personer i min omgivning uppmanat mig till att söka mig till något nytt, något bättre. Men jag har aldrig lyssnat. Nu när jag funnit något bättre så satte min läkare stopp. Han tog saken i egna händer, på ett sätt. Jag fick givetvis bestämma, men denna gång så valde jag att lyssna. Jag måste inse mitt eget bästa, innan jag går för hårt in i väggen.
Var och en har sitt eget ansvar för sig själv. Jag kan inte stanna kvar i något som får mig att må dåligt bara för att vara andra till lags. Det är en omöjlighet. Hur ska jag då kunna hjälpa till sedan när jag blir inlagd igen?
Ska jag åka ut och in på sjukhuset bara för att "hjälpa" andra? Nej, jag har faktiskt ingen större lust med det.
Jag hoppas att alla finner sin lycka. Jag hoppas att alla finner kärleken, den rätta. Jag hoppas att alla finner livet.
Men jag kan inte hjälpa andra genom att stjälpa mig själv. Men jo, jag önskar att jag kunde tillfredsställa alla i min närvaro. Jag känner mig rätt hjälplös ibland.
Men allt känns fortfarande rätt. Det känns så bra. Det är bara en månad kvar tills jag åker. Tiden har gått så fort!!
Var har den tagit vägen?? Har massor att fixa innan jag drar! Måste ta tag i det i morgon!
Nåja. Det lär hinnas med det också.
En dag i taget. Så är det! :)
God natt gott folk.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
