morsdag
Ja i dag är det morsdag, så grattis till er alla mödrar!
I natt så sov jag över hos Stegebys, det var så mysigt! Jag känner mig verkligen hemma hos dem, och jag älskar det. Vi åkte till kyrkan tillsammans och det var fantastiskt trevligt där. Alla barn, alla glada ansikten, alla vänliga ord, allt positiv energi.. Jag ville stanna kvar efter söndagsskolan och alla möten men jag kände att jag behövde åka hem, det var några saker som väntade på mig som ville bli gjorda. Men nu är allt klart! Jag vet att det är vilodag i dag, men jag står bara inte ut med hår på golvet, smutsiga sängkläder, damm i varje hörn, tvätt som hänger och skriker på att få komma in i garderoben, en toalettmatta med tussar på från sockar.. Oreda sätter ofrid i mig. Nej, det gick bara inte!
Nu förbereder jag mig bara på ännu fler förändringar i mitt liv. Rökfri ska jag bli, jag tänker på det varje dag, men jag känner att jag måste ta det i min egen takt. Det gick lite för fort förut tror jag, det blev en sån snabb omställning och jag hann knappt ta ett andetag däremellan. Men jag ska fixa det, ett rökfritt liv är en av vägarna till Templet. De andra vägarna fixar jag, de är enkla jämfört med att bli rökfri, om jag säger så.
Kyrkan känns bara mer och mer rätt för mig i alla fall. Det kände jag i dag. Och i går satt Håkan och jag och pratade ett tag när jag hade kommit dit. Vi satt och pratade om allt, om min tid på avdelningen och om hur jag mår och hur jag känner mig nu när jag är aktiv i kyrka igen. Han har en stor förståelse och det var så skönt. Jag behövde inte känna mig dum eller som en stor syndare. Jag menar, allt jag är i dag är ju en del av mig. Det kan jag aldrig komma i från. Men jag kan förändra mig själv, det tar tid, men det går bara man har viljan. I vissa kyrkor så är man inget annant än en syndare om jag tagit några "felsteg" genom livets gång. Då kan man behöva gå igenom en hel del prosidurer för att kunna bli "ren" igen, och det känns bara fel. Allt som krävs är att man omvänder sig, i och med det har man lämnat det har man lämnat det gamla bakom sig. Vad mer kan man kräva?
Men allt känns bra. Det känns nästan för bra för att vara sant. Jag har tagit en hel del lärdom och jag vill aldrig mer gå tillbaka dit jag var innan där jag står nu. I dagens läge så har jag allt jag kan önska mig. Jag har underbara vänner, jag har ett hem som jag trivs i, jag har ett jobb, jag har underbara kollegor, jag har kyrkan, jag har familjen Stegeby, jag har min familj, jag har mat för dagen och allt annat som jag behöver för att kunna leva. Vad mer kan jag kräva? Jo, jag vill hitta den rätta och få vigas i Templet, men det är inget jag ska göra i dag. Det tillhör framtiden, och den kommer att visa sig.
Som det ser ut så kommer jag att tillbrinnga många av mina lediga dagar ute hos dem, och det ser jag fram emot! Jag trodde att det skulle kännas konstigt att vara där utan Micha, och visst saknade jag henne, jag höll på att börja gråta när jag klev in där. Det kändes lite tomt. Men när den känslan gått över så var det så skönt att få vara där. Jag kunde koppla av, alla funderingar och tankar försvann. Jag hade bara bra tankar i mitt huvud och det var så otroligt skönt.
Peace and Love,
Isse
