onetruefairytale

I kväll så kollade vi på film och så, det var så mysigt. Den där känslan har funnits där sedan dag ett, den går inte att släcka, det verkar inte som så. Tänk att man kan älska någon så mycket att det inte riktigt går att förstå. Man kanske förstår varför, man vet ju vad man ser hos personen och vad man känner, me n man kan inte förstå hur den där starka känslan uppstod. Man kan inte sätta ord på den, och det känns som att inget kan få en att sluta att älska denne. Det är helt galet hur det kan bli så. Ibland kan man bli sårad, ibland kan man känna en sån lycka. Man är så sårbar, och det är något som är rätt läskigt. Det är det som är så farligt med att bli kär, förälskad, kalla det vad du vill, men det kan bli till ens nackdel.

Hur som helst så tror jag på att tänka med förnuftet. Man ska inte låta känslorna ta över för mycket. Känslorna ska vara underordnade förnuftet, annars kan det sluta med en katastrof. Jag vet det av egen erfarenhet..
Livet i sig är en erfarenhet, det är så underbart att ta lärdom var dag. Jag älskar det. Jag älskar livet.
Och jag har aldrig älskat så här förr. Det är så nytt för mig. Att vara kär på det här sättet, bara det, är nytt för mig. Det är underbart, och jag älskar det, samtidigt som det skrämmer mig en aning. Men jag ska inte var rädd, jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska ta en dag i taget, ta det lungt, och låta tiden utvisa.
Det är vad jag ska göra. Men jag älskar det.. Livet och kärleken är något fantastiskt. Det är något vi alla borde ta vara på.

Jag älskar min sambo. Hon är en helt underbar person. Hon har en tendens att brusa upp ibland, men det går övet lika fort som hysterin slår henne, och jag vet, jag var likadan en gång i tiden. Men jag älskar henne för den hon är, hon kan inte bli mer underbar. Hon är den bästa sambo och vän jag har. Vad som än händer så vet jag att hon står där bakom mig. Det har hon redan bevisat. Hon är en ängel, min själsfrende.. <3

Jag älskar mitt skrivande. Utan det skulle jag bli galen, helt ärligt talat. När jag skriver så får jag ut precis allt jag vill få ut. Mitt skrivande är förmodligen den största gåva jag fått här i livet. Jag får beskriva allt jag känner och tänker, jag får ett perspektiv på min tillvaro. På mina känslor. När jag skriver så kan jag skriva ner saker jag aldrig ens tänkt på, det är verkligen en "aha-upplevelse". Allt orden bara ramlar ner på pappret.
Jag skriver varje dag, kanske inte just i min blogg. Här skriver jag inte ner allt jag vill. Vissa saker vill man bara inte dela med sig av. Men visst, min blogg är också en slags terapi för mig.

Ibland så undrar jag om jag kunnat göra saker bättre. Hade jag kunnat göra någon skillnad?
Varje dag så går jag igenom dagen som gått. Fanns det något jag kunnat göra för någon annan?
Hade jag kunnat hjälpa på något sätt?
Jag vill utföra något bra varje dag. Inte bara för min skull, utan för andra också. I dag så gick jag ner till jobbet och hjälpte Åke med två upplärningar som han stod ensam med, kunde jag säga nej? Givetvis inte. Jag har inget speciellt för mig, och jag själv hur det är. Jag gick ner på en gång. Så i dag fick jag hjälpa någon och det kändes riktigt bra. Kan jag så gör jag det. Men vissa dagar så är jag så trött, jag behöver bara lugn och ro och då är det svårt att vara till hjälp för någon annan. Det känns snarare som att jag stjälper än hjälper. Och så vill jag inte att det ska vara, både för min skull och dennes skull.

Vissa dagar så vill jag så mycket, men jag orkar så lite. Jag HATAR det!! Jag vill göra saker, jag vill utföra något gott varje dag. Men hur lätt är det när man har ett skört psyke? Det är fruktansvärt svårt kan jag lova.

Jag försöker att ha förståelse för andra människor.
Jag försöker att ha tålamod.
Jag försöker att vara en bra vän, syster, dotter, kollega, medmänniska och allt det där.
Jag försöker att vara förlåtande.
Jag försöker att vara kärleksfull.
Jag försöker att vara positiv.
Jag försöker att göra ett bra jobb varje dag.
Jag försöker att ha fokus.
Jag försöker att vara uppmärksam.
Jag försöker att bli hel och läkt.
Jag försöker att vara lugn och sansad.
Jag försöker att ta ansvar och göra det riktigt bra.

Ja, jag försöker allt det där. Jag försöker att ha självinsikt. Men det är inte lätt varje dag, vissa dagar är bättre än andra. Precis som det är för oss alla. En del av dessa saker är jag bättre på än andra. Fokus, det är en sak som jag kan anstränga mig mer på faktiskt. Vi alla försöker, mer eller mindre.

Men nu måste jag gå och lägga mig. Hoppas att jag kan somna fort bara..
Puuh. Öppning.. Stress.

Peace and Love,
Isse