nu blickar jag framåt
Förändringar.. Jag har så länge viljat fånga dem. Men de har alltid verkat vilja undvika mig.
Hur som helst.. Nu är det dags för mig att slå mig fri. Jag är ännu ung, och vad gör jag av mitt liv i dag? Tar jag vara på tiden? Prioriterar jag rätt saker? Jobbar jag på att komma dit jag vill komma?
Jag har pratar med Micha i telefonen i nästan tre timmar i kväll/i natt. Vi la nyss på och hon ringde mig vid 23.00-23.30 tiden i kväll. Vi hade SÅ mycket att prata om. Biljettbokning, lägenhet, jobb, var ska jag göra av mina möbler? Ska jag säga upp internet eller inte? Jag borde kunna göra det, räkningar kan jag betala hos mamma eller hos Stegebys. Jag kan säga att det är TUSEN saker jag måste ordna med, ja, utan att överdriva. Pengar måste jag spara ihop, jag måste ju ha kvar på kontot så att de kan dra lånet osv. Så det är bara för mig att leva som en munk, tak över huvudet, vatten, mat och kläder på kroppen. En tandborste kan också vara bra att ha. Och en säng att sova i. Men allt "vill ha" får jag borstse från.
Jag har fattat två stora, och svåra, beslut i kväll. Men det känns bra, det känns rätt. Jag vet inte hur det kan kännas så rätt, för det är ju en sån främmande sak, och allt som är främmande och gör att man svävar i en ovisshet skrämmer en. Men det här skrämmer inte mig, det känns bara bra. Faktiskt.
Så i morgon händer det.
Jag tror, och hoppas, att min tid äntligen är inne. Nu ska jag få leva. Nu ska jag få fortsätta att må bra och vara lycklig. Min familj kommer att stötta mig, och om inte annat så kommer min älskade mamma inte att kunna låta bli, även fast hon kommer att bli hemskt hemskt chockerad och orolig för sin lilla dotter! :)
I morgon så ska jag bege mig till polisstationen och fixa pass! Det går fort att få visserligen, men det är lika bra att fixa det så att jag vet att det är gjort. Det kan ju vara bra att ha då man ska passera de större landsgränserna! :)
Jag kommer att sakna så många, jag kommer att gråta av saknad, det kan jag lova er alla! Jag kommer att tycka att visa saker kommer att vara sköna att slippa, som staden. Liten och tråkig. Stressiga och påfrestande situationer kommer jag inte heller att sakna, eller jo, kanske lite. Ibland! :P
Men det mesta kommer jag att sakna till en början i alla fall. Fast jag kommer att komma och hälsa på. Jag har ju familj och nära och kära här hemma. Mina bröder.. Min älskade bröder.. Helt ärligt så tror jag att de betyder allt i världen för mig.
Men nu ska jag gå in och lägga mig för kvällen, eller natten.. Jaja.
Peace and Love,
Isse
Hur som helst.. Nu är det dags för mig att slå mig fri. Jag är ännu ung, och vad gör jag av mitt liv i dag? Tar jag vara på tiden? Prioriterar jag rätt saker? Jobbar jag på att komma dit jag vill komma?
Jag har pratar med Micha i telefonen i nästan tre timmar i kväll/i natt. Vi la nyss på och hon ringde mig vid 23.00-23.30 tiden i kväll. Vi hade SÅ mycket att prata om. Biljettbokning, lägenhet, jobb, var ska jag göra av mina möbler? Ska jag säga upp internet eller inte? Jag borde kunna göra det, räkningar kan jag betala hos mamma eller hos Stegebys. Jag kan säga att det är TUSEN saker jag måste ordna med, ja, utan att överdriva. Pengar måste jag spara ihop, jag måste ju ha kvar på kontot så att de kan dra lånet osv. Så det är bara för mig att leva som en munk, tak över huvudet, vatten, mat och kläder på kroppen. En tandborste kan också vara bra att ha. Och en säng att sova i. Men allt "vill ha" får jag borstse från.
Jag har fattat två stora, och svåra, beslut i kväll. Men det känns bra, det känns rätt. Jag vet inte hur det kan kännas så rätt, för det är ju en sån främmande sak, och allt som är främmande och gör att man svävar i en ovisshet skrämmer en. Men det här skrämmer inte mig, det känns bara bra. Faktiskt.
Så i morgon händer det.
Jag tror, och hoppas, att min tid äntligen är inne. Nu ska jag få leva. Nu ska jag få fortsätta att må bra och vara lycklig. Min familj kommer att stötta mig, och om inte annat så kommer min älskade mamma inte att kunna låta bli, även fast hon kommer att bli hemskt hemskt chockerad och orolig för sin lilla dotter! :)
I morgon så ska jag bege mig till polisstationen och fixa pass! Det går fort att få visserligen, men det är lika bra att fixa det så att jag vet att det är gjort. Det kan ju vara bra att ha då man ska passera de större landsgränserna! :)
Jag kommer att sakna så många, jag kommer att gråta av saknad, det kan jag lova er alla! Jag kommer att tycka att visa saker kommer att vara sköna att slippa, som staden. Liten och tråkig. Stressiga och påfrestande situationer kommer jag inte heller att sakna, eller jo, kanske lite. Ibland! :P
Men det mesta kommer jag att sakna till en början i alla fall. Fast jag kommer att komma och hälsa på. Jag har ju familj och nära och kära här hemma. Mina bröder.. Min älskade bröder.. Helt ärligt så tror jag att de betyder allt i världen för mig.
Men nu ska jag gå in och lägga mig för kvällen, eller natten.. Jaja.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
