a lie can breake you

Jag är trött. Jag är less på all ishalka, vågar knappt gå ut o gå med lillgubben..
Att jobba igen känns kul, det gör det faktiskt. Men det skulle vara snäppet roligare om allt ändå kunde fungera som det ska. Inget kassakrångel, inget gnäll och lite mer personal vissa timmar. Men nu är det så att kassorna krångar, personalen gnäller och vi kan inte ringa in folk för att jobba bara en timme eller två. Ibland så önskar jag att jag kunde trolla med den där förskräckliga hatten..

Allt jag hatat under denna dag:
- Min plötsliga trötthet, den kommer och går som den vill
- Att jag stundvis känner mig hungrig
- Mina arbetsskor, de är trånga och äckliga. Lukta i dem och du dör.
- Att jag fortfarnade kan känna saknad
- Den kladdiga dressbänken
- Folk som äter lowcarb
- Mina såriga händer, det svider och det hindrar mig från att kunna dressa så som jag vill
- De dåliga energierna jag kan känna
- Att jag inte kan komma till ro någon gång, på heltid, men emellanåt så kan jag bara jag anstränger mig. Men då är vi tillbaka till tröttheten.
- Den dåliga musiken i serveringen
- Att jag försov mig
- Att min piercing är smått infekterad
- Kartonger
- Att höra "jag behöver växel"
- Att höra allt pipande överallt, sånt tröttar ut min hjärna (jag jobbar på att bli immun)
- Sallader. Jag HATAR att göra sallader.
- Upprepningar.
- Att rasten går så fort, jag skulle vilja pausa den så att jag kan få meditera en stund
- Att jag måste gå och lägga mig nu.. (även om jag är trött..)
- Sommartid, att ställa fram klockan rubbar min dygnsrytm..

Behöver jag rabbla upp mer? Nej, det är rätt bittert och destruktivt. Men jag ville bara sätta ord på allt elände, då kan jag bearbeta det under natten så att jag kanske kan ta det bättre imorn?

Jag drömde om en ENORM spindel i natt.. Det var så verkligt att jag bara ville gråta över den där spindeln imorse då jag klev upp. Fy! Jag minns hur den såg ut, den såg ut som de små äcklen som bor i mina väggar.
Fy fan. De är FRUTANSVÄRT vidriga. Någon som har spindelfobi skulle aldrig gå in här med vetskapen om vilka monster som döljer sig bakom min rosa omboning.

Nej seriöst.
Jag måste hoppa i säng nu. Duscha först.

Peace and Love,
Isse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0