wild child
Ever close your eyes
Ever stop and listen
Ever feel alive
And you've nothing missing
You don't need a reason
Let the day go on and on
Let the rain fall down
Everywhere around you
Give into it now
Let the day surround you
You don't need a reason
Let the rain go on and on
What a day, what a day to take to
What a way, what a way to make it through
What a day, what a day to take to a wild child
Only take the time
From the helter skelter
Every day you find
Everything's in kilter
You don't need a reason
Let the day go on and on
Every summer sun
Every winter evening
Every spring to come
Every autumn leaving
You don't need a reason
Let it all go on and on
What a day, what a day to take to
What a way, what a way to make it through
What a day, what a day to take to a wild child
spänningar
Dagen har varit bra. Jag har varit hem till mamma och Kent och fått träffat mina småbröder. Jag älskar dem så.
Men jag har istället haft en hemsk spänningshuvudvärk. Jag fullkomligt avskyr att ha det. Jag låg och mediterade hemma hos min mamma, att göra det hemma i lugn och ro är att föredra. Men jag hade inget val, jag var så trött. Jag kunde inte förstå hur jag skulle orka hålla mig vaken så jag la mig, men så fick jag huvudvärken.
Det är så det brukar bli när spänningar släpper. Jag får väl vara tacksam för det i alla fall, så att jag inte lagrar dem istället.
Älskling, jag saknar dig.. Ord kan inte beskriva hur kär jag är i dig.
Jag älskar dig så mycket så att det nästan gör ont i mig, kom hit.. !
Nej nu ska jag meditera igen.
Känner att jag behöver det.
hälsa på pappsen
Det ska bli så skönt att bara få komma bort och göra ingenting, allt handlar om jobb i min vardag. Det är inte ALLTID jag uppskattar det. Bara ibland..
Och älsklingen sov hos mig i natt. Så jag har saknat honom. Min älskling..
När man inte har varit med varann på ett tag så är det en helt underbar känsla när man väl träffar varann. Det är precis som att man aldrig kan få nog. Man vill bara krama om och aldrig släppa taget.. Jag är kär. Sådär äckligt kär. Jag älskar dig, glöm aldrig det min älskade..
Och min vän.. Vad ska jag ta mig till med dig? Jag vill så gärna hjälpa dig men jag vet inte hur bara.
Jag vet den bittra sanningen, men jag vill helst inte se den. Men mitt förstånd vet om den och just därför kan jag inte förbise. Jag vill bara se dig lycklig, att du ska må bra. Att allt i ditt liv ska vara perfekt, precis så som du vill ha det.
Ibland så önskar jag att jag kunde dela med mig av den lycka jag känner. Inte för att allt i mitt liv är perfekt, men inget kan ändå bli perfekt. Det kan bara bli så perfekt det kan bli. Men dessvärre inte mer än så.
Jag är inte alltid glad och sprallig av mig, jag har mina deppiga och dåliga stunder, jag har stunder av ångest och vånda. Men jag kan säga två tillfällen som jag i stort sett alltid mår så bra som jag bara kan, och det är på morgonen då jag kliver upp och om kvällen då jag går och lägger mig. Det är ingen stress, inga obehagliga ljud, jag mediterar, läser och skriver.. Dessa stunder för mig är heliga. Det är under dessa stunder som jag mår som bäst. Jag tar allt i min takt, jag gör det på mitt sätt, jag har det precis så som jag vill ha det och jag njuter fullt ut. Och det är dessa stunder som jag ibland önskar att alla kunde ha (fast på sitt eget sätt, alla gillar inte att läsa och meditera t.ex). Att alla kunde hitta sitt sätt att slappna av och gå ner i varv. Dessa två rutiner gör att jag orkar, att jag kan hålla ut och behålla mitt lugn och tålamod på ett mänskligt sätt och inte bryta ihop och bli arg inombords. Jag kan klara av påfrestningar på ett mycket bättre sätt.
Idag kan jag inte förstå hur jag orkade förut, när jag varken åt eller fick en riktigt nattsömn. Visst sov jag mycket och i stort sett hela tiden, men jag hade ingen som helst kvalité på min sömn. Mirakel sker..
Men nu ska jag läsa lite och sen meditera. Skööööönt.
Jag är alltid pigg om morgonen när jag mediterar innan jag sover. Helt underbart!
Me love it.
Och i morgon ska jag till Birsta med min moster innan jag ta mig 40 mil neröver. Innan Birsta ska jag bjuda henne på min alldeles delikata havregrynsgröt. Jag har först havregryn (givetvis) i då, men sen har jag även kruskakli, krossat linfrö och russin i. Och sen mjölk och äppelmos! Hur gott som helst! Stadig frukost! :)
Ja, så ska inte behöva gå hungrig från mitt lilla hem! :D
Men aja. God natt och God Jul på er alla!
Peace and Love,
Isse
pratar med jompa
ojojoj.
nej nu ska jag sova!
tjao.
ont i hela kroppen
Peta på mig och jag dör av smärta.
Men sen blir jag i regel frisk igen. Det är inte ofta som en förkylning bryter ut helt och hållet när den nått mig.
Tja, man är väl en viking! :P
Men seriöst, jag bli alltid, ALLTID, såhär när jag är sjuk. Ont i kroppen, stel, orkeslös (men idag var jag tvungen att gå ner till stan och köpa medicin och mat..) och ont i näsan får jag. Även kallad näsfeber.
Det är oerhört jobbigt. Mina ögon tåras då emellanåt.
Nog med detta.
Tänk vad förhållanden är olika. Vissa pratar med varandra konstant, flera gånger om dagen. Det ska daltas med varandra och gull gull gull hela hela tiden. Jag pratade med min farmor om det härom dagen och vi tyckte nog ganska lika. Man behöver inte vara uppe i varandra hela tiden. Man behöver inte prata med varandra varje dag.
Vad har man då att prata om? Nej, jag förstår inte det där.. Alla är ju olika, men alla sätt passar inte alla.
Jag är en ganska anpassningsbar person så jag kan nog ha överséende med en del saker i alla fall.
Min älskade är en person som inte håller på och ringer hela tiden och varje dag. Jag skulle nog kalla det att man har ett liv även utanför förhållandet. Och det är bara bra.
Man ska inte alltid hålla på och fjanta med varandra, men självklart ska man göra det ibland också. Bara det inte blir för mycket.
Snart kommer Anna till stan. Min lilla äckeljävel! Panna-fläsk!
Ååååååhhh. Vad kul vi kommer att ha! Jag älskar dig!
Vi kan meditera tillsammans, sitta och prata om livet och dess underbara charm! Ja ja ja!!!!
Nej nu ska jag gå ut och röka och sen slå igen pärskalen!
Livet är underbart.
Ta en dag i taget, ta en minut i taget.
Allt tar sin tid.
Skynda långsamt.
Peace and Love,
Isse
2009, sundsvall
Jompa kom förbi i kväll och vi tog en rök, pratade om allt mellan himmel och jord. En sak jag kom att tänka på är det där med att vara bitter. Är livet verkligen så svårt så att man bör se det som en kamp om vinst eller förlust? Liv eller död? Ingen har sagt att livet skulle vara lätt, men är det du eller världen som ska styra ditt liv?
Livet handlar om så mycket mer, livet är ett sökande. Att söka sin mening med det.
Nu när jag läser en bok om just såna här saker så börjar jag att tänka efter mer. Hur lever jag mitt liv egentligen? Vad får jag ut av det? Vad bör jag bli bättre på? Vad kan jag göra för att hjälpa dem som finns i min omgivning? Vad kan jag göra för att hjälpa mig? Vad bör jag ta tag i nu och vad kan vänta?
Det står så mycket kloka saker i den där boken så jag skulle nästan vilja äta upp den i hopp om att jag ska få svar på alla mina funderingar. Det är så mycket glädje och kärlek i den, massor av vishet. "Lämna droppen, bli havet" är ett uttryck i den som jag verkligen tog till mig direkt. Jag vet inte om det är många som har hört det förr, men det handlar om att vi alla hör ihop på ett osynligt plan, att vi alla är bröder och systar. Vi bör helt enkelt värna mer om varandra, ensam är ju inte alltid starkast.
Det står så mycket mer vackert i den där boken, den har blivit som en Bibel för mig. Jag läser den mer än Bibeln i alla fall. Jag är ganska dålig på att läsa skrifterna, det händer. Men dessvärre inte så ofta som jag borde.
Jag är nyfiken på framtiden ändå. Nu när jag mår bättre och ser lite ljusare på verkligheten så har min nyfikenhet väckts på nytt. Många av mina vänner har flyttat, jag har skaffat nya, det är inte många som man har känt under en längre tid (sen barnsben) som man har daglig kontakt med. Och det är tråkigt tycker jag.
Men jag undrar om jag skulle kunna lämna alla här utan att känna en hemsk hemlängtan. Tänk alla minnen man har härifrån, tänk alla man älskar som man lämnar.. Jag skulle börja gråta, även om jag skulle ha träffat den rätta och varit nygift. Lycko-gråt kan man kanske kalla det..
Nej jag föredrar att vara positiv och se mina lösningar på allt. Jag kanske inte alltid ser dem på en gång, men så länge jag klarar av att behålla mitt lugn så kan ingen större katastrof inträffa. Att ha kontroll är att ha makt över situationen. Över livet.
Allt tar sin tid. Stress är dåligt. Döm inte. Ha tålamod. Var engagerad. Ha fokus. Var positiv. Var ödmjuk. Var kärleksfull, sprid glädje. Var hjälpsam. Var sann.
Jag försöker i alla fall. Och jag tror att jag kommit en vit på vägen, jag vet i alla fall vad jag behöver arbeta på.
Men en sak som man aldrig kan ta kontroll över är andras liv, ibland så önskar jag att jag kunde det bara för att kunna hjälpa och få vissa att förstå. Killar är inte alltid bra, dem man kan lita på är de som man själva valt. Att lita på någon för att man tror att man kan göra det är ren idioti. Då kan man i värsta fall bädda för djävulen själv.
Det är som en vis man sade: först vill de knulla tjejen, och sen vill han knulla hennes plånbok.
Ibland så kan jag förstå de tjejer som väljer att bli flata.
Faktiskt.
Nej nu ska jag ta en rök. Leva livet för kvällen. Är hemma och är sjuk, det känns konstigt att nysa utan vitpeppar i näsan måste jag säga. Och min klåda i halsen, det känns som att jag har svalt en kiwi och att pälsen på den har fastnat i halsen. Super äckligt!
Aja, tid för att tycka synd om mig själv! Länge sen sist nu!
Men jag vägrar att vara sjuk när jag ska ner till Uppsala, till pappsen! Min älskade far!
Skulle ha varit mysigt om min änglafarmor också kunde vara där. Min familj!
Åh. Hur ska jag kunna somna i natt? Jag lär ligga och toksvettas och bara våndas.
I natt så kunde jag inte sova för att jag vaknade av att det kliades i min hals. Bricanyl hjälpte inte, men det var innan jag insåg att jag var sjuk. Det blev nattens upptäckt, eller snarare morgonens..
Ska ta nattmedicin för en gångs skull.. Kommer inte att kunna sova annars.. Blä.
Men inte är jag bitter för det! :D
Bara lite! :P
God natt. Och glöm inte: lämna droppen, bli havet!
Peace and Love,
Isse
sjuk för första gången på länge
Nu väntar jag på att Lillan ska ringa mig, hon borde få sluta nu snart. Måste prata med henne! Mina egna tankar kommer att slita mig i stycken snart annars! Jag är så fundersam, vet inte vad jag ska göra..
Aja, man brukar alltid komma på en lösning. Om inte annat så har nog Jompa en åt mig! :D
Han var på lite dåligt humör idag han, vad konstig han lät. Haha. Idag var det min tur att flabba bort hans dåliga humör för en gångs skull, annara brukar det alltid vara tvärt om! :P
Nej det här var ju värdelöst. Ska gå ut och röka nu, snora och nysa där istället.
Hua hua.
jag & mina humörsvängningar
Allt idag är så akut och allt ska gå fort hela hela tiden. Och så menar jag nödvändigtvis inte bara mitt jobb. Utan det är hela det här samhället. Är allt verkligen så akut? Och om det inte går så fort som det ska göra, vad är då det värsta som kan hända? Det är säkert inte bra, men vad värdesätter människor mest, pengar eller hälsan?
Men jag kan ändå inte förstå de där översittarna som inte ens "arbetar". Det är skillnad på att vara en kontorsråtta och en liten arbetsmyra. Arbetsmyror vet mer om hur det egentligen fungerar i driften är de där kontorsråttorna. Det är så lätt att säga att det ska vara si och så i ett företag, men att själv göra jobbet är en annan sak.
Jag vet hur stress ter sig på mig, så jag låter bli att stressa. Jag mår så mycket bättre av att bara ta det lugnt, skynda om det behövs. Men att stå och gapa och skrika är inte min grej och inte heller att springa runt som en vettvilling. Ha fokus och ha kontroll över situationen, hellre att det går snäppet långsammare än att man inte alls vet vad man gör. Det skulle ju vara vansinne att göra ett jobb utan att man ens vet vad man gör.
Numera har jag min hälsa i fokus. Utan den så fungerar inget i mitt liv. Det vet jag av erfarenhet.
Nu till något roligare. Jag var och hälsade på Jompa igår. Det var så kul, han fick ett julkort av mig och han blev så glad. Vi kollade på film och satt och rökte. Hade roliga samtal som alltid. Jag skrattade så att jag vek mig dubbel och han skrattade i sin tur åt mig. Haha. Allt är i vanlig ordning med andra ord.
Nu sitter jag ute och röker, kollar på mina grannar som är fulla allihopa. De sick-sackar sig fram och jag skulle så gärna vilja veta hur det känns. Hur mår de? Självklart är det bra att folk roar sig, men var går gränsen för "med måtta"? Och där hade vi en som spydde, innan han ens kommit till krogen. Ja.. Ha så kul ikväll.. !
Nej, det känns som att jag haft mitt roliga på fyllan. Det räcker och blir över det jag tog igen i min ungdom. När jag var sjutton typ. Nja, det är barnsligt att supa! Sånt där trams har jag redan vuxit ifrån! :D
Jag har en belastning och det är rökningen, ganska barnsligt det med.. Jag tror att jag måste växa ifrån det med.
Att röka är ren idioti. Börja aldrig att röka!
Jag ska sluta. Men när är en annan sak.. Man ska inte säga något för då kan ingen påpeka att man inte har någon karaktär. Vore ju förargligt..
Jag saknar älskligen.. Mitt hjärta. Han ligger hemma och är sjuk. Jag vill inte hälsa på. Men skulle han be mig komma så gör jag det såklart, men magsjuka är det värsta jag vet så jag håller mig på rosa plan så länge.
Känns tryggare det än kräka.
En rök till. Sen går jag in.
Ja, jag har en del julkort att skriva. Jag har aldrig skickat såna förut. Varför skicka såna för? Man kastar dem bara eller också så ligger de och samlar damm. Ganska onödigt tycker jag. Sms är bättre för de samlar inget damm.
Mycket praktiskt!
Men jag tänkte skicka lite damm i år. Ge igen för allt kvalstrer som de skickat till mig i alla år.
Men jag vet inte när jag ska hinna med att skriva såna. Jag jobbar ju och när jag kommer hem så känns det inte som att jag har något kreativt att skriva ner i dem.
Aja, jag får ta och komma på något någon dag. Men jag kan ju säga att mina julkort kommer att komma fram i januari någon gång. Herre jisses, det är ju sånt här som man ska sysselsätta sig med när man är gammal och pansionerad för då har man all tid i världen. Då har man ju tid att köa på banken till och med!
Nej nu var det färdigpuffat för idag. Nu ska jag ducha, meditera och läsa min älskade bok!
Kvällens höjdpunkt! (Eller lägenhetsliv som min kära vän skulle kalla det!)
Puss och kram, syns blad hamburgarna och matoset!
Peace and Love,
Isse
giller i huvudet
Ibland så vet jag inte vad jag vill. På sätt och vis så vet jag det inte, men å andra sidan vet jag vad jag vill men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig dit. Jag har satt upp den där perfekta bilden för min inre syn, och egentligen så har jag den rätt framför mig. Men vad ska jag göra av den? Tänk om den där bilden är helt fel, för mig?
Äh. Jag vet inte. Man ska inte tänka så mycket!
Jag har varit lite halvdepp på sistone. Det har inte varit roligt. Jag blir så känslig för en massa saker. Höga ljud, tjat, gnäll, gälla röster och en massa mer tjat. Mycket blir jobbigt att lyssna på och jag vill bara få tyst på de där tjatiga och gälla rösterna. Jag har aldrig haft migrän, men jag vet hur min mormor tacklar sin migrän: ett tyst och mörkt rum. Det är ett sånt jag längtar så efter när jag är känslig. Annat blir bara påfrestande. Inte allt dock, men mycket.
Jag har kommit fram till en sak och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är det förnuftigt eller bara patetiskt? Jag vet inte, men det är oerhört irriterande. Alltid är det något.
Men jag väljer att varken skratta eller gråta. Vad skulle bli bättre av det?
Jag har funderat på en sak och det är om alla faktiskt har en sån där sann men "olycklig" kärlek i sitt liv. Jag vill tro det, att det finns en kärlek i allas liv som de alltid kommer att minnas med ett leénde på läpparna. Den där kärleken som alltid var så bra, så oåtkomlig men samtidigt bra och glad. Jag har hört en del berätta om dem, äldre personer. Jag undrar om jag har någon sån.. Jag har en nära vän som mina föredetta stört sig på och de förhållandena har tagit slut pga honom. Min kära vän Jompa, hah, vem annars? :D
Men de killarna var värd det, Jompa är bra mycket bättre än dem! :)
Vänner kommer alltid före pojkvänner, Jompa finns alltid där, men ack ack, det gjorde inte de andra killarna. Passar det sig inte så är det bara att fara åt helvete!
Många vänner kommer och går. Det är sånt livet är. Man ska utvecklas och gå vidare. Naturens lagar, de är såna. Men genom alla år (hela NIO år) så har Jompa troget funnits där. Visst har vi haft våra stunder då allt inte varit en dans på rosor (mina humörsvängningar, bl.a. innan jag åkte in på 52:an då han vidliknade mig med Linus på linjen med sin gälla och gnälliga röst) men vi har aldrig bråkat. Aldrig. Det har bara varit lite sura miner från min sida vid ett fåtal tillfällen. Men det går över och han har haft en ängels tålamod med mig.
Han är killen som alltid funnits där. Och jag skulle jämföra honom med mina ex så kan de inte ens jämföras med honom. Han är den bästa vännen man kan ha. Han ställer upp, han kan få en på bra humör, han kan trösta och han kan få en på andra tankar. En gladare människa får man leta efter.
Ja, nio år med honom. Jag undrar hur mitt liv skulle se ut utan honom. När mina förhållanden spruckit så har han funnits där och tröstat. Varje varje gång. Bättre tröst kunde jag aldrig ha fått (ingen sån tröst, jag ligger inte med mina vänner).
Nej nu ska jag gå och lägga mig. Sluta att tänka och läsa min bok istället! :)
Yes yes.
Peace and Love,
puss & kram,
Isse
living in a world
Nothing är också en låt som jag tycker om, men den kommer längre ner på listan. Men den är bra.
Jag och min kurator satt och beundrade min änglafarmor idag när jag var där. Min kurator tycker att hon verkar vara en sån skön och opartisk person. Och det är hon. Hon är den bästa.
Om jag ser upp till någon i denna värld så är det min farmor. Ingenting kan chockera henne, hon är alltid lugn. Henne kan jag berätta precis allting för, hon är förmodligen den första som får veta saker om jag behöver prata. För henne är ytterst få saker konstiga, hon kan alltid få mig lugn. Hon kan förstå människor och se människor.
Hon dömer aldrig ut någon oavsett vilket liv de lever. Hon ser alla.
Hon är den som vet precis allt om mig. Jag älskar min farmor så oändligt mycket.. Vad skulle jag ta mig till utan henne? Vem skulle jag vända mig till? Min ängel.
Jompa kom förbi en sväng ikväll. Det var så kul att få träffa honom igen, var länge sen nu. En bättre vän kan ingen ha. Han får mig alltid att skratta, han får mig att må så bra. Jag ringde honom härom kvällen när jag hade en sån hemsk ångest, jag höll på att klösa sönder väggarna här hemma. Ärligt talat så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag funderade på vart jag skulle kunna gå men kom aldrig fram till något för klockan var sent.
Jag ringde Jompa. Plötsligt så mådde jag en hel del bättre. Jag kunde sluta gråta i alla fall..
Ingen kan ha en sån positiv energi som han har. Han slår alla tillsammans.
Han kan få mig att skratta och gråta samtidigt. Han är utan tvekan den bästa vän jag någonsin haft.
Alla borde ha någon som han. Vad glad världen skulle vara då.. <3
Den här dagen har varit lyckan. Jag mår mycket bättre igen. Jag har skrattat så mycket idag (ja, Jompa var ju här och jag skrattade så att jag höll på att kikna då jag kom på att jag inte tagit min kvällsmedicin. Han tyckte då att jag skulle gå in och ta den). Haha.
Imorgon så ska jag jobba. Skulle ha varit ledig men så blev det inte minnsan. Skulle ha varit ledig på söndag med men det sket sig minst lika hårt det också. Men men.. Arbeit macht frei. Jag får ta igen lite timmar så gått förlorade.
Jag är hungrig. Men jag orkar heller inte äta något. Jag måste sova.
Jag har köpt en spikmatta idag. De är grymt sköna. Jag har lite problem med min rygg, spänningsproblem så dessa ska hjälpa då har jag hört. Jag somnade på den förut. Jag låg där i en timme. Jag och Malin, haha. Hon somnade på en gång tror jag, men då är hon sjuk också. Har aldrig sett en sån ynklig människa som hon var idag. Feber hade hon också, hon kollade här hemma hos mig för hon har ingen feberterm. själv.
Men hon behövde nog den sömnen, lillstumpan där!
Ja, nu ska jag in och meditera så jag inte blir hjälstressad i helgen.
Faight the evil forces!
Ååh så skönt att få sova. Jag ska ta och komma upp i tid imorgon, vid tio kanske. Pigg och alert som en liten fjärt ska jag vara!
Aja.
Sussa sött och vakna blött!
Peace and Love,
Isse
somliga dagar är en kamp
Tack Malin för att du finns. Tack för att du kom hit igår.
Jag vet inte vad jag hade gjort om du inte kommit.. Du är en ängel.
Jag älskar dig, min vän.. <3
återfallet
Igår small det. Det sa bara PANG så låg jag där i älsklingens säng med världens ångest. Jag varken såg eller kände något, egentligen. Jag låg raklång och bara stirrade, vände lite på huvudet ibland när han försökte att prata med mig. Men jag låg mest, försökte att inte känna så mycket samtidigt som jag bara lät ångesten infinna sig.
Jag bara grät och grät. Snorade lite på han, försökte att känna den trygghet som jag så länge känt med honom. Jag kände den, det hjälpte stundvis. Sen skulle jag hem, jag gruvade mig så fruktansvärt. Jag ville inte, men å andra sidan så ville jag. Hem, meditera, bara vara.. När jag kom in på toaletten för att plocka ihop mina saker så fick jag se migsjälv i spegeln. Jag var så blek och jag hade min maccara över HELA ansiktet. Jag tvättade bort det. Jag kände mig så utmattad. Helt tom invändigt..
Det hela är så svårt att beskriva. Känslan är ordlös. En känsla är trots allt bara en känsla. Den går inte att beskriva med ord. Den måste upplevas.
Sen var det till att jobba idag. Det var inte heller roligt. Jag tog några Atarax igår och det var någon för mycket (inte som när jag åkte in på sjuan, jag visste vad jag gjorde denna gång och det var inte farlig på något sätt) så jag blev måttligt trött. På vägen hem så ringde jag Lillan för att ha någon att prata med, motverka min trötthet. Sen jag kom hem så stupade jag i säng och jag sov minst nio timmar i natt, men det hjälpte inte. Jag var dödstrött idag. Jag kom för sent och jag var bara så TRÖTT. Jag fick även stå i driven under lunchen. Jag har inget emot det, men känner jag så som jag gjorde idag så har jag något emot det. Det är jobbigt för huvudet och är det det så tär det på mig. Men jag är heller inget fan av att bli eller försöka bli särbehandlad så jag väljer att stå ut.
Våga vägra särbehandling!
I övrigt så mår jag faktiskt jättebra. Jag får bara små infall emellanåt. Nu var det ett tag sen och det är jag tacksam för. På senare så har jag varit pigg och alert som en liten fjärt! Skönt! Så det var väl inte mer än rättvist att jag fick må lite piss nu en dag. Men det var det värt för alla de dagar som jag mått bra!
Jag vill få in lite rutiner i mitt liv, men det är så svårt när man inte jobbar så oregelbundet. Sååå.. Jag får helt enkelt göra det bästa av allt! Jag ska försöka att börja kliva upp fasta tider varje dag. Halv nio tycker min läkare att jag ska kliva upp varje dag. Låter rimligt, även om jag i regel ligger och sover som en liten gris den tiden.
Men så farligt är det inte. Boken jag läser nu, den killen kliver upp klockan fem (!) varje dag. Den dagen jag börjar kliva upp vid den tiden så är det fred och kärlek världen över. Okej att kliva upp i tid (och visst är det bra att kliva upp vid fem) men för min del så behöva det inte. En sån upptagen människa är jag inte så att jag behöver så många timmars vakenhet per dygn. Snabbmatskedjan är inte så farlig som folk kanske tror, bara nästan.. Haha.
Nej nu ska jag ta och slå igen pärskalen. Jag vill inte komma för sent imorgon med.
Jag tycker faktiskt INTE om det. Att börja morgonen med stress är rena döden, fast döden skulle nog vara bättre ändå. Lätt.
Peace and Love,
Isse
