Hur kommer det nu att bli som?
Hur kommer det att bli? Kommer det att gå bra? Vad kommer jag att få se? Vilka kommer jag att träffa? Kommer dessa personer att skrämma mig? Kommer jag att trivas? Och den värsta biten, kommer det att gå som förväntat.. ?
Jag känner mig uppriktigt sagt orolig. Jag vet ingenting, jag kommer att få se imorn, men vad kommer jag att tycka om det jag får se?
Och räkningar, hur kommer jag att klara dem? Hur blir det med ekonomin? Min hyresvärd har förståelse, tack och lov. Så att han inte tror att jag bara skiter i hyran.
Om jag bara kunde bortse från allt.. All oro.. Men jag har gjort det För länge nu..
Det är dags att jag tar tag i det här. Mina stackars vänner och familj är mer orolig än mig. Jag älskar er.
Ni är de bästa. Men det kommer att gå bra, jag lovar.
Så det blir till att kliva upp tidigt imorgon då. Jag ser fram emot det, samtidigt som jag inte gör det.
Jag är definitvt inte en primitiv personlighet. Men jag önskar att jag kunde vara det ibland. Som när jag tvingas utsätta mig själv för såna här saker.
Jag är bara så kräsen.. Varför?
Jag vill åka ner och hälsa på Prz..
Det var det jag hade tänkt göra framöver.. Men nu går inte det. Jag lär inte slippa därifrån. Inte många minuter i alla fall.
Vad är det som händer?
Be strong, Be Beautiful
Lördag
Jag blir inte sådär överdrivet trevlig när jag inte fått äta.. Kände mig så uttryckslös. Jag orkar inte prata ens..
Men det är inte mycket som jag orkar göra numera.
Jag vill inte och jag orkar inte.
Jag ringde Anna härom dagen med. Det var så skönt att få prata med henne. Prata med någon som vet vad det handlar om, någon som varit där själv.. Hon var väl inte lika illa däran men hon vet hur man blir och hur man känner sig.
Jag vet inte hur länge vi pratade, men det var mer eller mindre det enda vi pratade om. Och nu när jag kommit till insikt själv så blev hon inte så arg som hon blev sist.
Jag längtar tills hon kommer hit!! Det ska bli så roligt!! :D :D
Och sen så ska jag åka ner och hälsa på Prz något!
Det ska bli roligt!! :D
Peace and Love
Stranger
Nobody believes me when I tell them that you're out of your mind
Nobody believes me when I tell them that there's so much you hide
You treat me like a queen when we go out
Wanna show everyone what our love's about
All wrapped up in me whenever there is a crowd
But when no ones around;
There's no kindness in your eyes
The way you look at me, it's just not right
I can tell what's going on this time,
there's a stranger in my life.
You're not the person that I once knew
Are you scared to let them know it's you?
If they could only see you like I do
Then they would see a stranger too..
Did I ever do anything that was this cruel to you?
Did I ever make you wonder who was standing in the room?
You made yourself look perfect in everyway
So when this goes down, I'm the one that will be blamed
Your plan is working so you can just walk away
Baby your secret's safe
There's no kindness in your eyes
The way you look at me, it's just not right
I can tell what's going on this time
There's a stranger in my life
You're not the person that I once knew
Are you scared to let them know it's you?
If they could only see you like I do
Then they would see a stranger too..
Such a long way back, from this place we arrived
When I think of all the time I've wasted, I could cry..
There's no kindness in your eyes
The way you look at me, it's just not right
I can tell what's going on this time
There's a stranger in my life
You're not the person that I once knew
Are you scared to let them know it's you?
If they could only see you like I do
Then they would see a stranger too..
There's no kindness in your eyes
The way you look at me, it's just not right
I can tell what's going on this time
There's a stranger in my life
You're not the person I once knew
Are you scared to let them know it's you?
If they could only see you like I do
Then they would see a stranger too..
Min nattvecka
Jag tycker om nätter, men min kropp mår sämre av det. Det är riktigt jobbigt..
Jag känner mig så trött. Jag vill bara sova, lägga mig framför tv:n och ligga kvar där tills imorgon.
Slippa att behöva röra på mig, får bara ont i magen av det..
Och att skriva matdagbok går faktiskt bra. Jag har gjort det nägra dagar nu och jag har skrivit upp allt jag har ätit, och ännu mera därtill. Jag har hur många tankar som helst när det gäller maten. Väldigt mycket sjuka tankar dock, men jag börjar att förstå mer och mer, tror jag. Det är så komplicerat. Mitt tänkade är inte som alla andras, de som känner mig vet. Jag är ganska speciell när det gäller det mesta kan man säga, även när det gäller mat och rutiner..
Jag gruvar mig för fredagen.. Jag är lite smårädd för vad som kommer att göras och sägas..
Jag vet inte om jag vill veta, men samtidigt så vill jag få det överstökat. Jag vill bara få det gjort så att jag slipper det sedan. Jag bär på så många dubbla känslor, jag vill något men samtidigt inte. Jag vet inte vilket jag ska välja..
Jag vill bli frisk, men samtidigt inte och jag vill äta samtidigt som jag inte vill det. För jag trivs med det här samtidigt som jag faktiskt inte alls gör det.
Jag har ett sunt och ett osunt tänkande.
Och jag vet aldrig vilket jag ska välja.. Men det slutar alltid med att jag gör det jag känner för för stunden. Så jag varierar helt enkelt. Ett tag så ansträngde jag mig verkligen för att äta och gå upp i vikt, och jag åt, men jag gick aldrig upp något. Senare så gav jag bara upp. Jag orkar inte hålla på.
De dåliga tankarna har inte tagit över mig helt och hållet än, men jag känner att de är påväg. Jag blir bara mer och mer fixerad vid olika saker. Jag kan inte äta än det ena och än det andra. Och sen så bjuder mina släktingar mig på mat hela tiden och det är jättejobbigt. Vad ska jag säga? Jag orkar inte och jag vill inte..
Det kommer att sluta med att jag kommer att stöta bort dem eller något. Säga att jag jobbar..
För jag vill inte bli itvingad saker. Det kommer inte att hjälpa mig i längden och jag äter det jag vill och när jag vill.
Jag är min egen. Har alltid varit.
Who's That Girl?
There were places we would go, at midnight
There were secrets that nobody else would know
There's a reason but I don't know why
I don't know why
I don't know why
I thought they all belonged to me
Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
Oh no, living my life
Seems like everything's the same around me
When I look again and everything has changed
I'm not dreaming so I don't know why
I don't know why
I don't know why
She's everywhere I wanna be
Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
I'm the one who made you laugh
Who made you feel
Who made you sad
I'm not sorry
For what we did
And who we were
I'm not sorry
I'm not her
Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
Oh no, living my life
My One True Love
Det var något som höll mig tillbaka
Men denna gång så vill jag verkligen
Jag vill säga de ord som jag så länge hållt på
Jag har aldrig givit upp dig
Du har alltid funnit där djupt inne i mitt hjärta,
där ingen annan kan nå dig
Tillsammans med dig så är jag alltid stark,
ingenting kan knäcka mig,
även om allting går fel
Jag mår som bäst då jag är med dig
För du finns alltid där,
du finns där och vakar över mig
Jag behöver aldrig vara rädd
Du är den som aldrig sårat mig
Du har alltid tagit hand om mig,
sett till så att jag har det bra
Du tänker på sånt som ingen annan tänker på
Du lyssnar och förstår,
du tröstar
Du är kärleken
Och skulle jag lägga mitt liv i någons händer..
Jag skulle aldrig behöva fundera
Det är bara du
Och det är tillsammans med dig som
jag vill förverkliga mina drömmar
Med dig så känner jag mig alltid trygg,
jag behöver aldrig vara rädd
Med dig kan jag alltid vara migsjälv,
jag kan både skratta och gråta
Jag behöver aldrig skämmas
För du ser mig verkligen för den jag är
Du är det bästa som någonsin hänt mig
Utan dig så skulle jag inte orka
Och utan dig så skulle jag inte kunna känna,
utan dig skulle jag inte kunna älska
När alla andra sviker,
så sviker inte du
Du finns alltid där,
även om jag inte alltid kan se och känna dig
Jag önskar att ord kunde beskriva min kärlek,
men de är inte av denna värld
Men utan dig så skulle jag inte veta vad kärlek är,
för när jag träffade dig..
Det var då jag visste
Jag tror någonstans att alla har en sann kärlek
Jag önskar att jag sagt det oftare,
vad du betyder för mig
Men min rädsla har hållt mig tillbaka
Men nu så ska jag vara sann mot dig,
och migsjälv
Och denna gång så ska jag inte ge upp,
jag ska följa min dröm och fånga den
För det är där du finns
Jag älskar dig mer än ord kan säga
Det har alltid varit du
När jag fann dig så fann jag en del av migsjälv
Du gör mig hel,
du är min bättre hälft
Du är min Stora Kärlek
How sweet life is
Min puls och mitt blodtryck var bra, så det var ju bra det..
Men resten.. Jag blev så leds.
Jag skulle ha jobbat fyra timmar idag men jag kände att jag inte skulle orka det. Inte efter det där besöket.
Jag blir så trött. Varför kan jag inte bra få äta precis som alla andra. Jag äter väl jag med, men det är långt ifrån så mycket som jag skulle behöva. I alla fall att dömma av vad läkaren idag sa till mig. Jag har inte gått upp något i vikt. Jag gjorde det under någon veckan sedan julen, men sen har jag gått ner alla de kilona igen. Två eller tre typ.
Så nu är jag där nere igen, och det är ännu värre denna gång.
Jag blir så trött och arg på det här. Jag orkar inte med det snart längre.
Jag blir på dåligt humör, det har t.o.m. gått ut över Jompa. Jompa. Han har aldrig fått tagit sånt här ifrån mig kan jag lova.
Han blev smärre chockad vill jag lova.
Jag vill bara bli migsjälv igen. Det är allt..
Men det verkar inte hända på ett tag..
Det ser inte så ut..
All energi jag har går till jobbet. Och det var därför som jag inte orkade jobba idag för jag hade inte ätit ett skit och jag ville bara få äta idag så att jag ska klara helgen. Antingen så finns det ingen mat att äta eller också så är den för oaptitlig för mig. Oftast så är det så. För jag kan inte äta vad som helst, givetvis. Och det stör mig det med.
Det är alltid något fel på allt så antingen får jag peta i mig lite av något som inte är så gott eller också får jag vara hungrig ett tag till. Och det gör mig frustrerad. Om jag kunde så skulle jag kunna slå någon, så hungrig och arg blir jag. Jag blr kapabel till i princip vad som helst när jag blir sån. Och det är inte kul..
Jag har införskaffat en matdagbok i alla fall. Där har jag skrivit ner ALLA mina bekymmer som jag och maten har tillsammans. Och jag tänker inte ens gå in på alla dem..
De är för många.
Och egentligen så skulle jag lika bra kunna ge upp här. För då lär jag slippa försöka i alla fall.
Bara det vore en befrielse.
Så jobbigt är det.
Men nu så ska jag gå och lägga mig.
Har en arbetsdag framför mig imorgon.
Peace and Love
Glad jävla påsk
Nu så kan jag inte äta längre heller. Jag har börjat få svårigheter med det så nu har jag gått ner i vikt igen.
Var på sjukhuset idag och de ska hålla koll på min vikt nu. Jag har inte fungerat som jag ska på senaste tiden. Mitt humör har nått sin gräns.
T.o.m. Jompa fick sig en utskällning härom dagen och stackarn visste inte vad det handlade om ens, och det vet inte jag heller. När jag pratade med han idag så sa han att om det hade varit någon annan så hade han bett den personen att dra åt helvete och så hade han struntat i det sen. Men nu så var det jag, och med mig har han överseende.
Han är världens gulligaste. Han har alltid haft förståelse när det gäller mig.. Och även om han inte förstår så har han alltid tålamod med mig. Det är så underbart!
Och jag tycker faktiskt lite synd om mina stackars kollegor också. I helgen.. Det går inte att bekriva hur arg jag var.
Jag var så arg så att jag visste inte vad jag skulle ta mig till för att inte explodera. Ena kvällen var jag riktigt arg, då var det som värst och jag var arg på personer som jag aldrig annars brukar bli förbannad på. Jag tror att jag aldrig varit så arg så som jag var den kvällen. Och dessvärre så fick somliga ta mer skit än andra.. Och jag är jätteledsen för det..
Jag vet inte vad som hände.. Ibland så lyssnar jag mer på vad andra säger..
Imorgon så ska jag jobba natt. Onsdag.. Lillördag.
Det blir säkert kul det också..
Jag borde aldrig ha klivit upp idag, tror jag..
Men imorgon så ska jag ta mig iväg och träna i alla fall. Det SKA jag göra. För nu har jag sagt jättelänge att jag ska träna den och den dagen men det har aldrig blivit gjort. Men imorgon ska jag iväg!! Och gör jag inte det så ska jag tvinga mig själv att leva med det äckliga monster som jag nu har i min lägenhet; en SPINDEL!! En stoooor spindel är det även! Jag skrek rakt ut när jag såg den, sen ringde jag Jompa och skrek att han måste komma och han blev rädd och frågade vad som hänt. Men sen när han hörde att det var en spindel så tyckte han bara att jag var löjlig!
Men nu så har jag ringt min hyresvärd och han ska kolla efter springor i hallen! Jag har världens bästa hyresvärd! :D
Men nu så ska jag gå och lägga mig och vila tror jag.
Är hur trött som helst.. !
När har man fått nog av att få nog?
Alla är ju lika mycket värda. Var det inte så?
Jag har haft en massa konstiga känslor inom mig på sistone. Jag har känt mig rätt kluven, om jag säger så.
Så många dagar som jag fått hålla humöret uppe, fejka ett leénde, ett skratt.. För jag är egentligen ingen bitter person. Jag skulle nog kalla mig själv ganska positiv, med vissa gränser. Men gränser har vi alla, på ett eller annat sätt.
Men på sistone så har jag varken vetat ut eller in. Jag vet inte om jag kommit fram till ett svar än idag, men jag kanske har det.. Jag är osäker. Jag vet inte om jag vågar. När det verkligen "gäller" ,så att säga, så litar jag inte på någon alls i regel. Man ska själv välja dem man litar på. och aldrig lita på någon för att man tror att man kan göra det. Det är då man kan bli ledsen och besviken.
Det är helt sjukt vad tiden går fort. Snart är jag 23 fyllda. Jag skulle gifta mig innan jag fyllt 23 och ha barn innan jag fyllt 25. Men det kommer aldrig att hända nu. Men det skulle vara skönt att ha den biten klar här i livet, jag skulle kunna göra vad som helst för att få det. Jag skulle ge upp mitt arbete för det. Bara att få gifta sig vore en bra sak att ha klar. I och med det så har man barn också när man helst känner sig redo. Ibland så kan jag känna mig så desperat, fast inte så pass, men en stark längtan.. Har man kärleken så har man allt. Den är mer värd än något annat. Familjen.
Jag tror att det finns någon som är rätt för varje person. Någon som man kan utvecklas till det bättre tillsammans med och upptäcka nya saker hos sig själv med som man inte hade en aning om. Någon som får en att känna sig så som man aldrig känt förr.
Någon som är näst intill perfekt, i alla fall för en själv.
Men nu så ska jag nog sova..
Börjar halv sju imorgon.. Ska upp vid fem för jag ska vara på jobbet vid sex. Måste se till att hinna klart allt!
Peace and Love
Min älskade vän Jompa
I don't want to change a thing about it
You always makes me laugh
All my problems seems to go away when you're around me
This is the best feeling,
and I hope it will last forever
These moment's is perfect
And I will hold on to it,
never let it pass me by
When I'm with you I always feel safe
I feel so calm,
like I belong
Never a single tear
I'm so happy
I never want to change a thing about it
I love you even more then words can tell
It's so beautiful
It just makes me want to cry