onetruefairytale

Nu är min biljett (ÄNTLIGEN!!!!!!!) bokad!! Jag fick så som jag ville så jag åker i slutet på augusti! Nu känner jag att det är på riktigt, men ändå inte för det känns så overkligt. Det är för bra för att vara sant.
Det känns fortfarande som att jag är fast här, men det är jag ju inte! :D
Nej, uppenbarligen inte!!

Det känns helt fantastiskt. Micha och James är de mest fantastiska av dem alla!
Micha.. Min älskade och käraste syster. Nu är jag inte långt borta, jag är ynka två månader bort. Men det känns ändå som en evighet. Jag vill bara bort. Bort bort BORT!! Jag vill träffa min syster och sen så vill jag också träffa alla andra där. Lära känna människor och få utvecklas lite! När jag pratade med Micha för en stund sedan så planerade vi vad vi skulle göra de första dagarna och så. Fy vad kul vi kommer att ha! Jag kan inte ens föreställa mig tror jag, jag lär inte ha haft så kul på flera år. Jag har ju bara varit här, och vad är det då? Ett ekorrehjul mer eller mindre.
Jag underskattar inte människorna här, absolut inte, men jag underskattar staden och vad den har att erbjuda.

De senaste dagarna så har jag bara drömt mig bort. Jag behöver egentligen bara tänka på de underbara och givande samtal som jag och Micha har om kvällarna så kan jag inte hålla ett léende borta.
Jag har inte varit så lycklig på flera år. Jag har inte haft någon ångest sedan min senaste attack. Saker som tidigare påverkat mig kan inte påverka mig längre, inte så som de gjorde tidigare. Allt jag bryr mig om är min syster och min planerade resa. Allt och alla jag kommer att få uppleva.

LIVET LEKER!!! :D :D

Allt kommer att vara värt det. All skit och allt prat som varit. Det kommer att vara värt det, jag kan känna det.
Även att jag och Micha kommer att få fira våra födelsedagar tillsammans! Värsta mysigt vi kommer att ha det!! :D
Ååååhh. Jag är så glad. Jag är så lyckligt lottad.

Men en sak som jag inte förstår, det att vissa säger att jag blivit förändrad sen jag blev aktiv i kyrkan igen. Att jag skulle ha förändrats, det är ju något som jag hoppats på givetvis. Jag tar det bara som en komplimang. Jag mår bättre, jag kan se saker och ting på ett klarare sätt och jag har satt upp mål i livet. Skulle det vara dåligt?
Att ha mål i livet är, för mig, ett måste. Och om någon annan inte skulle ha det är ju inte mitt fel. Vi ansvarar för våra egna liv, man föds ju bara med ett och det är något man ska ta vara på. Att skylla sina "olyckor" på någon annan är bara fel, för någonstans så har man från första början fattat ett felaktigt beslut. Jag har fattat många felaktiga beslut i mitt liv, men det var och är helt och hållet mitt eget misstag.

Gamla känslor har svalnat av. De finns inte ens längre, och det är så skönt. Vad jag känner i dag kan jag känna med gott samvete, det är bara bra känlsor. Allt det gamla och destruktiva är som bortblåst inombords.

Jag kan känna sann kärlek till livet igen. Om något dåligt skulle uppstå så vet jag att jag snart kommer att få semester från det snart, kanske kommer jag tillbaka till det sen igen, men det får jag helt enkelt ta då! :)
Bra va?! :D

Jag älskar det här. Jag ångrar mig inte för en sekund. Allt har varit totalt värt det.
Oja!

Peace and Love,
Isse