onetruefairytale

Helgen har varit helt underbar. Ord kan inte beskriva hur mycket jag behövde det där!
Familjen Stegeby är förmodligen den bästa familj som finns. De är så öppna, kärleksfulla och lättsamma att ha att göra med. Och sen så är det rätt roliga också! Haha! :D
Jag och lillgubben har varit där under helgen, som sagt, jag och Micha delade rum och lillgubben fick en egen box i stallet som han (faktiskt!) verkade trivas bra i. Han var tyst när han var där och han kunde i lugn och ro ligga och sova där inne. Sen drog han vagn också. De hade en sele som man har till hundar och sen hakade man fast den på vagnen och sen drog han barnen i den. Det gick superbra! Givetvis var det ovant för han först, men sedan drig han jättefint och vi sprang där på vägen tillsammans. Det var så roligt!
Ja, sen var vi ute och red också. Micha lärde mig lite om hur man rider western och det är bra mycket roligare än att rida dressyr. Men som vanligt så får hästen jag rider på alltid små infall att "nu vill jag springa en bit" och "nu vill jag stanna". Haha. Sist vi red tillsammans (för tre år sen kanske?) så satt sadeln för löst för att min häst var så fet, så rätt som det var så började den att sparka bak-ut och jag undrade vad den höll på med. Och rätt som det var så tvärstannade den och jag flög över hästens huvud. Det är min vanliga tur! Men det är kul också, jag gillar överraskningar! :D

Jag gillar den där familjen. Idag så pratade jag med min änglafarmor och hon sa att det är en sån familj som jag aldrig haft, och mycket därför så tar jag till mig så när de bjuder in mig i deras. Jag har aldrig varit med om en familj som ställt upp så för mig, inte så som de gör. Jag blir ju alldeles rörd. Micha är som en syster för mig, det har hon alltid varit. Vi är så lika ändå, jag och hon. Vi har våran tro gemensamt och det gör så mycket. Det gör mer än vad man kan tro. Man har andra normer och principer i livet, man vill utveckals på ett helt annat sätt och man har en helt annan hjälp med att kunna utvecklas.

I kyrkan så höll Micha ett litet tal. När hon satt och väntade på sin tur så såg jag att hon var smått tårögd och jag förstod att hon skulle börja gråta under talet, och i och med det så förstod jag att jag också skulle börja att gråta. Det gjorde vi mycket riktigt. Talet var så fint, det hon sa om mig och allt annat också. Tårarna bara sprutade. Sen när hon kom och satte sig så kramade om hon mig och sa att hon älskar mig, jag försökte att väsa fram "och jag dig med" men jag vet inte om hon kunde höra det. Jag var så rörd, jag var så glad. Så lycklig. I det ögonblicket så visste jag att jag har en syster. Hon ställer upp för mig och hon finns där så gott hon kan, med tanke på att hon bor i Texas. Och när inte hon är här så finns hennes familj där för mig.
Jag älskar dem alla precis som att de vore min riktiga familj. De är fantastiska. De är UNDERBARA.

Jag är så lycklig. Det finns en mening med allt.

Helgen har varit helt underbar i alla fall. Jag har varit fullt sysselsatt och jag önskar att jag kunde ha varit där längre. Det hade varit så fantastiskt! Men jag ska dit igen på onsdag, i morgon blir det då. Eller om jag får åka dit på torsdag. Ja, det märks. Men jag kommer att tillbrinnga torsdagen där!

Åååh. Har jag skrivit ner allt jag vill nu då? Jag vet inte för jag är helt ifrån mig nu!

Jag kommer inte att kunna gå till kyrkan på söndag, och det gör ont i mig. Men Micha kanske kan komma hit en sväng då så att jag får umgås lite med henne! :)
Jag önskar att hon kunde bo här med mig!! Det skulle vara så fint!!

Men men.. Hon är här tre veckor till i alla fall så jag får ta vara på de tre veckorna! :)
Min älskade syster! Min änglasyster! <3

Men nu ska jag gå ut med lillgubben! Mitt älskade hjärta! <3

Peace and Love,
Isse <3