tålamod
Det känns som att jag fått tvinga fram tålamod varje dag hur länge som helst nu. Jag är rädd för att det inte kommer att gå snart längre. Det är så mycket runt omkring mig hela tiden, fast ändå inte. Det är få men riktigt ansträngande saker det handlar om. Och ingen verkar förstå det heller, inte ens de som borde förstå.
Men det är lugnt, det finns andra personer som kan hålla mig ovanför ytan ett tag till.
Jag gruvar mig för den här sommaren. Kommer jag att kunna fixa det? Kommer jag att orka?
Jag har ingen som helst aning själv, jag har fortfarande inte återhämtat mig riktigt. Men det återstår att se. Allting visar sig så småning om.
Klockan är tre på natten och jag sitter här ute och skriver nu. Jag vet inte när jag somnade, men klockan var inte ens tio i alla fall. Jag somnade framför tv:n. Jag är rätt pigg nu, tror jag ska lägga mig och läsa en stund.
Missionärerna skulle ha kommit förbi en sväng i dag, men jag var så trött när jag kom hem. Jag lyckades precis skicka iväg ett sms innan jag somnade där jag undrade om de inte hade tid i morgon istället. Tur det. Jag verkligen tvärslocknade. Det blir så då man bara sovit tre timmar under en natt och sen ska öppna på det. Var uppe fem i morse.
En trasig barndom
En trasig familj
Allt var så smutsigt,
så kärlekslöst
Min änglafarmor fanns där hela tiden,
och det är jag så tacksam för
Min pappa fanns också där,
han lät mig aldrig glömma att han älskar mig mest i hela världen
Det har han aldrig gjort
Aldrig..
All trasighet har följt mig hela livet
Den har alltid funnits där
Jag har levt ett så trasigt liv,
och det har visat sig på så många olika sätt
Jag kan se det så tydligt nu,
både i mig själv och i andra
Men någon har alltid vakat över mig
Jag har så många gånger gråtit över min misär,
tårarna har varit många och stora
Men till slut så har jag alltid kunnat se en glimt av ljus
På fyllan så har jag alltid haft en vis och klar röst i mitt huvud,
och jag har alltid lyssnat på den
När jag återhämtat mig en aning så har jag kunnat känna något utav ett hopp
Ett hopp om en bättre framtid
Återfall har jag alltid kunnat ta mig ur
Jag har alltid haft kärlek i mitt liv
Jag har inte alltid kunnat känna den,
men den har alltid funnits där
Och den kärleken är min tro och min pappa
Min pappa har alltid visat sin kärlek till mig,
även fast vi inte alltid haft en sån stabil relation
Men han har ALDRIG låtit mig glömma hur mycket han älskar mig
Men tiden läker alla sår
Jag har äntligen hitta hem
Jag har börjat kunna känna mig hel igen,
även fast jag ännu har en lång bit kvar att gå
Men jag vet vem jag är, vem jag vill bli, vart jag vill komma och hur jag ska ta mig dit
Jag har gjort stora framsteg
Jag kan känna kärlek till alla människor,
och jag jobbar på det
Jag kan känna lycka,
lycka över allt jag har i mitt liv
Jag har mera ork och jag vill så mycket
Jag är så tacksam över hur bra allt blivit
Jag är tacksam för min familj, att vi alla mår bra nu
Jag är tacksam över kyrkan och alla som finns där
Jag är så tacksam för allt
Tack.
Jag saknar min pappa.. Jag trodde att vi kommit ifrån att vi måste vara ifrån varandra. I hela mitt liv så har han varit den jag kunnat prata med om allt. Precis ALLT. När jag var liten och mådde dåligt över hur vi hade det hemma så var han den jag ringde och pratade och grät ut hos. Han har varit min fasta punkt. Jag saknar att få prata med honom och kunna åka ner dit som jag vill.
Min pappa är det enda jag saknar i mitt liv. Jag känner mig halv utan honom. Han är inte bara min pappa, han är min bästa vän också. Och det gör saken bara jobbigare för mig.
Och sen hade jag tänkt hälsa på Stegebys i dag, men det gick inte för jag var helt slut och somnade när jag kom hem. Jag skulle ha ringt dem men det känns som att jag inte vill ringa dem tre på natten. Jag får ringa dem i morgon då jag vaknar istället. Jag känner mig alltid så hemsk då jag sagt att jag ska ringa men inte ringer, men det har blivit så sent de två senaste dagarna. Ja, jag slutade fyra i dag och det är ju inte sent. Men grejen är den att jag pratade med farmor när jag slutat och sen kom jag hem och somnade. Jag hann inte med mig där.
Ååååh. Jag hatar att det aldrig blir så som det borde bli. Jag vill vara ledig mer så att jag kan åka ut till dem. För det vill jag verkligen. Jag åka ut dit och kunna få slappna av och bara vara ett tag.
Peace and Love,
Isse
Men det är lugnt, det finns andra personer som kan hålla mig ovanför ytan ett tag till.
Jag gruvar mig för den här sommaren. Kommer jag att kunna fixa det? Kommer jag att orka?
Jag har ingen som helst aning själv, jag har fortfarande inte återhämtat mig riktigt. Men det återstår att se. Allting visar sig så småning om.
Klockan är tre på natten och jag sitter här ute och skriver nu. Jag vet inte när jag somnade, men klockan var inte ens tio i alla fall. Jag somnade framför tv:n. Jag är rätt pigg nu, tror jag ska lägga mig och läsa en stund.
Missionärerna skulle ha kommit förbi en sväng i dag, men jag var så trött när jag kom hem. Jag lyckades precis skicka iväg ett sms innan jag somnade där jag undrade om de inte hade tid i morgon istället. Tur det. Jag verkligen tvärslocknade. Det blir så då man bara sovit tre timmar under en natt och sen ska öppna på det. Var uppe fem i morse.
En trasig barndom
En trasig familj
Allt var så smutsigt,
så kärlekslöst
Min änglafarmor fanns där hela tiden,
och det är jag så tacksam för
Min pappa fanns också där,
han lät mig aldrig glömma att han älskar mig mest i hela världen
Det har han aldrig gjort
Aldrig..
All trasighet har följt mig hela livet
Den har alltid funnits där
Jag har levt ett så trasigt liv,
och det har visat sig på så många olika sätt
Jag kan se det så tydligt nu,
både i mig själv och i andra
Men någon har alltid vakat över mig
Jag har så många gånger gråtit över min misär,
tårarna har varit många och stora
Men till slut så har jag alltid kunnat se en glimt av ljus
På fyllan så har jag alltid haft en vis och klar röst i mitt huvud,
och jag har alltid lyssnat på den
När jag återhämtat mig en aning så har jag kunnat känna något utav ett hopp
Ett hopp om en bättre framtid
Återfall har jag alltid kunnat ta mig ur
Jag har alltid haft kärlek i mitt liv
Jag har inte alltid kunnat känna den,
men den har alltid funnits där
Och den kärleken är min tro och min pappa
Min pappa har alltid visat sin kärlek till mig,
även fast vi inte alltid haft en sån stabil relation
Men han har ALDRIG låtit mig glömma hur mycket han älskar mig
Men tiden läker alla sår
Jag har äntligen hitta hem
Jag har börjat kunna känna mig hel igen,
även fast jag ännu har en lång bit kvar att gå
Men jag vet vem jag är, vem jag vill bli, vart jag vill komma och hur jag ska ta mig dit
Jag har gjort stora framsteg
Jag kan känna kärlek till alla människor,
och jag jobbar på det
Jag kan känna lycka,
lycka över allt jag har i mitt liv
Jag har mera ork och jag vill så mycket
Jag är så tacksam över hur bra allt blivit
Jag är tacksam för min familj, att vi alla mår bra nu
Jag är tacksam över kyrkan och alla som finns där
Jag är så tacksam för allt
Tack.
Jag saknar min pappa.. Jag trodde att vi kommit ifrån att vi måste vara ifrån varandra. I hela mitt liv så har han varit den jag kunnat prata med om allt. Precis ALLT. När jag var liten och mådde dåligt över hur vi hade det hemma så var han den jag ringde och pratade och grät ut hos. Han har varit min fasta punkt. Jag saknar att få prata med honom och kunna åka ner dit som jag vill.
Min pappa är det enda jag saknar i mitt liv. Jag känner mig halv utan honom. Han är inte bara min pappa, han är min bästa vän också. Och det gör saken bara jobbigare för mig.
Och sen hade jag tänkt hälsa på Stegebys i dag, men det gick inte för jag var helt slut och somnade när jag kom hem. Jag skulle ha ringt dem men det känns som att jag inte vill ringa dem tre på natten. Jag får ringa dem i morgon då jag vaknar istället. Jag känner mig alltid så hemsk då jag sagt att jag ska ringa men inte ringer, men det har blivit så sent de två senaste dagarna. Ja, jag slutade fyra i dag och det är ju inte sent. Men grejen är den att jag pratade med farmor när jag slutat och sen kom jag hem och somnade. Jag hann inte med mig där.
Ååååh. Jag hatar att det aldrig blir så som det borde bli. Jag vill vara ledig mer så att jag kan åka ut till dem. För det vill jag verkligen. Jag åka ut dit och kunna få slappna av och bara vara ett tag.
Peace and Love,
Isse
Kommentarer
Trackback
