utskrivning
I dag blev jag utskriven, men fråga mig inte hur det känns, för det vet jag inte än. De två senaste gångerna har jag träffat en helt fantastisk läkare. Han var SUPER bra. Han frågade olika saker om hur jag mår osv och han var engagerad i mig och ville verkligen veta. Det kändes så skönt att kunna prata med min läkare, berätta hur jag känner mig och hur jag mår. Men det var (förhoppningsvis) sista gången jag såg honom, för jag vill inte in på psyk igen. Jag vill inte BEHÖVA åka in dit igen. Men skulle det bli så så vill jag ha den läkaren igen, han var bra. Den bästa jag träffat hittills.
Mina älskade vänner.. Har suttit och läst gamla dagböcker. Den person jag skrivit mest om kan ju aldrig någon gissa vem det är, Jompa. Suprise! Eller så inte, nej. Han är den viktigaste personen jag har i mitt liv. De tre som står mig närmast är Jompa, Malin och Lillan. Det är de tre. De vet allt om mig, de har sett mig både skratta och gråta. De har sett mig både glad och hysterisk.
Tack för att ni finns, ni är mina änglar. Ni är de bästa.
Nu är det slut på osminkade dagar i sjukhuskläder. Eller, än har jag några såna dagar på mig. Men den 25e är det slut på det. Då börjar jag att jobba igen, ska bli kul ändå. Har saknat alla hysteriska skrik och den kladdiga dressbänken. Mitt arbetsliv. Härliga jobbiga dagar. Man sover alltid gott efter en dag där, all energi har gått ur en.
Aaaah.
Städa mera? Ja tack. Har inte hunnit packa upp allt än.
Wiiiee.
Peace and Love,
Isse <3
