livet är en skatt

"Livet är en skatt, och du är så mycket mer än du tror"

Förnuftet kan vara grymt.  Det kan göra att du ödslar bort de bästa åren i ditt liv åt att leva i det förflutna eller åt att ödsla bort nuet med att oroa dig över sådant som aldrig kommer att inträffa. Förnuftet kräver yttre krafttillförsel i form av värdsliga ting -inte andliga- saker som pengar, position och ägodelar.
Problemet med yttre kraft är att den är flyktig: om du förlorar pengarna, positionen och ägodelarna förlorar du kraften. Om du har knutit din identitet till såna saker förlorar du också känslan för vem du är när de försvinner.
Den enda kraften som är värd något är den äkta kraften - den som kommer inifrån.

"Lämna droppen, bli havet"

Hjärtat lever i nuet och vet att det är där livet måste levas. Hjärtat strävar efter helhet, kärlek och medkänsla och efter att tjäna andra människor. Det vet att vi alla hör ihop på ett osynligt plan, att vi alla är bröder och systrar i samma familj och att lycka kommer av att ge och att hjälpa andra att växa till sina största jag.

Peace and Love,
Isse

"du är så omtänksam, jag älskar dig.."

De orden fick jag höra i natt. Jag blev alldeles varm inombords. Jag älskar dig med, mitt hjärta.
Jag älskar känslor, de kan vara så underbara att få känna. Förr hatade jag känslor, jag ville bara stänga av dem och slippa känna alls. Man kan inte välja sina känslor så som man kan välja sina vänner t.ex. Men sen kom älsklingen och gav mig bara bra känslor. Jag skulle aldrig drömma om att stänga av idag.
Jag behöver bara tänka på honom så mår jag bra. Jag älskar dig, du är den bästa någonsin.

Nej jag undrar om jag ska krypa till kojs nu.
Det har varit en händelserik dag. Jag ska inte berätta vad, men jag och Malin har varit på ett litet äventyr! ;)
Haha vi hittade nästan inte dit, men vi hittade hem tack och lov. Jag ringde Jompa så fick han ge en vägbeskrivning. Han kan alla gator i den här stan, min käraste vän!

Åh vad jag älskar mina vänner. Jag älskar mina kollegor (de underbara i sina små hattar!).
Jag älskar min familj som alltid ställer upp för mig i mina små kriser. Ekonomi som sjukhus.

Ja.. Jag är så glad över att jag kan känna kärlek igen.
En uppriktig sådan! <3

God natt. Sweet dreams.

Peace and Love,
Isse

när framtidstankar slår en

AJag undrar hur min famtid ser ut. Inte för att jag är en grubblare när det gäller min framtid, eller överhuvudtaget, men ibland så kan tankarna dra iväg med en. Jag har mina krav och förväntningar, och jag nöjer mig inte med mindre. Den dagen jag vet att det kan väntas barn så kommer jag att sluta röka. Det kommer jag att göra en tid innan isåfall, att vara gravid samtidigt som man väntar barn är ingen bra kombination. Stress påverkar inte barnet bättre än nikotin, om jag säger så. Jag ska vara helt FRI från min belastning.
Alkohol, det ska jag också sluta med helt och hållet. Jag ska inte dricka något alls (jag är även nu helnykterist, igen). Varför dricka? Jag ska vara ett bra exempel för mina barn. Inte för att jag "ser ner" på föräldrar som kan ta ett glas vin till maten. Min mamma kan göra det. Men jag väljer bara att avstå helt, det är mitt eget val med andra ord. Jag har många planer, jag väntar bara på att få dela med mig av dom. Jag vill så mycket..
Äktenskap. Jag ska inte skaffa barn innan jag är gift. Det är också ett krav som jag har. Ingenting kan vara en garanti, men ett äktenskap är det närmaste "garanti" man kan komma. Och sen får vi inte glömma att jag är kristen, det är också en av anledningarna till att jag vill gifta mig först.

Min tro gör mig till den jag är, faktiskt. Är man inte troende själv så kan det vara svårt att förstå. Det är omöjligt att förstå. Men det är så det är, för mig. Alla kristna är inte likadana. Alla har olika känslor angående sin tro, alla har olika uppfattningar och olika erfarenheter. Och ens erfarenheter och känslor är nog det som väger tyngst.
Jag är Honom evigt tacksam för att jag aldrig gav upp hoppet. Utan min tro så skulle jag ha givit upp för länge sen. Utan Honom så hade jag aldrig klarat det, all oro och ångest som jag burit på under flera års tid.. Min depression.. Det kanske låter lite för världen. Men ångest och depression går inte med ord att beskriva. Kortfattat så kan man likna det vid ett halvvaket tillstånd. Det är näst intill omöjligt att få något gjort, att höra vad folk säger, att ta in information, att komma ihåg saker, att se saker.. Att vara vaken är med andra ord en pina. Men å andra sidan så kan man också lida av sömnsvårigheter. Så med andra ord är det pest eller kolera att välja på.
Vad man än gör så mår man dåligt. Man lever i en dimma, i ett oväsen.. Allt är så otydligt hur man än försöker så kommer man aldrig till rätta. Allt blir bara fel och så gräver man ner sig ännu mer just för att allt blir fel.
Livet är en ond cirkel.

Hur jag kunde hålla ut så länge på jobbet, när jag mådde som sämst, kan jag inte förstå. Var fick jag min energi ifrån? Var det bara en inprogramerad drift jag levde på? Jag vet ärligt talat inte. Men jag har aldrig känt mig så otillräcklig och värdelös i alla fall. Allt blev fel, vad jag än gjorde, så kändes det. Jag kan heller inte klandra migsjälv för de fel jag gjorde då. Jag stod ut med mig, andra fick också göra det. Men de fick vila från mig, det fick aldrig jag göra hur mycket jag än skulle ha viljat göra det.
Jag lyssnade aldrig på min kropp, vad den behövde, vad den orkade och inte. Jag tvingades lyssna den dagen jag gick in i väggen.

Sen har vi andras okunskap om dessa saker. Om jag ska gå till migsjälv, så var nog den biten den svåraste. Att ha vänner och kollegor som lyssnar och kan förstå är en sån enorm trygghet. Är man deprimerad så vill man oftast inte prata om det med vem som helst (vilket är ganska självklart) så det bästa är om någon frågar en hur man mår osv. Så tror jag att det är för de flesta, med undantag givetvis. Men det är väldigt vanligt att man blir tillbakadragen när man inte mår bra. Att må psykiskt dåligt tar energi, det suger energi av en, och det leder såklart till att man blir trött och är man trött så brukar man inte vara sådär överdrivet framfusig.

Men det jag ville komma fram till är att jag tyckte att det var jättejobbigt att inte kunna förklara för någon varför jag var som jag var. Vad skulle jag säga? Att jag hade ångest och helst ville gå hem och lägga mig? Att min nedstämdhet är värre idag än vad den var igår och att jag helst vill vara för migsjälv? Egentligen så är det inte värre att bryta ett ben, men ett brutet ben syns, det gör inte ångest. Jag har aldrig brutit ett ben, men jag har opererat bort min blindtarm och det var inte skönt, men jag skulle hellre göra om det än att behöva ha ångest en hel dag.

Nu vet jag inte hur jag kom in på det här. Men jag vet förmodligen det mesta om ångest och depressioner. Jag har genomlidit det mesta när det gäller det, i alla fall för min ringa ålder. Jag kan säga att jag vet de flesta symptomen. Om inte annat så känner jag dem genom migsjälv.

Nej nu börjar jag bli yr i huvudet här. Jag röker för mycket.. Eller för lite som Jompa säger!

Peace and Love,
Isse

behåll lugnet så blir allt bra

En sjuk dag med en sjuk försäljning. Vi har haft mycket idag, ja, det kan man säga.
Men det har gått bra, jag har varit glad och inte svurit onödigt mycket över något. Och har jag gjort det så har jag hunnit förtränga det. Jag och min chef (bitr. 1) har stått i köket och humöret har varit på en rolig och behaglig nivå. Det har varit oerhört roligt att stå i köket med henne och sen har det varit roligt att jobba överhuvud taget.
Hon fick jobba tolv timmar idag, tyckte så synd om henne. Så fort det blev lugnt så sa jag åt henne att gå hem. När hon hade gått så kom det en buss bara en stund efteråt. Men det funkade, gästerna fick vänta men vad fanns det att göra åt det? Jag kan liksom inte trolla med min gråa lilla hatt!

Imorgon börjar jag tolv. Hoppas att jag kommer att få en bra sömn i natt bara. Har sovit så konstigt de senaste nätterna tycker jag. Sist jag sov hos älsklingen så drömde jag mardrömmar, helt sjuka drömmar! Så man undrar ibland om det är ens egen hjärna som är så sjuk att man drömmer dumma, helt ologiska saker. Men hjärnan är en hel vetenskap. Hur som helst, jag vaknade av att jag låg och grät. Högt också för han vaknade och höll om mig och försökte att lugna ner mig. Nu i natt så vaknade jag flera gånger, ena gången var jag kissnödig och de andra gångerna så vaknade jag bara "därför att" typ.. Men kliva upp behövde jag inte i alla fall.
Visst är det skönt att vakna upp och inse att man faktiskt inte behöver kliva upp, utan att man lugnt kan somna om igen. Men att vakna flera gånger uppskattas inte för min del.
Ikväll har jag tagit en Propavan och hoppas på en ostörd natt. Jag är kraftigt less på tabletter, vill bara sluta med allihopa. Sömntabletter tar jag inte mer av, inte efter sjuan. Men Propavan är en ganska harmlös variant av "sömntablett". Den är inte beroendeframkallande och den är inte stark. Den ska tas 1-2 timmar innan man ska lägga sig, bara det säger det mesta om den. Riktiga sömntabletter, så att säga, ska man ta i princip när man redan gått och lagt sig.

Men nu ska jag nog gå och slå ingen pärskalen.
Jag börjar bli trött. Pappa kommer att ringa mig vid halv nio imorgon, han är uppe med tuppen han. Det är nog något som aldrig kommer att hända mig. Vid den tiden brukar jag ligga och sova som en liten gris.

Haha jag pratade med Jompa förut, vi diskuterade dumma funderingar. Såna funderingar som jag brukar kunna ha. En sak som jag har funderat på är hur killar som är omskurna kan runka som? Finns det inget skinn att dra i, känns det då? Sen undrade jag vad nästa sak är som jag ska fundera på när jag fått mitt svar på den frågan. Då kom han på en sak åt mig, varför heter det "rusningstrafik" när trafiken står stilla?
Mm, det kan man ju undra.. ?

Aa, nej.. Nu ska jag ta och klättra upp i mitt lilla torn och sova.

Peace and Love,
Isse


jag, min pappa & min farmor

Jag är så glad över att jag har dom två. De är de bästa i hela universum. En sak som jag aldrig kommer att glömma är när jag bodde hos pappa i Uppsala och farmor var på besök, vi var i köket och pappa höll på att laga mat. Vi pratade och så (dock så minns jag ej vad vi pratade om) och så helt plötsligt, sådär spontant, så kramade farmor om mig och pappa och sa att hon älskar oss mest i hela världen. Att vi två är de hon älskar mest.
Vi stod där och kramade om varann och det är ett av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Min familj. Min änglafamilj. Det finns så mycket kärlek mellan oss tre. Starkare kärlek kan inte finnas.

Jag har jobbat idag, det gick bra. Ena bandet på grillmaskinen gick av precis när middagen hade lugnat ner sig.
Det var roligt. Mm.. Jag blev måttligt irriterad, men hade det hänt för tre månader sen så hade jag blivit hysterisk. Idag svor jag bara när vi inte fick på bandet riktigt igen för att det där dumma pappret var i vägen.
Jag längtar efter den nya maskinen vi ska få.. Och jag kommer INTE att sakna den vi har nu. Inte för en sekund.
Jag ska stå med skumpa utanför ingången och fira när de hivar iväg det där åbäket vi har idag. Sen ska jag skrika "må du brinna i helvetet" efter den. Så mycket älskar jag denna dyrbara maskin.
Och inte bara det, när vi fått på ett nytt band så tappade den i temperatur. Det var ju JÄTTE roligt. Då fick vi dra ur proppen till den och sen starta om och "nollställa" eller vad det heter. Av ett mirakel så fungerade den sedan.

Men jag har hållt mig lugn idag. Faktiskt. Imorgon så är det en ny dag, och jag ska inte bli arg eller irriterad då heller. Icke! Lé mot världen och världen skall lé mot dig! :D
Så är det!

Nej nu ska jag gå in och meditera. Läsa min underbara bok. Eller underbar och underbar.. Den är hemsk.
Psykiska problem är inte alltid att leka med.. Inte när det är en svår diagnos man har att göra med.
När jag tänker efter så var det kanske inte så bra att jag läste den där boken när jag var som "sjukast". Jag menar, jag mådde på ett visst sätt då, och när man läser en bok som är sjukare än vad man själv är så matar man hjärnan med ännu mer sjukt tänkande. Ja, jag har tänkt på det i efterhand och det var kanske inte så bra.
Men men.. Jag mår ju bra nu!

Nåja, boken ropar på mig. Likaså min tandborste.
Vad kul att jobba imorgon. Jag tycker att det är roligt numera! I alla fall de dagar jag är på bra humör, annars kan det ju vara lite jobbigt.. ! Men men.. Varför vara sur och må dåligt när man kan vara glad och må jättebra! :D

Oink oink. Och just ja, nu när jag skriver det där så kom jag på att min bror har haft svininfluensan.
Min mamma berättade det för mig förut idag. Men han är frisk nu, det är skönt det i alla fall. Och så behöver han inte fundera över spruta mer heller. Ännu bättre! Min älskade bror.. ! <3

Nej seriöst nu. Hejdå. God natt!

Peace and Love,
Isse

avslappning

Jag ska jobba i natt. Jag undrar hur det kommer att gå. Vad jag har hört så är personen som jag ska stänga med inte speciellt snabb och jag själv har inte stängt på år och dar känns det som. Jag minns hur som helst inte när jag stängde själv senast, eller stängde alls. Eller jo, jag tog över älsklingens K härom kvällen när han fick ryggskott.
Men men.. Det lär gå bra. Men hade jag vetat vem jag skulle stänga med så hade jag förmodligen inte tagit på mig det.. Om jag säger så..
Ja, jag säger då det..

Annars så har allt gått bra. Det har varit en trött helg med meditation i mängder för att "ladda batterierna".
Det fungerar bra, bättre än vad jag trodde för jag har känt en effekt på så kort tid. Trodde att jag skulle behöva hålla på ett tag innan jag skulle märka någon skillnad. Men icke. Skillnaden kom på en gång nästan!

Jag är så glad.
Jag mår så bra.
Men ack så trött jag känner mig. Inte hopplöst trött som jag var förr, nu är det mer som en sömnighet.
Ja, så kan man säga. Inte trött. Men sömnig!

Nej nu ska jag göra mig klar. Sitta och vila en stund.

Jag älskar dig, min älskade.
Tack för att du finns. I mina tankar finns du hela tiden.
Du är min glädje, min kärlek. Du är det vackraste som finns.
Jag ÄLSKAR dig. Min ängel.

Peace and Love,
Isse

det där med att vaccinera sig

Allt kring svininfluensan har blivit en sån hysteri. Vad ska man tro? Media har en förmåga att sätta skräck i folk, de kommer med ny information hela tiden och det är inte ens allt som stämmer överens med verkligheten.
Jag läser inte ens om det längre, jag gjorde det från en början för att få en inblick i det men nu bryr jag mig inte längre. Influensor har funnits i alla tider och så vitt jag vet finns penicillin att få numera om det krisar.
Jag kan förstå äldre och sjuka, de som tillhör en riskgrupp pga sjukdom av något slag (även yngre som är sjuka på något sätt) väljer att vaccinera sig. Det kan vara en god idé om man verkligen kan bli riktigt sjuk och t.o.m. kanske kan dö om man drabbas. Men jag tänker inte ta något vaccin som jag inte ens vet vad det är för något. För min del känns det bara dumt att injicera något i min kropp som jag inte ens vet vad det är, det är inte värt riksken just för att jag inte tillhör någon riskgrupp. Hade jag gjort det så hade jag nog också övervägt att ta sprutan. Men i dagsläget så tillhör jag ingen riskgrupp och jag tänker INTE ta någon spruta. Min kropp säger Nej och det tänker jag lyssna på.
Schweiz har inte tagit in något vaccin alls och har då omkring bekräftade 2000 fall, men inga dödsfall har skett hittills.
Är svininfluensan så farlig som de säger? Jag kan inte svaret på det. Det är upp till var och en och tycka. Men jag tvivlar..

Nej nu ska jag lägga mig och meditera. Är helt slut i skallen. Puh.

Peace and Love,
Isse

kärlek, glädje & lycka

Jag har inte haft ångest på ett bra tag nu. Men härom kvällen så kom den på besök igen. Min trogne gamla vän. Det var inte lika otrevligt denna gång, men det var ju inte så att jag skrattade ihjäl mig heller. Vid 22.30 på kvällen skickade jag ett sms till älsklingen och berättade om mitt "tillstånd" och han undrade hur det var med mig och hur det kom sig att jag hade fått ångest. Efter några sms blev det tyst en stund och sedan ringde han mig och undrade vad jag gjorde och sen undrade han om jag ville ha sällskap. Jag tvekade för jag visste att han han skulle öppna dagen därpå, men han envisades och undrade om jag ville ha sällskap. Och ja, det ville jag ju.
Sen sa han åt mig att öppna dörren, och där stod han. Han hade gått hem till mig trots tidpunkten på kvällen bara för att jag hade ångest och för att han vet hur dåligt jag mår då. Jag blev så glad. När han kom in så stod jag och kramade om honom och känslorna bara svallade inom mig. Ord kan inte beskriva hur lycklig han fick mig att känna mig. Han får mig alltid att känna mig lycklig, men just den kvällen..

När min vän skulle gifta sig så sa hon att hon önskade att alla kunde få vara lika lycklig som henne. Jag kan erkänna att jag då var avundsjuk på henne. Jag ville också få vara så lycklig.
Men idag kan jag säga samma sak som henne.. Jag önskar att alla kunde få vara så lycklig som jag är.
Känslan är obeskrivbar. Den kan inte ersättas. Älskligen blev så glad när jag sa det till honom..
Jag är lycklig. Jag är så lyckligt lottad..

Nej nu ska jag nog ta och gå in. Det är kallt och min dator fryser nog också den med.
Jag tycker att det är kallt. Äckligt kallt.
Jag vill sova. Läsa.. Meditera!! :D

Jag älskar dig mitt hjärta. Du är mitt allt.
Utan dig så känner jag mig halv.. När jag fann dig, det var så jag fann mig själv..
Då blev jag hel igen. Jag blev jag.
Jag älskar dig.. !

Peace and Love,
Isse


den nionde november, grattis jompa & mormor

Mormor fyller 70 år idag och Jompa han blir storkillen och fyller 24! Wooho.
Vad gamla de är, haha!

Jag har varit på bra humör hela dagen idag. Jag har stått i driven under middagen, blev torr i halsen och därav aningen hes. Men det är smällar man får ta. Det gick bra i alla fall.

Jag har tränat lite idag. Balettövningar, det kanske låter lite för världen men det är grymt bra träning. Nu minns jag inte exakt hur baletten var, det var år och dagar sen jag gick i balettskola. Men mina rosa tåskor har jag kvar!
Sen är det roligt också. Man får riktigt bra kroppshållning av balett. Det är bara min meditation jag har kvar för kvällen, och skriftläsningen.

Jag blev så glad när jag pratade med farmor igår. Hon verkar tycka bra om min älskling. Hon sa att hon bara hört positiva saker om honom och att jag ska hålla fast vid han. Mitt liv har ändrats så fort. Jag har knappt hunnit vänja mig vid det, men det känns bra. Min ensamhetsångest har jag inte känt på länge, jag tror inte att jag haft ångest på ett bra tag nu. Förut så hade jag det minst 12 timmar per dygn, typ. Men inte nu. Jag berättade för älsklingen om min ångest när jag är ensam, han skulle ha lilltjejen den helgen och då kom den på en gång. Men efter att jag berättat för honom om det så har jag inte haft den mer. Tänk vad lite det kan behövas, att bara få ventilera kan göra så mycket.

Ja.. Jag har så lite att säga egentligen.
Jag mår bra. Jag ska duscha, tvätta håret dagen till ära. På tisdag så ska jag vara hundvakt. Så mysigt!
LillDiana. Så vacker hon är!

Nej nu ska jag gå in. LillBollen är ute och springer i bollen också!

Peace and Love,
Isse

when I found you

Allt har gått så radikalt fort. Jag känner mig som en helt ny människa emellanåt.
Jag har börjat meditera, jag har börjat träna, jag ligger fortfarande på en normal vikt, jag är gladare, jag är mer positiv.. Jag har helt ny energi numera. Men som sagt så blir jag ännu trött väldigt fort. Men vad är det jämfört med hur jag var förut? Det går inte ens att beskriva.

Älskling.. När jag fann dig, det var då jag fann migsjälv.


Jag var iväg och tränade idag också (!) Hör och häpna! Jag vet inte vad det var som tog åt mig. Men jag var iväg och tränade och jag stod där och trampade snällt på i en timme. Det var skönt! Oerhört skönt. Jag var helt slut efteråt också. Eller ja, helt slut är väl att överdriva men jag hade gjort av med en hel del dålig energi.

Ikväll så ska jag bara ligga här hemma och mysa. Jag ska läsa, tända rökelser och ljus.. Ligga uppe i min säng med en massa myskänslor. Jag älskar det med kvällarna, att bara få ligga och läsa och inte tänka på något annat.
Det är helt underbart. Den som säger att sex är skönt har aldrig upplevt en riktig bok-abstinens! :D
Älsklingen har ju sin lilla tjej hos sig i helgen så jag har massor av tid för migsjälv nu! Men inte klagar jag för det! Jag har träffat Malin idag och vi satt här hemma hos mig och pratade och kollade lite på nätet och så efter pyssel.
Meeen det var inte så mycket där.

Hon är som en syster för mig. Hon är min bästa vän. Min mamma sa, efter andra gången hon träffat Malin, att jag och hon påminner om varann till sättet. Jag vet vad hon menade, vi är inte lika till utséendet eller så. Men det är andra drag som gör oss lika. Jag kan inte se eller säga dirket vad, men jag kan känna dessa likheter. Det handlar om känslomässiga saker kan man säga.
Jag har aldrig känt en sån samhörighet med en vän förr. Och det är det som gör henne så speciell! <3

Men nu så ska jag ringa min moster om morgondagen.

Peace and Love,

Isse


för att inte glömma

Be Greatful

Be Smart

Be Clean

Be True

Be Humbe

Be Pryerful

Be Still

Be Involved

Be Positive


little me, please forgive me

Framtiden.. Är det något som jag funderar över så är det min framtid. Kommer jag att få leva det liv jag vill leva? Vem kommer jag att dela min framtid med? Kommer jag att få friska barn? Kommer jag att få barn alls? Kommer jag att gifta mig? Kommer jag då att få det sagobröllop som jag dröm om sedan jag var liten? Eller kommer det att se ut på något helt annat sätt?
Jag undrar, jag undrar..
Saker och ting kan ske så fort också, rätt som det är så sitter man där och är 55+ och undrar vart tiden tog vägen. Tiden går fortare ju äldre man blir. Egentligen så är jag inte orolig över min framtid, jag menar jag mår bättre idag och mitt tillfrisknande går framåt. Det har gått med stormsteg nu och skillnaden är enorm. Och mår jag bättre så är jag en bit på väg, åt rätt håll.

Mitt mål är att älska alla, och jag är en bra bit på väg. Jag kan nog säga något bra om alla. Även om jag kanske inte älskar precis allt hos alla så kan jag alltid se någon slags bra egenskap.
Jag försöker att inte döma. Jag försöker att inte se allt det dåliga. Men jag är inte mer än mänsklig jag heller. Jag arbetar på att reflektera över mina egna fel och brister för att sedan kunna arbeta vidare på dem.


Ibland så undrar jag om somliga saknar moral och samvete. Jag försöker att ställa upp och hjälpa dom jag älskar, eller älskade, men vad får man för det? Jag tror på det goda hos människor, kalla mig naiv, men jag ger inte upp den tron på mänskligheten. Jag tror inte att någon är helt igenom ond. Jag tror att det finns något gott (om än lite) i alla människor, det gäller bara att kunna plocka fram den egenskapen. Men jag tror däremot inte att alla kan ta fram allt det som är bra i alla, allt handlar om personkemi och kompletering. Vilka sorts människor man trivs med.
Alla är inte bra för alla. Det har jag lärt mig genom mina år.

Dumpa honom är en bok som alla borde läsa. Inte just bara för titeln utan för att det är så sant allt som står i den. Man vet när någon verkligen vill ha en. En kille som ligger med någon annan vill förmodligen inte ha en, lika så om han bara vill träffa en när han är full. Sen står det även om andra senarion då en kille faktiskt inte vill ha en.

  • Han vill faktiskt inte ha dig om han inte bjuder ut dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han inte ringer upp dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han inte dejtar dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han inte vill ha sex med dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han ligger med någon annan
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han bara vill träffa dig när han är full
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han inte vill gifta sig med dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han dumpar dig
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han går upp i rök
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han är gift (eller andra absurda varianter av att inte vara tillgänglig)
  • Han vill faktiskt inte ha dig om han är en självisk fan, en tyrann eller rena sama knäppgöken

Jag kan säga att jag håller med om dessa. Jag skulle aldrig ge upp mina planer om hur jag vill att min framtid ska te sig. Jag vill gifta mig, jag vill ha barn. Där med basta. Ingen kan få mig att ändra mina beslut och mina drömmar. Och jag älskar den där boken, läsarbreven är helt knäpp ibland. Men som de säger: dumma frågor ger dumma svar. Inte för att jag ska dumförklara dem, men de är faktiskt lite dumma ibland, vissa brev. Inte alla dock.

Men läs boken! Du lär skaratta så du gråter! Det gjorde jag!

Nu ska jag hoppa i säng. Jag är trött. En trött dag. Igen.
Puuuh.
Och så ska jag läsa skrifterna! Och meditera! Hua vilka planer jag har inför min sänggång!

Peace and Love,
Love you all,
Isse

I couldn't see

Idag är en väldigt trött dag för mig. Vädret gör en hel del och jag är nog inte ensam om det.
Jag skulle ha varit på sjukhuset men när jag klev upp för att gå ut och röka så gick luften ur mig. Jag orkade inte.
Det blir av nästa vecka istället.

Vad är det med kvinnor och deras starka vilja att hämnas på ex? Det har jag funderat över en del idag.
Kanske för att jag på sätt och vis känner samma sak just nu. Igår när jag pratade med farmor så konstaterade hon att jag förmodligen inte kommer att få tillbaka mina pengar. Jag tror att hon har rätt. Visst kan jag få se mina pengar igen, men inte de närmsta tio åren. Och nu när jag fått lite energi tillbaka så känner jag att jag orkar göra något åt det. Inte för att jag kommer att ringa eller kontakta honom på något sätt, det är det inte värt.
Men det handlar om tio tusen, om inte mer. Jag vet inte, tusen kronor har jag fått tillbaka i alla fall. Men det tog honom över ett år också att ge mig bara dom. Hur lång tid ska resterande pengar ta då?
Jag skiter egentligen i pengarna. Vad det handlar om är att någon sorta moral borde man ha, är man skyldig någon pengar så ska man se till att betala igen dom och inte köpa en tv och tv-spel på avbetalning och skita i de skulder man redan har.
Jag är inte den som är hämndlysten, men när det gäller just det här så gör jag ett undantag.
Synden straffar sig själv, så är det.

Jag har stora planer på gång nu. Jag vet inte om jag kommer att klara av dom eller inte. Men jag ska ge det ett försök. Det kan tänkas att jag får ångest och blir extremt rastlös och grinig. Men jag får se.
Någon gång ska det ske så varför inte nu?

Jag undrar om jag ska ta och städa lite här hemma. Får se om jag sover hos älsklingen eller hemma hos mig i natt. Men städa måste jag göra. Har redan städat lite hemma hos honom, snacka om berg till disk!
Men nu är det borta! Tjo-hej!

Peace and Love,

Isse


lucky

Mitt liv går åt rätt håll. Det finns inte mycket som jag saknar i mitt liv idag. Inte än och jag hoppas att jag inte kommer att behöva göra det heller.
Jag har kommit igång med mitt mediterande. Även om det känns om att jag inte kommer att klara av att komma ner i mitt viloläge så försöker jag ändå. Och jag klarar det nästan varje gång.
Nu är det dags för nästa sak; läsa skrifterna. Förr så läste jag dom varje kväll men någon stans så kom jag av mig. Nu ska jag börja läsa igen. En skrift varje kväll, om det så bara är en rad.
Det är dags för rutiner i min tillvaro. Det är på tiden..

Jag har varit till försäkringskassan idag också. Det är skönt att ha den biten avklarad. Jag var där dagen innan helgondagen, men då stängde de klockan tolv. Jaha, okej, då gick jag dit idag istället men då var det lunchstängt och öppnade igen klockan ett. Jag var där 12.20. Jag pratade med Jompa i telefonen och svor lite över att jag skulle behöva vänta, men jag gick då till kiosken och köpte cigg och sen satte jag mig på O'learys och fyllde i det jag kunde på blanketten som försäkringskassan ska ha.
Allt gick bra. Hoppas bara nu på att jag får några pengar. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva om min sjukdom. Hur beskriver man psykisk ohälsa? Det är så mycket och det mesta kan man knappt sätta ord på.

Sen pratade jag med Anna i telefonen igår. Det var så kul. Det var så länge sen vi pratade och käften gick på oss båda. Jag berättade om allt som hänt i mitt liv och hon berättade vad som hänt i hennes liv.
Åh. Det var så roligt. Snart kommer hon hit och fy vad roligt vi ska ha!

Men nu ska jag duscha och sen ska jag förmodligen hem till älsklingen!

Peace and Love,

Isse


RSS 2.0