this is my time to fly
Jag sov av och till hela natten. Jag vaknar ung. varannan timme och sen jag kollat på klockan så somnar jag om igen. Det är rätt irriterande. Rätt flumigt. Men det är heller inget som jag direkt lider av.
Morgonen började bra, trots allt. Trots mitt samtal med min vän. Jag kan inte påstå att jag satte mig i en undangömd vrå här hemma och grät av förtvivlan. Visst var det tråkigt att höra, men det kom mest med en lättnad. Jag kunde pusta ut och slå mig fri, slå mig fri från mina känslor som jag gått runt och burit på och inte vetat var jag ska göra av dem. Jag vet inte om de redan är borta, men jag kan heller inte känna dem. Allt känns bara så sorligt och tråkigt. Jag trodde inte att det skulle sluta såhär, jag trodde på ett mindre tråkigt avslut.
Men nu vet jag. Nu vet jag att det inte kommer att bli fler flumiga samtal, funderingar och kvällar. Och det är skönt. När jag fick veta imorse så kom jag först i ett litet chocktillstånd, tankarna gick runt i mitt huvud och mitt ansiktsuttryck måste ha sett ganska roligt ut. Klockan var inte ens fem på morgonen och jag hade nyss klivit upp. Sen gick informationen in och jag började att skratta. Det var min slutliga respons på det hela. Jag tror att jag skrattade av lättnad. Nu är det slut på funderingar. Nu är det jag, och bara jag.
Ja, vad ska jag säga? Vad ska jag säga om allt? Om min numera kollega?
Jag kan inte påstå att jag "hatar" honom, för det är inte mig han gör illa. Inte för att han kanske gör illa någon alls, det vet jag ingenting om. Det är kanske inte det mest stilfulla sättet att "beté sig" på, det är ganska smaklöst enligt min åsikt. Men men.. Han är bara människa han med.
Allt som spelar någon roll är att jag är fri
Allt som spelar någon roll är att jag kan ta det för vad det är,
utan förtvivlade tårar
Allt som spelar någon roll är att det här var det bästa som kunde hända mig just nu
Men det bästa av allt är känslan av lycka,
att tiden nu är min egen
Jag kom att tänka på en sak i kväll. Nu är det nio år sen jag lärde känna Jompa. Och under de nio åren så har ingen lyckats få mig att "lämna" eller "glömma" honom. Ingen har överträffat honom.
Det är ganska läckert. Även om vi båda varit i ett förhållande så har vi alltid hållt kontakten, oavsett om våran partner gillat det eller inte. Ibland verkar det som att inget kan få oss att hålla oss ifrån varandra (nu låter det som att det är en galen ungdomsromans, men nu menar jag bästa vänner).
Men jag klagar inte.
Jag har sagt det så många gånger förr, men jag säger det igen: så länge jag har honom så kommer jag att klara mig hur långt som helst, hur bra som helst och jag kommer att vara hur lycklig som helst! <3
Det där med att vara lycklig.. Då överdriver jag inte ens. Hans energi är så genomträngande. Det är nästan omöjligt att må dåligt i hans närvaro. De gånger jag gråtit ut hos honom, då har det hänt att jag skrattat och gråtit på samma gång. Han är en av mina största lyckor i mitt liv. Han har min kärlek.
Nej. Nu sova.
Ta vara på dagen, var lycklig..
Inse ditt eget värde, för män kommer aldrig att ta slut :)
Kom ihåg att de har ett behov av att "sprida sin säd", så dessvärre kommer de då aldrig att ta slut! :P
Peace and Love,
Isse
mina kokonger
Men men.. Det är inte mycket att göa åt. Mamma övertalade mig att stanna hemma i morgon just för min temp. Jag ville och tänkte jobba ändå, men det är bättre att jag tillfrisknar så att jag kan ha mina D:n fre-sön i alla fall.
Det lät också som att det löste sig i morgon, och det är skönt att veta. Puuh.
Jag håller på och skriver om min tid på 52:an. Det är ganska kul. Det är kul att tänka tillbaka på den plågsamma men ändå så underbara tiden. Jag ska läsa min dagbok som jag skrev i då jag var där. Undrar hur mycket jag glömt av tiden då jag var där. Alla människor.. Allt skratt, allt gråtande, all ångest.. All kärlek.. <3
Det var en jobbig tid, men jag befann mig på den bästa platsen också. Personalen var oftast bara korkade, de verkade inte bry sig eller förstå så mycket, men mina medpatienter. De var då mina änglar. Vi förstod alltid varandra. Vi var ju trots allt alla där av en anledning..
Ååh så jag älskade det där stället!
Och min vän.. Min älskade dumma korkade och toffelhjälte till vän..
Jag älskar dig, du är en av mina bästa vänner. Jag finns där för dig, jag avviker aldrig från din sida. Men jag kan också säga att mitt tålamod börjar ta slut. Min förtvivlan börjar ta över alltmer nu, och jag vill inte vara förtvivlad.
Den dagen då du bestämt dig så kommer jag att finnas där för dig till hundratusen procent. Men tills dess får du själv ta ansvar för ditt handlande.
Du kan aldrig förändra andra, du kan bara förändra dig själv.
Nästa månad så funderar jag på att ta ut lite semester. Jag vill bara åka i väg och slippa tänka. Åka ner till pappa och ligga och meditera hela dagarna. Det vore helt underbart.
Kolla på film, prata, åka in till stan en sväng och fika.. Bara ta dagen som den kommer. På senare så har jag faktiskt känt mig lite uppskruvad. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men om kvällarna så går jag i alla fall ner lite i varv.
Och så Lillan, lilla Lillgård! Du har alltid varit en bra, underbar, fantastisk och en fullkomligt strålande vän till mig! Men faktiskt, på senare så har du bara vuxit och vuxit i mina ögon. Jag vet inte vad det beror på sådär konkret. Kanske har vi kommit varann lite närmre när vi pratat och så? Ja, jag vet inte. Men du är så bra! Du är helt klart en av mina allra bästa vänner. När det gäller jobbet så är du faktiskt den bästa att jobba med. Vi kan alltid skratta och sjunga även om alla de andra omöjligt kan bli på sämre humör. Vi är ju grym på det! :D
"VIIIILKEN HÄÄRLIG DAG..."
Det är så roligt att man kan bli så triggad av någon! Haha! Det är ju heeelt fantastiskt!! :D :D
Nej jag mår så risigt så jag måste lägga mig nu. Remsömnen är viktig!
Peace and Love,
Isse
sweet
I morgon skulle jag ha varit på möte på jobbet men jag känner mig inte speciellt mycket piggare och prioriterar då att kunna jobba mina D:n i helgen. Dem känns viktigare.
Nej men nu ska jag sova. Borde redan ha sovit nu.
Peace and Love,
Isse
i want tomorrow
Om två och en halv timme kommer lill Diana och hälsar på. Det ska bli sååå mysigt!!
En hel dag av mys. Det lilla loppboet! <3
Nej nu ska jag sova. Är hur trött som helst.
Sova sova sova.
Peace and Love,
Isse
bussar, gäster, fullpackat
Både jag och Lillan skulle ha slutat åtta (eller hon skulle ha slutat halv åtta t.o.m.) och bussarna kom vid åtta, men ingen av oss hade samvete att lämna dem ensamma med typ 250-300 pers i serveringen och på det bilar i driven. Vi ville inte lämna dem heller, så vi stannade. Efter att allt lagt sig så gjorde jag mitt pappersarbete och medans Lillan väntade på mig så fyllde hon upp lite, diskade, plockade undan, sopade och lite annat. Vi hade ett sånt flyt, en sån sammarbetsvilja! Vi var helt enkelt bäst idag!! :D
På lördag så ska jag och Lillan på bio med Robin och dem. Det ska bli kul!
Jag ser fram emot det!
Vad skriver man mer en sån här tid på dygnet? Jag borde sova nu, har inte lagt mig så här sent på flera dagar. Men nu fick jag ju jobba över två timmar, plus att jag och Lillan åt innan vi gick från jobbet. Det blev ganska sent, men jag är i alla fall ledig i morgon så det gör inte så mycket.
Nej nu ska jag sova. Såå skönt!
Peace and Love,
Isse
jag och mina flummiga morgnar
Att jag är förvirrad råder inga tvivel om, imorse så funderade jag över varför fritösen tjöt då jag slog igång den. Allt gick av farten och jag trodde att jag slog igång rätt också. Men icke, det var veg. jag slog igång och inte fisk. Fisken funkar men inte den andra, bl.a. så är den tömd på olja och därav tjutet. Men jag har heller aldrig påstått att jag skulle vara ett snille.
Och jag har köpt en sån söt present åt älsklingen idag. Är kanske lite speciellt att ge något sånt, men jag ville. Jag gör det jag vill göra! :)
Och jag blev så glad när jag fick se det där léendet. Jag älskar det.
Nej nu ska jag gå och lägga mig. Min "mat- och sovklocka" ringer.
Åååh. Jag känner mig så glad. Jag har gjort det i princip hela dagen.
En sån energi! Men nu så är jag väl mest trött, och glad! :)
Wiinkii wiinkii.
Peace and Love,
Isse
that's the way my life should be
Du kommer att ha min kärlek en lång lång tid till
När du ser på mig så tar mitt hjärta ett extra hopp
När du rör vid mig så får jag fjärillar i magen
Och när du ler mot mig så blir jag varm i hela kroppen
Du kan få mig att tappa förståndet, men jag gillar det ändå..
Att vara så attraherad..
Att vara så kär..
Jag älskar det, åh så jag älskar det.. <3
Ja då ska man ner och arbeiten snart då. Sååå roligt. Jag är rätt trött, fast jag har lidit av värre trötthet i mina dagar. Men ändå..
Igår så fick vi en del bussar, fråga mig inte för jag kunde inte urskilja om det var buss eller bara en flock med människor som inte var buss. Men vi hade i alla fall två. Den ena var snäll och ringde först! Det var uppskattat!
Sen skulle Kim få gå och räkna, och när han satt där inne och räknade så kom det en massa folk, igen.. Jag fick be David gå och hämta in honom igen. Efter att ha dressat ett x antal hamburgare så är man ganska less och irriterad när man står mer eller mindre själv inne i det där ondskefulla köket..
Han stannade tills stormen var över. Min snälla gulliga Kim! <3
Han hjälper alltid mig. Min pärla!
Nej nu ska jag börja gå ner till jobbet. Tjo-ho!
Tur att Lillan jobbar, mitt lilla energi-knippe! :P Go Lillan, go Lillan! ;D
Peace and Love,
Isse
sluta röka
Men någon gång så måste man växa upp, jag vill inte ta konsekvenserna av vad rökning kan ge och då är det bäst att jag slutar att röka. Att göra saker som man vet kan ge minst sagt obehagliga konsekvenser är lite som ett vuxetbarn betéende. Jag vill inte vara ett vuxetbarn, så nu ska jag ta bort mina såna betéenden. Dock bara ett i taget, men jag kan inte trolla.
Fy vad jag saknar Micha. Hon är så bra. Hon är en av mina bästa vänner och vi har känt varandra sen första klass. Det säger en hel del.. Vi delar samma tro och det kan inte bli bättre. Hon är den enda som jag känner den sortens samhörighet med. Att dela en tro är inte av denna värld. Man kan på ett sätt inte komma en annan människa så mycket närmre.
Jag har insett att det kommer att ta tid. Jag älskar, det har jag gjort väldigt länge. Allt är så speciellt, det har aldrig varit dåligt. Det har alltid varit bra. För bra för att vara sant..
Min kärlek är tidlös. Jag kan både se och känna den, och den blir bara starkare och starkare.
Ja, sluta röka var det som gäller. Jag känner mig lite pepp inför det hela. Skönt! Det är barnsligt att röka!
Ut med cigaretter och in med nikotinmedel! :D
Det var bara så flummigt när jag bestämde mig för att sluta. Robin och Emma var här och vi pratade och så. Sen sa han bara att han tycker att jag ska sluta, och jag höll med. Sen har den tanken suttit fast och nu har jag bara bestämt mig. Det tog en dag kanske, och sen bara sådär så bestämde jag mig.
Det känns bara som att det inte är "jag" längre. Det känns som att jag har passerat den fasen i mitt liv nu. Men jag kan inte säga något än, det kanske känns helt annorlunda om en vecka. Eller redan imorgon. Men det är såhär det känns nu i alla fall.
Tiden utvisar allt. Det är min livsfilosofi. Ta en dag i taget. Saker och ting kommer omkring så smånging om.
Men nu ska jag hoppa in i duschen och ringa Anna sen och skvallra om gårdagen! :D
Hon skrattade när jag berättade om mitt onda huvud! :P ("Hahahahahaha" skrev hon)
Jag kunde inte annat än att hålla med henne, haha!
Tjohej!!
Peace and Love,
Isse
abonemang
Jaja, det är inte mycket att göra åt nu. Jag får skylla mig själv, ta lärdom av min dumhet (eller misstag kanske jag ska säga..)
I övrigt så är jag inte så bitter. Egentligen så är jag inte det, det är bara vad det ser ut som! :)
Jag är rätt nöjd med mitt liv idag, jag en en bit kvar att vandra, men jag är på rätt väg i alla fall. Jag har min pappa, min änglafarmor, mina underbara vänner och familj. Jag älskar dem alla så mycket! Och andra saker har bara fått ett allmänt bra slut, inga tårar, inga sura miner.. Allt har gått galant.
Allt känns bara så främmande ibland. Det är för bra för att vara sant.
Jag har ingen inspiration till att blogga längre. Vad ska jag skriva? Vad vill jag skriva här som alla andra kan läsa?
Jag fick en fin mobil med abonemanget i alla fall. En bra sak. Men resten vet jag väl inte, jag litar inte på abonemang. Jag tycker att de är lumska.
Ikväll så ska jag och Anna kolla på Svamp Bob filmen! Mys mys! Det är så roligt att hon är här igen.
Jag saknar att ha henne här hela tiden (i Sverige alltså). Men det är skönt att hon hälsar på emellanåt! :)
Men nu ska jag koka min gröt. Jag är hungring känns det som.
Peace and Love,
Isse
yesterday
Jag älskade varje minut, varje sekund. Aldrig har jag känt såna känslor som jag kände då, jag fick se en helt ny sida av mig själv, av den kärlek jag kan känna och ge. Den kärlek jag vill ge.
Aldrig har jag sagt "jag älskar dig" till någon och känt att jag verkligen menar det av hela mitt hjärta.
Jag kan känna den där kärleken än idag.
Man ska alltid följa sitt hjärta. Hjärtat vet alltid vad man vill ha, vad man behöver. Man ska göra det som känns rätt, men man får inte glömma förnuftet. Ibland vill hjärtat kanske en sak, men förnuftet säger något helt annat. Då bör man lyssna på sitt förnuft, annars kan det sluta med elände.
Jag har inte mediterat på några dagar, jag har känt mig helt slut. Uttömd på energi och livskänsla. Jag har känt mig död, okontaktbar. Idag när jag klev upp så åt jag min gröt, jag pratade med Angelica och sen ringde pappa. Jag orkade knappt prata med pappa för all energi gick åt när jag pratade med Angelica. När jag och pappa lagt på så la jag min på min spikmatta på golvet, jag puffade till kudden och hämtade min filt. Efter det så låg jag där i två timmar. Jag mediterade, oerhört skönt. Sen somnade jag, jag vaknade igen och jag kände att jag fortfarande befann mig i mitt viloläge, jag somnade om. Det höll på sådär i två timmar. Efter det så kände jag mig lite piggare.
Allt handlar inte om vad känslorna säger. Allt handlar inte om vad man för stunden vill, vad hjärtat säger (hjärtat är många gånger klokt, men det är inte alltid förnuftigt) eller vad man längtar efter och vill ha. Ibland måste man sätta sig ner och tänka, känna efter.. Vad känns rätt för mig? Vad behöver jag just nu?
Somliga känner rädsla eller obehag inför ensamhet, men ensamhet är viktigt. Idag är det det. Det är nyttigt att vara ensam, att få varva ner.
Ikväll har jag varit med Malin, min älskade vän. Anna är i stan och vi har träffats. Vi ska meditera tillsammans någon dag! Ska bli mysigt! Vi båda har blivit frälsta i denna underbara, ja vad man nu ska kalla det. Det är underbart i alla fall! :)
Jag och Malin har kollat på Dagboken ikväll med. Till den åt vi ananas, vindruvor, apelsin och After eight. Det var så mysigt! Vi båda älskar den där filmen. Jag visste att hon skulle älska den lika mycket som jag! :)
Nej nu börjar jag bli trött. Ska försöka att sova en stund innan jag ska upp imorgon.
Man kan ju inte sova bort hela livet! :)
Peace and Love,
Isse
känslor, tankar och ännu mer känslor
Vi satt båda tåröggda.
Det är precis sådär kärlek ska vara, kanske inte exakt som i filmen, men som filmens budskap. Jag tror att det finns den sortens kärlek, den är kanske för bra för att vara sann. Men jag tror på den. Jag vill tro på den.
Kärleken är trots allt det starkaste och bästa som kan hända oss människor. Utan den kan vi inte leva (inkl. familj och vänners kärlek).
Jag vet precis vad för slags man jag vill ha. Jag kan nästan se honom framför mig, men samtidigt kan jag heller inte med ord beskriva honom. Jag bara vet att jag vet när jag skulle se en sån man.
Jag vet precis vad jag vill. Jag vet vart jag vill komma och vad jag vill få ut av livet.
Nej nu tror jag att jag ska lägga mig. Skulle inte kännas helt fel faktiskt.
Tack för idag gumman. Jag hade så roligt. Och att få höra dig skratta så värmde. Du lät så lycklig, precis så som det ska vara. Jag älskar dig, jag finns alltid här för dig.
Du och Jag.
Peace and Love,
Isse
de bästa någonsin, mina änglar
Malin, Lillan, Anna, Jompa, Jonas.. Ja, alla ni.. Ni vet ju vilka ni är.
Malin: Du är som en syster för mig. Du betyder allt för mig. Utan dig vore jag halv, vi känns som varandras hälfter på något vis. Jag ser mig själv i dig, vi är så lika på så många sätt. När vi är glada, när vi är sura eller när vi bara mår dåligt. Vi ter oss lite på samma sätt. Vi har en del barsliga och äckliga drag tillsammans, men jag älskar dem. Jag älskar när vi delar Miranda hjärtan och dyligt och jag älskar vårt superdåliga bordsskick.
Det är en charm som vi skapat av vår oändliga kärlek till varandra! :D
Du betyder allt. Du finns alltid där. Du ställer upp och lyssnar. Du kan alltid muntra upp mig.
Jag älskar dig, mer än allt. Utan dig vore jag halv.
Lillan: Min gulliga älskade vän. Dig kan jag prata om precis allt med. Du är den som ger mig bra svar på alla mina frågor, och självklart gör du det. Jag har aldrig träffat någon som har så mycket åsikter och förklaringar på allt! :)
Du är en stjärna. Jag älskar dig min vän. Du är en av de bästa.
Jompa: Honom skulle jag kunna sitta och skriva om i all oändlighet. Mina ord om honom tar aldrig slut. Han betyder alltför mycket för mig, det har han alltid gjort. Han har varit min bästa vän i snart tio års tid. Han har alltid funnits där för mig, oavsett vart jag befinner mig. Han har hjälpt mig när jag flyttade till Uppsala, han har hjälpt mig när jag har mått dåligt, när jag har mått bra och det bästa av allt.. Hur dåligt jag än mår så kan han alltid locka fram ett leénde. Det är en egenskap som jag aldrig förr stött på (när det gäller mig alltså). Han är alltid så glad och positiv. Han har tagit hand om mig, stöttat mig och lyssnat på SÅ mycket. Han har tålamod också den mannen. Ingen har lyckats överglänsa honom. Ingen har kommit i närheten för vad han är för mig..
Men den dagen jag hittar någon sån.. Då är han riktigt bra också. Ibland så kan jag nästan bli arg på han, bara för att han är så bra. För att han visar och påminner mig om vad jag verkligen vill ha för egenskaper hos min man. Men å andra sidan så är det bra, för så länge jag har Jompa så kan jag aldrig heller glömma.
Han har också en förmåga att alltid säga de ord jag vill höra när jag är ledsen, han kan trösta, han känner mig bättre än någon annan i vissa sammanhang. Han vet vad jag vill ha, vad jag vill höra.
Han är min ängel, min bästa BÄSTA vän. Jag älskar honom så otroligt mycket.
Tack för att du finns. Tack för att du kom att bli min käraste vän.
Nej jag orkar inte skriva mer.
Det här var jobbigt. Orkar inte tänka mer.
ett nytt år, ännu fler avsmällda fingrar
När jag satt ute och rökte och skrev dagbok så började jag att fundera över vad jag gjort under hela 2009. Det har varit en händelserikt år. Inte på så sätt att jag gjort speciellt mycket, men det har hänt en del i mitt privata liv. Jag har tagit mig igenom kris efter kris. Det har varit många omställningar och ännu fler känslomässiga konflikter med mig själv. Jag satt och skrev om alla där i min dagbok, jag är en öppen person, men jag delar inte med mig av precis allt. Men kort och gått så var jag på psyk, jag bröt upp med en person och fann sedan en annan. Jag har fått en fin vän och jag har träffat nygamla personer på nytt.
Ja, allt har minst sagt varit turbulent. Men jag ångrar ingenting.
Jag är glad, men väldigt trött.
Nej nu ska jag sova. Jobb imorgon.
Gott nytt år på er alla. Må detta bli ett bra år. Ett lyckligt åt.
Just ja, nyårslöften. Mitt enda nyårslöfte är att ta året som det kommer, att inte lova mig själv något.
Ja!
Peace and Love,
Isse