onetruefairytale

Den här natten har varit hur rolig som helst! Jag, M och C. Helt underbar personal!
Vid tolvslaget så small det till, C hade precis fått gå och räkna när det drogs ihop till en kö i driven. M bad då om back och jag fick ropa in C så att hon kunde packa undan det som var. Men det tog aldrig slut. Det kom mer där ute och sen bildades det en kö inne också. Jag stod där själv i köket (fast jag klarade mig fint själv) och kunde inte släppa allt där för att hjälpa dem. Vi hade endast en kassa, men det gick hur bra som helst. Ingen var på dåligt humör och ingen överhuvudtaget klagade. Inte vi och inga gäster. Det var helt underbart. Vi hade riktigt roligt faktiskt trots omständigheterna!
Har man bra personal så kan nästan vad som helst gå bra!

Och till helgen så blir det skoteråkning! Ska försöka att få med mig M dit också! :D
Jag hoppas att hon kommer att följa med för det skulle vara hur roligt som helst! Så grymt roligt vi skulle kunna ha det!

Men jag är riktigt nöjd över natten. Det var en grej som jag kom på när jag kom hem att jag har glömt, det är väl inte hela världen. Men det gnager i mig lite faktiskt. Men men.. Inget att göra åt nu. Stället är låst i alla fall och det är huvudsaken det. Skulle vara en aning värre om jag skulle ha glömt det!

Jag känner mig trött, men inte sovatrött..
Och jag hade inga rena sockar  på mig idag.. Hade stängt med dem jag hade idag igår. Gissa om de luktade..
Jag kände odören när jag satt och fikade förut.. Usch. Inge vidare trevligt! Men imorgon så kommer jag att ha rena sockar! :D
Treevligt!

På något vis så känner jag mig tom på ord idag. Vet inte vad jag ska skriva så jag tror att jag avslutar här.
Känns onödigt att bara sitta och skriva för sakens skull.
Ska nog gå och lägga mig istället så att jag är pigg imorgon och inte sover bort hela dagen.

Men jag har ätit en och en halv portion mat idag! Satt och vräkte i mig mat på rasten för att vi skulle få bussar på över tvåhundra pers en stund senare!
Jag var så duktig så! :D


Peace and Love

Så säger de alltid när man säger att "vi har stängt".
Varför skulle jag skämta om en sån sak? Skulle bara vara elakt mot personalen!

Natten har gått bra. Det blev en hel del där ett tag, men det gick bra i alla fall. Jag fick en energikick, som vanligt, men jag hade en bra passchef i natt. Han är grym att jobba med. Ja, jag gillar att jobba med honom! :)
Stängningen gick bra med, inte lika fort som igår men det blev ingen maratonstängning heller.
Det har faktiskt varit riktigt kul att stänga de två senaste nätterna. Stänger man själv så har man koll på vad som är gjort och inte, men är men flera så blir allt bara röringt. Alla springer runt och man vet inte var man ska börja. Det brukar gå bra vilket som, men jag föredrar att vara själv. Blir enklast så.

Och nu så är det natten, för mig. Kommer att sova som ett litet spädbarn i natt. Att jag kommer.. !
Och imorgon så blir det till att jobba igen! Arbeit macht frie!

Skoj!

Men nej, nu ska jag gå och lägga mig innan J släpar mig till sängen!


Peace and Love

Jag ska inte klaga för jag har varit ledig en hel del nu. Har varit ledig under många dagar förra veckan. Men jag hinner  förslöa mig så. Känns så tungt att komma tillbaka.
Men det är roligt också! :)

Varför känns det så konstigt? Jag förstår inte..
Jag vet vad det beror på, men jag kan ändå inte få något grepp om det..
Men jag antar att det är såhär det kommer att kännas ett tag nu innan jag vant mig..
Jag men vill inte vänja mig.. Vill inte..
Jag vill ha det så som det var förr, men ändå inte..
Ja.. Det är knepigt..

Känslor.. Finns det något som är mer komplicerat och underbart än dem?
Men njuter av dem när de är så som man vill ha dem. Men när de sviker så är det bästa man kan göra att bara låta dem vara och acceptera att de finns där.
Jag kan känna och tänka så konstiga saker att jag inte kan förstå det själv.
Människan är speciell.

Men nu så ska jag gå och duscha och gå och lägga mig. J ligger redan i sängen och sover han.
Skönt.
Vill också sova. Sova sova sova!! Så underbart.
Och jag är så kopiöst trött. Har ont i min nacke. Förmodligen efter skoterturerna! (Haha!)


Peace and Love

Gårdagen.. Jag har inte haft så roligt på länge!
Jag, Jompa och hans kompis skulle ta en sväng med skotrarna. Först så var det något konstigt med Jompas skoter, men det löste sig. Tror jag. Men vad vet jag om sånadär burkar?
När vi hade åkt en bit så började skotern att ryka. Och det rykte ganska mycket också. De lyfte på locket där och kollade. Men så tyckte Jompa att man inte ska hålla på och kolla så mycket så vi fortsatte. Vi åkte en bra bit, i några timmar, och sen när vi skulle hem så kände jag att det började att lukta tomtebloss. Och jag försökte att komma på vad det kunde vara. Men jag kom inte fram till så mycket fören vi stannade och hans kompis började att skrika att det brann.
Vi släckte den med snö och sen fortsatte vi hemåt!

Men det var spännande! Det är sånt som alltid händer när man åker med honom och hans kompisar. Helt otroliga människor! (Haha!)
Jag kan inte låta bli att undra som som ska hända ikväl..

Men nu så ska jag nog gå och ta mig en risi-frutti.
Kolla lite på tv.. ?
Äh. Det visar sig!


Peace and Love

Jag uppskattar er omtanke..
Men jag klarar mig själv, tack.

Idag så har jag jobbat. Det funkade helt okej. Var en hel del trött och det gjorde ont i min kropp och jag ville strypa någon med jämna mellanrum bara för att jag blev på så dåligt humör där på slutet av det eviga pipandet i mitt öra.
Men annars så var det helt okej! Det gick finfint!

Och mitt husdjur är på rymmen igen. Jag vet inte var han gömmer sig, men han är riktigt bra på det. Sover hos J i natt så han är ute ur sin bur och ensam hemma just nu. Men buren står öppen så han har det han behöver, så han klarar sig.
Huvudsaken det. Och han lär knappast vara uttråkad. Det lilla livet har hela lägenheten för sig själv.

Efter jobbet så kom Jompa och hämtade mig. Vi åkte till Hassela, tror jag att det var, och hälsade på någon där lite snabbt. De skulle ha gjort något men killen är så kärringstyrd så han blev kvar hemma.
Då åkte vi istället hem till Sörlindsjö och åkte fyrhjuling. Jag kan säga att jag var en skvätt åkrädd till en början, med tanke på att vi hamnade på sjukhus sist, men det släppte ganska snabbt. Sedan fick jag också köra den och det var hur roligt som helst!
Vi hamnade även hos någon granne till honom, och de var askalas kan jag lova! (Haha!) Där fick jag ett praktexempel på vad bönder roar sig med på helgerna! Men de såg ut att ha roligt i alla fall!

Och nu så är jag hemma hos J. Skönt det.
Det här är mitt andra hem (mitt första är ju jobbet, såklart). Det tredje är mitt eget.

Men jag saknar mina böcker. Vill läsa ikväll känner jag. Måste ta hit några.
Kan inte nöja mig med Kalle Ankas Pocket.

Men nu så ska jag hoppa in i duschen.
Gjorde världens vurpa idag, har lite ont i mitt bakhuvud.

Peace and Love

"Jag älskar känslan av att få känna att jag tillhör någon,
o jag älskar känslan av att jag endast tillhör mig själv..
Jag älskar känslan av att få slösa med min kärlek på någon som jag är kär i,
men jag älskar också känslan av att få växa mer o mer i mig själv..
Jag älskar känslan av att vara någon trogen,
att ha endast Honom,
samtidigt som jag älskar att bara ha mig själv att vara trogen..
Jag älskar känslan av att kunna öppna mig för någon,
men känslan av att klara sig helt själv är den bästa"


"Någonstans så tror jag..
Någonstans så hoppas jag..
Någonstans finns tilliten..
Någonstans finns kärleken..

Någonstans kan jag känna känslor..
Någonstans kan jag känna hopp..
Någonstans så kan jag, ibland, känna tillit"

 
Lite roliga saker som jag hittade i min gamla blogg.
Så länge sedan jag skrev det där! Kul att hitta igen! :)

Jag klev upp halv tre idag, gick till Ica med J, kom hem och fikade lite.
Kollade på tv.
Sen vid åtta så la jag mig i soffan och så vaknade jag igen vi ett eller halv två.
Så jag har sovit en hel del idag. Men jag kommer inte att ha några som helst problem med att somna i natt heller känner jag. Känner mig inte alls pigg. Skulle utan problem kunna gå och lägga mig och sova igen tills imorgon.
Emellanåt så får jag såna här dagar, då jag kan ligga och sova hela dagen. Och jag har inte sovit FÖR mycket heller, för sånt känner man i kroppen och det gör inte jag. Inte idag.

Och nu så sitter jag och röker och lyssnar på Johnny Cash. Det är bland det bästa man kan lyssna på.
Det är i alla fall vad jag tycker.

Det har inte blivit mycket gjort idag. Skulle ha gått på stan med Micha, men jag har sovit hela dagen. Har inte heller hört något från henne. Undrar när hon åker hem igen?
Jag vet inte. Får ringa imorgon och höra med henne. Måste ju ses en gång till innan hon åker iväg!

Jag var i kyrkan härom dagen också. Var så kul att få vara där. De hade en "julgransplundring" eller vad man ska kalla det, det var i alla fall som en aktivitet för barnen. Och det var så underbart att se. Kyrkan har en sån fokus på familjen. Det är den som är det viktigaste. Kyrkan och familjen. Var så fint att se. Vill också ha en familj. Vill ha barn så mycket att det ibland gör ont i mig att tänka på det. Men nu är verkligen inte rätt tid att skaffa barn. Icke.
Det är något som får vänta, varesig jag vill eller inte.

Nu så ska jag bara lägga min uppmärksamhet på det som får mig att må bra. Det är det jag behöver för att kunna komma på fötter igen och kunna fungera. För min och alla andras skull.
Egentligen så mår jag inte dåligt så, det är inte så att jag är deprimerad eller konstant känner att jag mår dåligt. Jag skulle säga att jag mår bra. Allt är bra. Men vissa dagar så känner jag att kroppen är tömd på all energi. Jag orkar ingenting och jag vet inte vad jag ska göra. Det är det som jag måste ansträng mig för att arbeta bort, börja att äta regelbundet osv. Det är väl det jag främst behöver.
Men att se hur orolig alla blir.. Det får mig ibland att må dåligt. Jag blir ledsen för deras skull. Jag får så dåligt samvete. Det känns som att det är mitt fel. Min mormor som ställer sig och lagar och sedan skickar med mig det som blev över. Och hon sa hela tiden att "det här tycker du väl om?". Det är ju ett tecken på att hon verkligen stått och ansträngt sig för att laga mat som jag tycker om. Jag blir så rörd. Min älskade mormor. Hon är en sann ängel hon. Och jag vill inte att de ska oroa sig. Jag vill inte det.

Men idag så är det jag som har ansträngt mig. Idag har jag ätit mycket. Tycker jag. Och J tycker att jag har varit duktig. Så det har jag varit!

Och imorgon så fyller min älskade bror år. Han fyller nu sex år. Så stor han har blivit! Det var inte länge sen han Var en liten bäs! Som när han började att gråta för att han såg min stora röda handduk på huvudet! Han blev så rädd stackarn!
Mamma fick gå iväg med honom. Lillplutten.
Och jag vet inte vad jag ska köpa till han. Han har alla leksaker, han har tusetals med böcker. Han har kläder och massor av prylar hemma. Så jag är körd. Jag får väl köpa en liten sak och ge han lite pengar som han kan lägga i sin spargris. För pengar är alltid bra att ha när man blir äldre. Som körkort.

Ja.. Snart så ska jag duscha tror jag. Lägga mig framför tv:n sen kanske? Lär väl somna då jag. Men då får jag lägga min i sängen och läsa istället. Har min meditationsbok att läsa! Helt underbart! Fler borde använda sig av meditation.
Det tycker jag. Det är en riktig feel good känsla.

Men må bra. Var postitv.
Var glad och lev livet. Gör saker för andra. Det får dig att må bra, och andra mår bra av det.
Gör minst en god gärning varje dag. Det gynnar alla!
Ta hänsyn och visa respekt, det är mer än mänskligt idag.
Ta hand om varandra, för vi alla är bröder och systrar.
Tänk på alla hemlösa och alla utsatta, så klaga inte över lyxproblem.
Se till det människors bra egenskaper och inte till allt det dåliga.
Det jag vill säga är; Älska varandra!

Peace and Love

Jag vet att jag har lämnat allt det dåliga bakom mig.
Det enda jag har kvar att kämpa med är maten. Att få min aptit tillbaka. Jag kan känna av att det verkligen är ett problem ibland när jag jobbar. Annars så känns jag som vanligt. Eller också har jag bara vant mig.
Men allt annat bryr jag mig inte om längre. Dåliga saker håller jag mig borta från, jag vill inte beblanda mig och lägga ner energi på sånt. Jag lyssar om någon behöver prata, annars så låter jag det bara vara.

Varför engagera sig? Till vilken nytta?

Men ibland så kan bördan bli för tung. Och man kan behöva prata om saker för att kunna släppa taget. Det räcker med om man bara får prata om det, få ord på känslor och funderingar. Det är inte så att jag skiter i allt och inte kan känna saker. Alla behöver prata om saker ibland. Och det är såna gånger som jag saknar Ingemar. Jag kan aldrig glömma honom. Han hjälpte mig så mycket. Och varje gång jag tänker på honom, vilken fin person han är, så gråter jag.
Vissa personer är så underbara och bara jag tänker på det så kan jag ibland börja att gråta. Vissa personer är så fantastiska, de kan väcka såna otroliga känslor inom mig. Jag kan inte annat än att älska såna personer. Inte för att jag kanske "älskade" honom så, men jag älskade honom som medmänniska.
Jag saknar att få prata med och meditera hos honom. Då kunde jag släppa allt, gråta om jag så ville. Den övriga världen fanns inte längre. Inte när jag var där. Han lyssnade och förstod. Han förstod alltid. Han behövde aldrig säga något. Men jag kände att han lyssnade, och han förstod mig alltid. En sån genomgod person. Han har alla egenskaper som man kan önska. Han är så lung och närvarande i allt. Nog för att han är gammal och lite glömsk, men det har med den höga åldern att göra. Och det är bara naturligt. Mitt förvirrande jag beror på högt varvtal, stress. Inte min ålder.
Jag önskar, ÖNSKAR, att han fanns här i stan. Att jag förtfarande kunde gå hos honom.
Han var, och är, det enda jag saknar med Uppsala. Han var det enda som gjorde Uppsala underbart. Och värt det.
Och jag blir så känslomässigt rörd över att det finns så underbara människor i den här världen. Många är så självupptagen och ser till sin egen fördel många gånger. Men att det faktiskt finns människor som bryr sig om andra gör mig rörd. Jag kan bli rörd till tårar av sånt. För jag tycker att det är så fint. Så vackert. Och han är en sån person.
Jag fick gå hos honom gratis, när det egentligen är jättedyrt att gå hos en sån som han. Men jag fick vara his han gratis, på hans fritid. Och att någon ställer upp så, och förbiser pengar som han kan tjäna, är guddomligt. Det är beundransvärt.

Man vill alltid (iaf jag) tro gott om människor, men det är så svårt att göra det.
Det är jättesvårt.

Ibland så kan jag bara komma att tänka på tillfällen tidigare i mitt liv, och då fylls jag av en sån saknad.
Jag kan sakna personer, som Ingemar, och ställen jag bott på. Det är konstigt. Jag brukar undvika att se tillbaka så mycket. Men den här dagen har varit en böld i mitt arsel och jag har inte alls tyckt om den. Den har varit påfrestande för mina nerver. Och jag måste börja att meditera mer, och då kommer jag att tänka på alla mina meditationstillfällen jag har haft hos honom. Jag kan minnas orden, när jag skulle ner i mitt viloläge, och med det så blir jag sentimental.
Lycklig över att jag faktiskt fick den tiden, men också ledsen över att den är över.
Det är på gott och ont, som det mesta.

Hos honom kunde jag alltid känna mig trygg. För honom kunde jag alltid lita på.

Saker kan vara så påfrestande ibland. Ibland så vet jag inte vad jag kan klara av och inte.
Dålig stämning är alltid irriterande. Jag klarar av den, men jag får bita ihop och tänka på annat. Låta bli att säga något dumt för att inte förvärra saker och ting. Men jag har lyckats lugna ner migsjälv, låtit bli att få utbrott på föremål och dyligt. Och det är jag riktigt nöjd över. Jag blir aldrig riktigt irriterad på folk utan säger alltid till i vänlig ton.

Jag ska försöka att meditera ikväll. Försöka att somna utan att tänka på saker som sätter igång min stress.
Jag ska ta det lugnt och bara vara. För det är det jag behöver.
Jag har fortfarande svårt att äta och det börjar att skrämma mig med nu. Tom Tessan har reagerat, och bara det gör mig orolig, för hon har annars varit lugn hela tiden.
Jag har hela tiden trott att det ska släppa, ge med sig, men det har inte gjort det. Det har blivit min vardag och min livsstil nu. Och det ser inte bra ut.
Jag vågar inte träna och jag anstränger mig verkligen för att inte tänka för mycket på det och bli rädd. Men jag blir rädd.
Jag är verkligt rädd nu. Och jag måste göra något åt det.

Men nu så tror jag att jag ska krypa ner i sängen. J borde vara hemma snart med. Hoppas bara att jag inte hinner somna innan han kommer hem. Vill hinna krama lite på han innan jag somnar.
Få en famn att krypa upp i.. Känns som evigheter sedan sist..
Jag är så glad över att jag har honom. Han har blivit min trygghet..
Nog för att han har varit det länge, men han är det nu mer än någonsin..
Jag är så tacksam och glad för att han ställer upp så för mig, att han ger så mycket av sin tid till mig.
För jag behöver honom verkligen nu. Och att han finns där betyder så mycket för mig.
Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar honom.
Att han förstår och stöttar så som han gör, det betyder allt för mig..
Han är min ängel. Min enda. Min älsakde..


Peace and Love

Varför känns alla så bittra? De flesta man pratar med verkar så bitter och tröttsamma.
Vad blir bättre av att man klagar?
Jag hade en period då jag också var sån. Men nu så har jag tagit kontrollen över mitt humör så jag kan själv påverka det istället för att låta det ta över mig. Och jag är en bra bit påväg.
Inget blir bättre av att var arg. Att VARA arg ger en ännu en anledning till att vara, just arg. Så jag skulle säga att det blir ännu värre. Och, saker och ting blir vad man gör det till.

Men en sak att fundera över..
Vem sätter sig och kollar på porr på någon annans dator. Någon man inte ens känner.
Det funderar jag på. Nu framkommer inte vem det gäller eller så, så det är kanske svårt att förstå.
Men jag skulle inte göra det i alla fall.
Och nu har jag fått en cookie på min dator. Inte för att jag vet om det är det det beror på. Men ändå..
Jag blir faktiskt lite irriterad (det jag just pratade om), men min dator är min. Skulle aldrig låna ut den till att porrsurfa på.
Men men.. Nu är det så det är. Men jag kan bara inte förstå det. Kommer hit o det första jag ser på min skärm är en kvinna som bresar med en dildo mellan benen. Jag blev inte överförtjust. Jag blev snarare smärre chokerad.
Så.. Jag får nog låsa min rosa skönhet för obehöriga helt enkelt.

Jag har så många funderingar kring livet ibland.
Vad vill jag göra? Vad är mina mål? Vart vill jag komma? Vart vill jag leva mitt liv?
Jag vet vart jag vill komma i livet, men vad ska jag göra för att komma dit jag vill? Och när?
Jag har så höga förväntningar när det gäller livet och mina mål så jag blir bara förvirrad. När ska jag ta mig tiden?
Jag jobbar jämt och de ringer jämt. Inte för att jag sitter och planerar mitt liv när de ringer, men jag får ingen ro till att komma fram till saker och ting. Känna vad jag känner och kunna höra mina egna tankar. Jag hinner inte.
Jag har min bild av allt, den ultimata och perfekta. Men kan det någonsin bli så perfekt som jag tänkt mig?
Det kommer att krävas en massa tid och pengar på det. Mitt perfekta hus, min perfekta bil.. Och mina perfekta barn.
Jag vill ha så mycket, och jag vill ha allt nu. Jag vill ha allt nu och åka dit jag vill åka.
Att vara hemmafru är definitiv ett alternativ för mig. Jag skulle kunna vara hemma med mina barn varje dag, kanske inte 24/7 men jag skulle kunna ta det ansvaret. Men jag skulle också vilja göra annat som gynnar mig som person. Något som kan utveckla mig till det bättre. För ett av mina mål i livet, ett av mina främsta, är att älska alla och bli en bättre person för var dag som går. Jag vill hjälpa människor. Hemlösa, utsatta osv. Och det är något som jag vill hålla på med. Jag upplever alltid skitsnack mm som jobbig, och jag kan bli arg på sånt. Men jag skulle aldrig kalla någon för dålig. Så mitt mål är helt enkelt att kunna älska alla, mer eller mindre. För alla bär på bra sidor hos sigsjälva. Alla har dem. Det gäller bara att vara mottaglig för dem. Att kunna se dem och ta dem till sig.

På sistone så har jag upplevt så mycket skitsnack runtomkring mig. Jag har hört det själv och personer har kommit till mig och berättat. Det har varit så mycket så att jag blir inte ens arg eller upprörd längre. Det enda jag kan säga nu är att "det förvånar mig inte". Inget förvånar mig längre. Så långt har det gått. Och jag är ändå en person som vill tro gott om alla. Jag vet inte vad jag ska göra för att kunna göra saker bättre. Jag önskar så innerligt att jag hade den makten, att kunna påverka och få folk att förstå vad de gör med människor. Men jag har inte den makten. Och det gör ont i mig att se hur det är. Känna den dåliga stämning som råder. Det går inte att lita på någon. Och de få man kan lita på väljer man med omsorg. Och jag känner mig totalt maktlös
Vad driver folk till att sitta och prata en massa skit om en annan person? "Han fattar ju inget" och "hon är ju så långsam på det hon gör" osv. Vad ger det en själv att sitt och säga så? Vad för det för gott med sig?
Om någon är mindre bra på något, så vore det väl bättre att hjälpa den personen att bli bättre på det han gör istället för att sitta och klaga och nedvärdera. Kritik stimulerar ingens självförtroende på ett positivt sätt. Och det är just sånthär som jag blir så besviken på. Att fel personer betér sig felaktiskt, eller hur jag ska uttrycka mig. De uttrycker och agerar på helt fel sätt.
Alla är duktiga, alla kan. Alla som vill och försöker förtjänar beröm för att hela tiden kunna bli bättre. Och alla som står ut med all skit, allt prat och allt skrik förtjänar så mycket mer än de som betér sig illa. För det är de som är starka, som står ut och tar emot, en de som står där med höga huvuden och tror att de är så mycket mer. För alla är lika mycket värda. Även om någon annan kanske bär på mer kunskap och erfarenhet än andra.

Jag har under så lång tid gått igenom och grubblat och tänkt på allt. Och först nu har jag slagit mig till ro och lagt det åt sidan. Jag har väl accepterat att det är såhär det är, och jag kan inget göra åt det. Och just därför så bryr jag mig inte längre på samma sätt. Jag kan bara påverka genom att föregå med gott exempel själv. Det är allt. Ingen kan förändra en annan person. Man kan bara förändra sig själv. Och genom att se andra så kan man komma till insikt om sina egna fel och brister. Och därför så tänker jag se till de positiva egenskaperna hos andra människor, och inte de dåliga.

Jag hade en hel del att skriva ikväll kände jag. Eller i natt..
Funderar på att hoppa i säng nu. Ska orka kliva upp senare idag..

Peace and Love.

Dessa spel.. Spel spel spel.
Bara ordet ger mig känslan av tristess.

Och jag är så trött. Jag är dötrött. Ännu en dag av arbete. Sov till tolv idag, klev  upp och drog ner till stan en sväng. Gick sedan till jobbet. Skulle ha slutat vid åtta och fick inte gå fören vid nio. Åtta bussar tog vi emot.
Jag hatar bussar.
Även att hälften gick in genom vår nödutgång. Jag höll på att få ett vansinnesutbrott. VEM går in genom en nödutgång?!
VEM är så korkad?! Idioter!!
Och vi som stannade kvar fick inte ens att tack för det. Men vem hade förvänta sig ngt sånt?
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men.. jag tror jag sagt det som behöver sägas.

Jag ska göra ett tappert försök att äta idag. Åt en macka imorse. Det är allt. Men det är ganska mkt för mig.
Så nu ska jag försöka att få i mig middag. Är hemma hos J och han ska ta hrm ngra kompisar tror jag, vet inte om jag kommer att få ngn matro. Jag kan inte sätta mig ner och få i mig en massa mat om det är folk som ropar och skriker i min närvaro (de ska spela, nämligen).

Näe. Nu så tänker jag dra i alla fall.

Har så tråkigt.

Min bästa vän..
Hon som står mig närmast..
Hon som alltid finns där och stöttar..
Lyssnar och förstår..
När jag mår som sämst så finns hon där. Dag som natt.
Det finns ingen som du..

                       Jag vet inte vad världen vore utan dig.  Du har funnits där så länge. Oavsett vad.
Jag saknar ord. Ord kan inte uttrycka. Men jag är så tacksam för att jag har dig. Finns ingen som kan mäta sig med dig.
Du betyder så mycket.
Allt det vi har gått igenom tillsammans, personer som kommit och sedan gått sin väg i våra liv. Kärleken, både lyckliga och olyckliga. Tillfällen då vi blivit svinka och sårade. Personer som ljugit och gått bakom ryggen på oss.
Vår historia är oändlig. Men vi har aldrig avvikit från varandras sida. Aldrig.
Det finns de som har försökt, men ingen har lyckats.
Vi har så otroligt starka band emellan oss, de är obrytbara. Hade de gått att bryta så hade de varit brutna för länge sedan.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta..
Hela universum och tillbaka..
Och tack för att du finns..

Du och jag mot världen.
Alltid.

   

Min största rädsla är att jag nu ska tappa all kontroll på migsjälv..
Att jag plötsligt ska förneka allt alla säger..
Stöta bort alla de jag älskar..
Att jag ska bli så sjuk att jag kommer att sluta att bry mig..
Att jag ska försvinna..
Att jag ska tvingar göra mig själv illa för att ens kunna känna..
Och det jag är mest rädd för är alla mina nära och kära,
hur ska de reagera?
Vilket slags helvete ska de tvingas gå igenom?

För första gången så skrämmer jag migsjälv..
Jag är rädd för mig.

Jag vill göra något åt det, men jag känner mig så maktlös.

Tack Tessan och J för att ni finns.
Ni två är mina starkaste stöd.
Utan er så hade jag mått betydligt sämre än vad jag redan gör. Utan er så skulle jag aldrig klara det.
Nu så har jag tron. Men innan den trätt fram, och gjort skillnad..
Jag älskar er så mycket.. Men än ni någonsin kan ana..