något som slog mig..
Något som slog mig härom dagen är hur många det är som har av-och-på förhållanden. Jag har själv har något sånt förhållande i mina dagar, men hur stabilt är det med såna förhållanden? Det känns som att var och varannan människa man möter håller på med sånt. Varför gör man det? Mår man bra av det? Är det värt all ångest och all oro över hur det kommer att te sig i framtiden? Att döma av mina erfarenheter så är det inte det. Allt är ett evigt sökande, en evig längtan efter något sant och äkta. Och egentligen så vet man att det inte är rätt, men man vill så gärna att det ska vara det och det är det som gör så att man inte ger upp hoppet. Jag vet, jag har varit där själv.
Jag ville så gärna ha kärleken, jag ville ha den man som jag skapat för mitt inre. Jag ville ha min framtid klar. Men sen så insåg jag att jag inte kan stressa fram den, den kommer när den kommer. Jag kan bara leva och göra vad som är rätt, sen kommer framtiden att visa sig för mig (och sen man jag kommer att leva med).
Det gör bara så ont i mig då mina nära och kära finner sig i vad som helst. Att de nöjer sig med vad de får. Det är så fel! Man ska inte nöja sig med mindre än vad man vill ha. En gång i tiden så försökte jag, men jag gav upp. Skulle jag nöja mig med en man som inte är medlem (som exempel) så kommer alltid någonting i mitt liv att saknas. Och det skulle jag bara gå runt och störa mig på. Hur kul kan det vara att gå runt och störa sig på samma sak hela livet?
Sen har vi också klassikern att kasta sig in i saker och ting. Man kastar sig in i förhållanden och sen får man skynda sig ur dem lika snabbt för det var ju inte alls som man tänkt sig, sen ska man skynda sig att skaffa barn och efter en tid så separerar man (helst innan barnet är fött), man köper första bästa hus osv osv. Många gör samma misstag gång på gång. Lär man sig aldrig? Ser man aldrig det där mönstret?
Här ute så får jag ett sånt perspektiv på allt. Jag är avskärmad från allt, allt dåligt jag levt i. Ingen och inget kommer riktigt åt mig här. Det är dålig mottagning på telefonen och ingen har numret hit ut. Jag ger det till dem som jag vill ska ha det, och det är riktigt skönt (visst kan man söka upp numret, men är det någon jag inte skulle vilja prata med så gör jag bara inte det).
Jag kan verkligen prata med dem, de ställer upp för mig precis som om jag vore deras egen dotter. De är den familj som jag alltid drömt om. Här finns inga problem utan det finns bara lösningar, och det är helt underbart.
Jag önskar att alla som behöver det kunde få ha det lika bra som jag har det här. Jag önskar att alla kunde få känna samma lugn och samma lycka. Jag älskar det och önskar att jag skulle ha flyttat ut hit tidigare, men jag antar att tiden inte var mogen då. Det var nu det skulle ske, och jag är så tacksam för det.
Jag är så tacksam för allt de gör för mig, jag vill ge dem lika mycket och lite till tillbaka. Jag hoppas att jag en dag ska kunna få göra det, för det vore en ära för mig. Det skulle göra mig ännu gladare än vad jag redan är.
Jag har pratat med min änglafarmor i dag. Det är alltid lika trevligt att få prata med henne. Jag älskar henne!!
Det verkar gå bra för min far. Önskar bara att han också kunde vara glad för min skull. Men han verkar inte förstå hur lycklig kyrkan och min andra familj gör mig. Val av kyrka spelar ingen större roll, det är personens lycka som spelar roll. Det är vad den ger människan som är det viktiga.
Jag och Inga-Lena har varit ute och ridit i dag. Det var superroligt!! Jag bara älskar livet på landet. Jag vill aldrig mer bo i stan. Och i morgon så kommer min älskade lillebror ut hit. Han ska sova här med mig, han kunde få ett eget rum att sova i, men han vill sova med storasyster! :)
Min säng är ganska bred så det ska nog gå bra. Både jag och Micha fick plats i den så då lär jag och min bror också få plats i den, så det är inga som helst problem! Jag har ännu inga planer för oss, vi lär ta dagen som den kommer. Men rida ska han få göra i alla fall! :)
Och sen kommer familjens barnbarn ut hit i morgon, så då har han några att få leka med! Får se om jag blir barnvakt för Inga-Lena ska i väg och städa en sväng! Men det visar sig!
Allt är fint. Allt är underbart.
Jag älskar det.
Peace and Love,
Isse
Jag ville så gärna ha kärleken, jag ville ha den man som jag skapat för mitt inre. Jag ville ha min framtid klar. Men sen så insåg jag att jag inte kan stressa fram den, den kommer när den kommer. Jag kan bara leva och göra vad som är rätt, sen kommer framtiden att visa sig för mig (och sen man jag kommer att leva med).
Det gör bara så ont i mig då mina nära och kära finner sig i vad som helst. Att de nöjer sig med vad de får. Det är så fel! Man ska inte nöja sig med mindre än vad man vill ha. En gång i tiden så försökte jag, men jag gav upp. Skulle jag nöja mig med en man som inte är medlem (som exempel) så kommer alltid någonting i mitt liv att saknas. Och det skulle jag bara gå runt och störa mig på. Hur kul kan det vara att gå runt och störa sig på samma sak hela livet?
Sen har vi också klassikern att kasta sig in i saker och ting. Man kastar sig in i förhållanden och sen får man skynda sig ur dem lika snabbt för det var ju inte alls som man tänkt sig, sen ska man skynda sig att skaffa barn och efter en tid så separerar man (helst innan barnet är fött), man köper första bästa hus osv osv. Många gör samma misstag gång på gång. Lär man sig aldrig? Ser man aldrig det där mönstret?
Här ute så får jag ett sånt perspektiv på allt. Jag är avskärmad från allt, allt dåligt jag levt i. Ingen och inget kommer riktigt åt mig här. Det är dålig mottagning på telefonen och ingen har numret hit ut. Jag ger det till dem som jag vill ska ha det, och det är riktigt skönt (visst kan man söka upp numret, men är det någon jag inte skulle vilja prata med så gör jag bara inte det).
Jag kan verkligen prata med dem, de ställer upp för mig precis som om jag vore deras egen dotter. De är den familj som jag alltid drömt om. Här finns inga problem utan det finns bara lösningar, och det är helt underbart.
Jag önskar att alla som behöver det kunde få ha det lika bra som jag har det här. Jag önskar att alla kunde få känna samma lugn och samma lycka. Jag älskar det och önskar att jag skulle ha flyttat ut hit tidigare, men jag antar att tiden inte var mogen då. Det var nu det skulle ske, och jag är så tacksam för det.
Jag är så tacksam för allt de gör för mig, jag vill ge dem lika mycket och lite till tillbaka. Jag hoppas att jag en dag ska kunna få göra det, för det vore en ära för mig. Det skulle göra mig ännu gladare än vad jag redan är.
Jag har pratat med min änglafarmor i dag. Det är alltid lika trevligt att få prata med henne. Jag älskar henne!!
Det verkar gå bra för min far. Önskar bara att han också kunde vara glad för min skull. Men han verkar inte förstå hur lycklig kyrkan och min andra familj gör mig. Val av kyrka spelar ingen större roll, det är personens lycka som spelar roll. Det är vad den ger människan som är det viktiga.
Jag och Inga-Lena har varit ute och ridit i dag. Det var superroligt!! Jag bara älskar livet på landet. Jag vill aldrig mer bo i stan. Och i morgon så kommer min älskade lillebror ut hit. Han ska sova här med mig, han kunde få ett eget rum att sova i, men han vill sova med storasyster! :)
Min säng är ganska bred så det ska nog gå bra. Både jag och Micha fick plats i den så då lär jag och min bror också få plats i den, så det är inga som helst problem! Jag har ännu inga planer för oss, vi lär ta dagen som den kommer. Men rida ska han få göra i alla fall! :)
Och sen kommer familjens barnbarn ut hit i morgon, så då har han några att få leka med! Får se om jag blir barnvakt för Inga-Lena ska i väg och städa en sväng! Men det visar sig!
Allt är fint. Allt är underbart.
Jag älskar det.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
