spindlar, monster, ohyra
Jag och Malin tänkte göra kväll tidigt ikväll, men så blev inte fallet. När jag skulle plocka in min bettskena i munnen så såg jag en SPINDEL på golvet. Den var ENORM. ALLA mina spindlar här är enorma. De är så stora att det inte går att förstå. Jag skrek inombords (jag hade flour i munnen) i min mun och Malin kom och undrade var det var. Men hon insåg inte att det var en spindel som var stor som ett monster. Jag försökte säga med flouret i munnen att det var en spindel men hon förstod inte vad jag sa (men jag försökte att vara tydlig) så hon hämtade sin telefon för att kunna lysa och se. DÅ skrek hon.
Vi fick panik. Vi blev hysteriska. Var skulle ett sånt fetto till spindel få plats? Kanske i den orenoverade lägenhetem mitt emot min.. Men det tänkte vi knappast på. Men efter mycket om och men så skrek jag åt Malin att hämta ett glas. Vi slängde det över honom/henne och sen kunde vi ta några snabba och astmatiska andetag (vi har ju båda astma nu har det konstaterats). Men så upptäckte vi att vi klämt benet på det lilla äcklet, vi rörde till glaset och upptäckte då att dennes ena ben stod rätt upp! Vi skrattade och tittade lite galet på varandra.
- HAHAHA, GAAAAH!! Vi måste gå ut och röka! uppbrast Malin lite lagomt hysteriskt.
- GAAAH, AAAARRG.. AAAAHH!!! Ja det måste vi!! svarade jag.
Så vi rökte. Vi skyndade in för att se så att det lilla äcklet inte rymt. Det hade den inte.
Jag fick ta rätt på den. Givetvis. Vi förberedde oss med skor och lyse. Jag vek massor av dubbla papper (så pass att den inte skulle kunna ta sig ut när jag måste lyfta lite på glaset för att få upp den på papper och sen ner i glaset. Det gick bra. Men Malin var rädd att jag skulle få panik och kasta den över rummet! Haha! Men jag är lugn, lung och sansad, bara inte när jag ser spindlar. Jag förstodd hennes oro.
Hur som helst.. Jag fick ner det lilla äcklet i glaset och vi gick lugnt ut (för att inte tappa den) och kastade ut den på gatan efter att vi kollat vilket håll det blåste åt. Ingen vill ju få en spindel blåst på sig!
Ja, sen sa vi bara Sov Gott och sen gick vi in. Undrar hur det lilla äcklet mår? Hur klarar tjockisen sig i kylan?
Men är man fet så borde man klara sig, va?
Det var våran, tidiga, kväll!!
Blä.
Vi fick panik. Vi blev hysteriska. Var skulle ett sånt fetto till spindel få plats? Kanske i den orenoverade lägenhetem mitt emot min.. Men det tänkte vi knappast på. Men efter mycket om och men så skrek jag åt Malin att hämta ett glas. Vi slängde det över honom/henne och sen kunde vi ta några snabba och astmatiska andetag (vi har ju båda astma nu har det konstaterats). Men så upptäckte vi att vi klämt benet på det lilla äcklet, vi rörde till glaset och upptäckte då att dennes ena ben stod rätt upp! Vi skrattade och tittade lite galet på varandra.
- HAHAHA, GAAAAH!! Vi måste gå ut och röka! uppbrast Malin lite lagomt hysteriskt.
- GAAAH, AAAARRG.. AAAAHH!!! Ja det måste vi!! svarade jag.
Så vi rökte. Vi skyndade in för att se så att det lilla äcklet inte rymt. Det hade den inte.
Jag fick ta rätt på den. Givetvis. Vi förberedde oss med skor och lyse. Jag vek massor av dubbla papper (så pass att den inte skulle kunna ta sig ut när jag måste lyfta lite på glaset för att få upp den på papper och sen ner i glaset. Det gick bra. Men Malin var rädd att jag skulle få panik och kasta den över rummet! Haha! Men jag är lugn, lung och sansad, bara inte när jag ser spindlar. Jag förstodd hennes oro.
Hur som helst.. Jag fick ner det lilla äcklet i glaset och vi gick lugnt ut (för att inte tappa den) och kastade ut den på gatan efter att vi kollat vilket håll det blåste åt. Ingen vill ju få en spindel blåst på sig!
Ja, sen sa vi bara Sov Gott och sen gick vi in. Undrar hur det lilla äcklet mår? Hur klarar tjockisen sig i kylan?
Men är man fet så borde man klara sig, va?
Det var våran, tidiga, kväll!!
Blä.
Kommentarer
Trackback
