onetruefairytale

Jag och min sambo satt uppe på tok för länge i natt så jag var helt förstörd imorse då jag klev upp. Jag tänkte kliva upp vid halv nio så att jag skulle hinna göra mig i ordning för kyrkan, hinna fika och så, men jag klev upp vid tio i tio och det var på tok för sent. Men Micha hade skickat ett sms där hon skrev att hennes mamma kunde komma och hämta mig om jag ville! Vad glad jag blev! Så jag fick gå på sakeramentsmötet idag med.
Men söndagsskolan och hjälpföreningen orkade jag inte gå på. Jag var så trött och att sitta i kyrkan då man är trött slutar med att man somnar. Det är så lugnt och stilla där och man upplever det som att man vaggas in i sömnen på något vis. Det känns oförskämt att sitta och sova då någon håller lektion.
Sen köpte jag present till mamma som fyller år idag. Jag visste inte hur jag skulle orka åka på kalas heller, det största problemet med att vara trött så som jag var idag är att orka umgås och vara social. Att kolla på tv är kravlöst, lika så att vara hemma och pyssla med saker. Men just andra människor, det tar energi.

Annars så har jag blonderat håret på Malin. Jag hoppas att det blir bra, jag är ju trots allt en amatör på sånt med tanke på att jag inte har någon större kunskap och utbildning inom det ämnet. Men jag och min vän Anna har blekt och färgat en hel del så jag vet hur man gör i alla fall! :P

Spindlarna är tillbaka! Jag hittade två eller tre stora här hemma härom dagen! Jag vet inte om jag berättade det, men det är inte första eller sista gången jag kommer att stöta på mina husmonster. De är bland de äckligaste och fulaste sambos jag haft genom mina år. Skulle jag inte tycka att knaster och fläckar är så äckligt så skulle jag stampa på dem. Jag skulle inte gråta av sorg och förlust, om jag säger så.

Ikväll så blir det säng tidigare i alla fall. Jag ska jobba natt imorgon med, usch och fy. Jag hoppas att jag kommer att vara på bättre humör denna gång, men så länge mitt tålamod inte sätts på prov så går det faktiskt. Jag är så extremt lättretlig då jag är trött och egentligen borde sova. Jag vet inte, men sömnen är något jag prioriterar högt numera. Dels för att jag äter mediciner och är skör i mitt psyke, och dels för att kroppen mår bra av det. Att lägga sig senaste elva (förutom vid vissa undantag givetvis) är bland det bästa man kan göra för både kropp och sinne. Man mår bättre och man är utvilad om dagarna. Jag känner skillnad då jag sköter sömnen.
Maten, den är jag betydligt sämre på. Där kan jag bli bättre, MYCKET bättre. Jag kan inte leva på luft och paj.
Jag kommer att bli fet om inte annat och då kommer jag bara att må ännu sämre för att jag är fet.

Jag och Malin har haft mysiga filmkvällar. Hon har varit hemma och varit sjuk så då har vi tagit vara på den tiden och spenderat den tillsammans då jag varit ledig i helgen. Det har varit så skönt! Vi hinner aldrig göra saker tillsammans så dessa dagar är heliga. Jag älskar dig, gumman.

Jompa har viljat umgås med mig också, men då har jag lovat bort mig till Malin, så vi får ta och ses någon annan dag, eller helg. Honom har jag inte heller hunnit umgåtts med på ett tag.. :(
Min älskade vän.. Jag saknar våra kvällar. Våra myskvällar. Jag mår så bra med dig. Vi är så olika, men passar så bra ihop ändå. Vi kommer alltid bra överens, även om vi näst intill aldrig har samma åsikter. Det är det som är så speciellt med oss två, vi är de bästa även fast vi är så olika. Utan dig skulle jag känna mig halv, jag skulle känna mig tom. Du är som min andra halva. Du får mig att lysa upp, även om jag har min sämsta tänkbara dag. Du är speciell. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är mitt hjärta. Jag skulle aldrig klara mig utan dig, så känns det ibland. Du är mannen i mitt liv som aldrig sviker. Det finns ingen man i hela världen som jag litar på så mycket som jag litar på dig, du finns där, du sviker aldrig och dig kan jag anförtro allt åt.
Jag älskar dig så mycket, så mycket att det gör ont. Det finns inget jag inte skulle göra för dig. <3


Jag är så tacksam för att jag har min tro till Dig
Jag vill tacka Dig för den underbara familj jag har
Jag vill tacka Dig för mina älskade vänner,
jag kunde inte fått bättre vänner än de jag har
Jag vill tacka Dig för min älskade Syster som du givit mig,
bättre syter finns inte
Jag vill tacka Dig för att du alltid finns vid min sida,
för att jag får somna in i din famn varje kväll
Jag vill tacka Dig för allt du ger mig,
all kärlek, allt beskydd och all frid jag har i mitt liv
Jag vill tacka Dig för att du alltid finns där då jag behöver dig,
för att du alltid lyssnar och förstår
Jag vill tacka Dig för att du alltid är så förlåtande mot mig,
förlåt mig för alla mina snesteg jag gjort i mitt liv
Jag vill tacka Dig för att du hjälper mig att bli en bättre person,
för att du hjälper mig att tjäna andra människor
Jag är så tacksam för min änglafarmor,
tack för att du sänt henne till mig
Tack.


Ibland så kan jag känna mig så lycklig att jag bara vill gråta. Jag kan känna en sån tacksamhet över allt jag har i mitt liv, men samtidigt så kan jag känna mig ledsen över att jag inte uppskattar det så som jag borde.
Vad har jag att inte vara glad över? Kanske mitt sköra psyke, men det är inget jag kan dirket påverka, det handlar om en läkningsprocess och den går inte att påskynda. Det enda jag kan göra är att ha tålamod och ge det den tid som behövs, och ta hand om mig själv. Allt som är runtomkring mig får vara där, jag tänker inte lägga tid och energi på sånt som är destruktivt. Jag kan reagera för stunden, men sen låter jag det vara. Människor kommer alltid att irritera en, så är det, men det är bara att stänga av. Dåliga saker intresserar mig inte, men behöver någon ventilera så kan jag lyssna. Men jag tänker inte ta såna saker till mig. Hur skulle sånt kunna påverka och hjälpa mig?

Man måste tänka, inte grubbla, men tänka förnuftigt. Jag är inte dirket begåvad när det gäller sånt, men jag försöker. Jag har en tanke bakom det mesta i mitt liv, ibland kommer jag av mig och ibland tänker jag efter. Jag har inte stabiliserat mig riktigt än, men jag jobbar på det.