att vandra i skönhet
Killar är lite roliga dem, när man vill ha dem så vill inte dem. Men så fort man går sin väg så kommer de springandes. Vad kan det bero på? Har det med den där jaktinstinkten att göra kanske? Män är vana sedan den uråldriga tiden att jaga, så kan det vara det? Det känns skumt att jämföra män med djur, men det är ju egentligen just vad de är. Det är ett fåtal män som kan beté sig offentligt.
Kalla min mansrasse, men jag är ytterst skeptisk mot dem.
Ja på tisdag så är det rättegång i alla fall. Jag vet inte hur det känns. Men min syn på "dem" är helt förstörd. Jag har alltid varit misstänksam, men nu är jag inte misstänksam längre utan nu blir jag äcklad och jag känner mig så ila till mods då jag bara ser dem. Jag tänker fula och dåliga ord helt enkelt. Jag kan inte rå för det, men smsen var så förnedrande. Man känner sig som ett objekt. "Men sug kuk då", jaha, vad var det om då? Jag gör inte sånt, men om jag skulle göra det så skulle det definitivt inte vara hans! Det var riktigt vidrigt. Min misstänksamhet inte var fördomar så är de det nu i alla fall. Och jag kan inte rå för det. Förlåt mig alla ni, men jag kan inte påverka längre. Kalla mig hemsk, men då får jag vara det. Jag kan inget göra åt den saken längre.
Det är annorlunda om det är någon jag känner givetvis, för dem känner jag. Jag vet vilka de är och allt, jag ser och känner inget som helst äckel kring dem. Så de räknas inte till mina "fördomar". Inte alls!
Jag känner mig trött och yr. Undra om man skulle gå och lägga sig tro. I morgon så ska jag till sjukhuset, jag har så mycket att berätta. Det kan jämföras med Lillans alla bubblor. Jag har tusen av dem nu känner jag. Det är så mycket tankar och funderingar kring allt. Och jag vet inte var jag ska göra av alla dessa bubblor! Vill någon ha några?
Sen vill jag bara säga att jag är så tacksam för allt. För min familj och mina vänner. För kyrkan och alla där.
Jag känner en sån tacksamhet och kärlek till allt och alla i dag. Ja, det gör jag!
Tack alla ni! Tack för den underbara person ni är. Tack för att ni finns i mitt liv! <3
Peace and Love,
Isse
Kalla min mansrasse, men jag är ytterst skeptisk mot dem.
Ja på tisdag så är det rättegång i alla fall. Jag vet inte hur det känns. Men min syn på "dem" är helt förstörd. Jag har alltid varit misstänksam, men nu är jag inte misstänksam längre utan nu blir jag äcklad och jag känner mig så ila till mods då jag bara ser dem. Jag tänker fula och dåliga ord helt enkelt. Jag kan inte rå för det, men smsen var så förnedrande. Man känner sig som ett objekt. "Men sug kuk då", jaha, vad var det om då? Jag gör inte sånt, men om jag skulle göra det så skulle det definitivt inte vara hans! Det var riktigt vidrigt. Min misstänksamhet inte var fördomar så är de det nu i alla fall. Och jag kan inte rå för det. Förlåt mig alla ni, men jag kan inte påverka längre. Kalla mig hemsk, men då får jag vara det. Jag kan inget göra åt den saken längre.
Det är annorlunda om det är någon jag känner givetvis, för dem känner jag. Jag vet vilka de är och allt, jag ser och känner inget som helst äckel kring dem. Så de räknas inte till mina "fördomar". Inte alls!
Jag känner mig trött och yr. Undra om man skulle gå och lägga sig tro. I morgon så ska jag till sjukhuset, jag har så mycket att berätta. Det kan jämföras med Lillans alla bubblor. Jag har tusen av dem nu känner jag. Det är så mycket tankar och funderingar kring allt. Och jag vet inte var jag ska göra av alla dessa bubblor! Vill någon ha några?
Sen vill jag bara säga att jag är så tacksam för allt. För min familj och mina vänner. För kyrkan och alla där.
Jag känner en sån tacksamhet och kärlek till allt och alla i dag. Ja, det gör jag!
Tack alla ni! Tack för den underbara person ni är. Tack för att ni finns i mitt liv! <3
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
