Bel Air
Imorgon sa ska jag och Micha till Disneyland! Det kommer att bli superskoj! Just nu sa ar vi i Los Angeles hos Michas bror och hans familj. Vi kommer att vara har tills pa onsdag da vi aker och halsar pa James. Allting ar sa stort har och det kommer att kannas pyttelitet alltihopa da jag kommer hem igen. Nar man aker fran TX till CA sa handlar det inte om timmar, utan om dagar och det kanns jattekonstigt med tanke pa att det gar relativt fort att resa hemma. Men dar ar det ocksa bara stader och orter, och inte delstater som det ar har.
Det ar sa harligt att vara har, men har i LA sa ar det sa kallt! Idag sa har det bara varit 18 grader varmt, i vattnet har det bara varit 15 grader varmt sa vi har inte badat. I Arizona och Las Vegas sa var det riktigt varmt, dar var det kring 40 grader varmt. Sa ja, det kanns kallt har!
Idag sa har vi akt runt har i LA. Vi har varit i Hollywood, Beverlly Hills, Malibo, Bel Air, Melroce Place och sen har vi varit pa nagra andra sma stallen och tittat. Det har varit jatte harligt!! Det ar sa otroligt vackert har i CA. I Malibo var det superfint med havet och alla sma bergstoppar smyckade med villor varda miljoner dollar.
Beverlly Hills var ocksa vackert. Det ar mycket kandisar som bor dar sa man fick inte se alla hus som finns dar da de har stora grindar, staket och hackar runt deras villor. Men de fa tak man fick se var val fina. Men vi sag huset som Elvis bodde i alla fall, det syntes och det var fint! Nicholas Cage akte vi ocksa forbi dar i omradet, men hans hus syntes inte, precis som alla andra hus vars agare fortfarande lever.
Well well.. Nu ska jag gora mig klar for att sova. Vi aker vid klockan sex imorgon bitti.
Trafiken har ar helt galen. Det ar sa manga som bor har sa det ar aldrig stilla pa vagarna. Mellan tio och tre pa dagarna sa ar det helt okej, men annars sa kan det ta flera timmar extra bara for trafiken.
KRAM till min alskade familj som finns dar hemma. Bara for att jag ar borta sa drommer jag om er nu nar jag ar har. Det kanns konstigt att vara borta fran er sa lange, utan att ens prata speciellt ofta. Men nagon gang ska vara den forsta! Jag glommer hur som helst inte bort er bara for det! :)
Och jag saknar garden och alla djuren och mitt lilla rum dar. Det var sa fint att bo dar. Helt underbart.
Och jag saknar Nalha. Min kompis. Min basta van. Och Bumbi. Naaw.
Men inget gar att jamfora med att vara borta fran mina broder. Det ar det svaraste. Men jag trostar mig med att de finns kvar dar hemma i November da jag kommer hem.
Sant har ar livet!! Karlek och saknad gar hand i hand. Precis som forlatelse! :)
Ta hand om er familjen!! Jag alskar er!!
Peace and Love,
Isse
Det ar sa harligt att vara har, men har i LA sa ar det sa kallt! Idag sa har det bara varit 18 grader varmt, i vattnet har det bara varit 15 grader varmt sa vi har inte badat. I Arizona och Las Vegas sa var det riktigt varmt, dar var det kring 40 grader varmt. Sa ja, det kanns kallt har!
Idag sa har vi akt runt har i LA. Vi har varit i Hollywood, Beverlly Hills, Malibo, Bel Air, Melroce Place och sen har vi varit pa nagra andra sma stallen och tittat. Det har varit jatte harligt!! Det ar sa otroligt vackert har i CA. I Malibo var det superfint med havet och alla sma bergstoppar smyckade med villor varda miljoner dollar.
Beverlly Hills var ocksa vackert. Det ar mycket kandisar som bor dar sa man fick inte se alla hus som finns dar da de har stora grindar, staket och hackar runt deras villor. Men de fa tak man fick se var val fina. Men vi sag huset som Elvis bodde i alla fall, det syntes och det var fint! Nicholas Cage akte vi ocksa forbi dar i omradet, men hans hus syntes inte, precis som alla andra hus vars agare fortfarande lever.
Well well.. Nu ska jag gora mig klar for att sova. Vi aker vid klockan sex imorgon bitti.
Trafiken har ar helt galen. Det ar sa manga som bor har sa det ar aldrig stilla pa vagarna. Mellan tio och tre pa dagarna sa ar det helt okej, men annars sa kan det ta flera timmar extra bara for trafiken.
KRAM till min alskade familj som finns dar hemma. Bara for att jag ar borta sa drommer jag om er nu nar jag ar har. Det kanns konstigt att vara borta fran er sa lange, utan att ens prata speciellt ofta. Men nagon gang ska vara den forsta! Jag glommer hur som helst inte bort er bara for det! :)
Och jag saknar garden och alla djuren och mitt lilla rum dar. Det var sa fint att bo dar. Helt underbart.
Och jag saknar Nalha. Min kompis. Min basta van. Och Bumbi. Naaw.
Men inget gar att jamfora med att vara borta fran mina broder. Det ar det svaraste. Men jag trostar mig med att de finns kvar dar hemma i November da jag kommer hem.
Sant har ar livet!! Karlek och saknad gar hand i hand. Precis som forlatelse! :)
Ta hand om er familjen!! Jag alskar er!!
Peace and Love,
Isse
'CAUSE WE'RE IN LAS VEGAS BABY
Denna helg så ær vi alla i Las Vegas!! Det ær helt underbart hær!! Jag somnade vid sju imorse och var inte ens trøtt då jag gick tillbaka till hotellrummet. Vi hade SÅÅ KUL!!! Vi har træffat en massa mænniskor, både bra och mindre bra sådana. Vi har sett de berømda Las Vegas-brøllopen (eller i alla fall dem som gifts sig dær) och vi har sett en massa stællen!! Jag och Micha dansade med en polis igår och det var super!!! Haha!! :)
Amerikaner ælskar svenskar. Det ær helt klart! Vi hade våra friare igår och polisen blev øverførtjust då han hørde att vi kommer ifrån Sverige. De kan vara så vænliga hær och det ær så mysigt. Jag træffade en man som varit en rætt stor basketspelare (i Sverige så var han stor vill jag minnas att han sa, de hade stora plakat på honom i Uppsala dær han spelade ibland) och vi pratade om det och insåg att vi hade lilla Uppsala gemensamt! :)
Han var jætte trevlig!
Vad mer har hænt? Det har varit så mycket. Vi har i alla fall bilat från Texas och sen genom New Mexico till Arizona och sen hit till Las Vegas. I morgon så åker vi vidare mot Californien med ett stop i Disneyland!! Grabbarna som vi møtte i natt bor i CA och de ville och hænga på till Disneyland. Så vi får se. De var trevliga i alla fall! :)
Hotellet vi bor på ær superfint. Rummet ær 70kvm stort och det ær ett typiskt hotellrum som man kan se på tv ibland. Vi har två stora sængar och ett enormt badrum, toaletten har ett eget rum och sen har vi både dusch och badkar, och de två ær separata. Vi har speglar øverallt och tre tv-apparater, en ær vid sængen (givetvis plattskærms-tv), en i tv-rummet och sen en inne på toan så att man kan kolla då man ligger i badet.
Hær finns inte uttrycket "lagomt" utan hær ska man gærna øverdriva! Haha!
Men nu ska vi gå ut och æta. Jag ær så hungrig nu!!
Ha det bra dær hemma! Och imorgon får jag fira min fødelsedag, in LAS VEGAS, BABY!!! :D :D
Peace and Love,
Isse
Amerikaner ælskar svenskar. Det ær helt klart! Vi hade våra friare igår och polisen blev øverførtjust då han hørde att vi kommer ifrån Sverige. De kan vara så vænliga hær och det ær så mysigt. Jag træffade en man som varit en rætt stor basketspelare (i Sverige så var han stor vill jag minnas att han sa, de hade stora plakat på honom i Uppsala dær han spelade ibland) och vi pratade om det och insåg att vi hade lilla Uppsala gemensamt! :)
Han var jætte trevlig!
Vad mer har hænt? Det har varit så mycket. Vi har i alla fall bilat från Texas och sen genom New Mexico till Arizona och sen hit till Las Vegas. I morgon så åker vi vidare mot Californien med ett stop i Disneyland!! Grabbarna som vi møtte i natt bor i CA och de ville och hænga på till Disneyland. Så vi får se. De var trevliga i alla fall! :)
Hotellet vi bor på ær superfint. Rummet ær 70kvm stort och det ær ett typiskt hotellrum som man kan se på tv ibland. Vi har två stora sængar och ett enormt badrum, toaletten har ett eget rum och sen har vi både dusch och badkar, och de två ær separata. Vi har speglar øverallt och tre tv-apparater, en ær vid sængen (givetvis plattskærms-tv), en i tv-rummet och sen en inne på toan så att man kan kolla då man ligger i badet.
Hær finns inte uttrycket "lagomt" utan hær ska man gærna øverdriva! Haha!
Men nu ska vi gå ut och æta. Jag ær så hungrig nu!!
Ha det bra dær hemma! Och imorgon får jag fira min fødelsedag, in LAS VEGAS, BABY!!! :D :D
Peace and Love,
Isse
Texas
Nu ar jag framme i alla fall. Resan gick jatte bra och det var sa tart att bara sitta i flera flera timmar, men det ar sa det ar. Idag sa ska vi aka till Las Vegas och stanna dar i nagra dagar som det ser ut nu, och sen ska vi aka till Californien! Sa allt ar stralande fint har!! :)
Nar jag kom hit sa var det 39 grader varmt och idag sa kanns det sa kallt!! Vader och temperatur kan variera sa fort har! Det kanns nastan som att det kan vara en storm pa vag, men nu vet jag inte hur det ar har da i vader och vind sa jag vet inte. Men jag och Micha stod och pratade om det igar hurvida det kan vara en storre eller mindre storm osv. Det ar lite spannande!!
Sa var det med det.. Nu ska jag ska jag packa infor Las Vegas och CA. Jag har en del att ta hand om for jag tar inte med mig precis allt jag har har!! :)
Ta hand om er dar hemma!! Jag tanker pa er och jag hoppas att ni har det SUPERBRA!!!
KRAM KRAM!!!!
Peace and Love,
Issa
hajken
Vi har haft hajk nu fredag till lördag. Det var superroligt! Vi hade lekar och grillade och barnen sov i tält. Men jag sov inne i min säng. De få gånger jag sovit i tält har varit så fuktigt och klibbigt. Men annars så var jag med! Och sen så var det inte meningen att ledarna ska sova med i tältet heller! :)
Idag så firade vi William! Grattis till storkillen! :)
Men gissa om det var barn här!! Det kändes som att det var hur många som helst, och det var det också!! När hajken var slut så var jag helt slut, så fort jag hade tillfälle så gick jag och la mig och vilade en stund. Jag vet inte ens om vi åt någon middag idag, för jag sov under middagstiden. Och precis då jag gick och la mig så kom allt folk, så det var skönt. Nog för att jag tycker om dem alla som kom, men jag var så trött. Det var skönt att sova. Helt fantastiskt skönt.
Den här helgen har varit så rolig. Det har varit så kul att få umgås med alla barnen. Men ack så trött jag blivit. Det kändes som att något slog mig hårt i huvudet då allt lugnat ner sig. Jag har gnisslat så mycket tänder på senare också, jag har haft jätteont i käkarna hela dagarna. Spänningshuvudvärk.
Jag vill göra så mycket och jag vill orka så mycket mer än vad jag gör nu. Jag vill hjälpa till så mycket mer här hemma, men energin tryter dagligen.
Och jag vill släppa taget. Jag vill bara låta allt gå. Men det är så svårt. Du har funnits där i hela mitt liv, men ändå inte. Men hur vi än gör så är vi fortfarande en del av varandra. Och det är väl det som jag får trösta mig med.
I morgon så är det söndag. Det ska bli så skönt att ha en hel dag att inte göra något alls. Hur klarande jag mig utan en sån dag förut? Både kropp och själ får vila. Det är helt fantastiskt.
Jag vill.. Jag vill så mycket..
Men snart så kommer jag att få göra en hel del. Är det inte underbart? :)
Syster.. Tvillingsyster.. Snart kommer jag!! Jag saknar dig. Jag älskar dig!! <3
Sova nu då!! :)
Peace and Love,
Isse
Idag så firade vi William! Grattis till storkillen! :)
Men gissa om det var barn här!! Det kändes som att det var hur många som helst, och det var det också!! När hajken var slut så var jag helt slut, så fort jag hade tillfälle så gick jag och la mig och vilade en stund. Jag vet inte ens om vi åt någon middag idag, för jag sov under middagstiden. Och precis då jag gick och la mig så kom allt folk, så det var skönt. Nog för att jag tycker om dem alla som kom, men jag var så trött. Det var skönt att sova. Helt fantastiskt skönt.
Den här helgen har varit så rolig. Det har varit så kul att få umgås med alla barnen. Men ack så trött jag blivit. Det kändes som att något slog mig hårt i huvudet då allt lugnat ner sig. Jag har gnisslat så mycket tänder på senare också, jag har haft jätteont i käkarna hela dagarna. Spänningshuvudvärk.
Jag vill göra så mycket och jag vill orka så mycket mer än vad jag gör nu. Jag vill hjälpa till så mycket mer här hemma, men energin tryter dagligen.
Och jag vill släppa taget. Jag vill bara låta allt gå. Men det är så svårt. Du har funnits där i hela mitt liv, men ändå inte. Men hur vi än gör så är vi fortfarande en del av varandra. Och det är väl det som jag får trösta mig med.
I morgon så är det söndag. Det ska bli så skönt att ha en hel dag att inte göra något alls. Hur klarande jag mig utan en sån dag förut? Både kropp och själ får vila. Det är helt fantastiskt.
Jag vill.. Jag vill så mycket..
Men snart så kommer jag att få göra en hel del. Är det inte underbart? :)
Syster.. Tvillingsyster.. Snart kommer jag!! Jag saknar dig. Jag älskar dig!! <3
Sova nu då!! :)
Peace and Love,
Isse
snart snart snart
Vi har eldat här idag så jag känner mig helt yr i huvudet nu av röken! Usch usch usch. Känner lukten av bränd plast..
Imorgon så ska vi ha hajk för barnen. Den håller på tills på lördag. Så det ska bli roligt!!
Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin umgåtts så mycket med barn som jag gjort nu när jag bor här ute! Jag klagar absolut inte, det är otroligt utvecklande, men visst kan det vara jobbigt ibland. Men så länge man håller dem och sig själv sysselsatta så går det alldeles utmärkt! :)
Vi har tagit hand om djuren idag och jag tod en långpromenad med Nahla. Jag skulle gå ner till hobbybutiken så jag tänkte att jag kunde ta med henne på en gång för det är väl en tre mil fram och tillbaka. Så då fick hon en rejäl promenad hon med! :)
Det var så mysigt, älskar att gå ut och gå med den där lilltjejen! Hon är så otroligt snäll och gó!
Ja, det blir en kämpig helg det här, det känner jag på mig. Haha. Men det blir bra! Bara jag ser till att få den sömn jag behöver så kommer det att gå galant!
Jag kom att tänka på att jag inte träffat Prz på länge. Jag saknar honom.. <3
Min älskade vän.
Ja.. Snart har min sommar här runnit ut. Vad fort det har gått! Jag kan inte släppa det!
Det har varit så utvecklande. Det har varit helt underbart och jag kommer att sakna det här! Min underbara tillvaro här och den fantastiska energi som finns här! Ja, ALLT kommer jag att sakna!! <3
Men nu ska jag planera hajken med Petra!
Sov gott alla ni!!
Peace and Love,
Isse
stjärnhimmel
Jag älskar att se på stjärnorna. De är så vackra. Jag skulle kunna ligga och se på stjärnorna hela natten.
Så stilla, en sån utstrålning.. Så otroligt vackra..
I dag begravdes Milawa. Det gick bra.
Hon var så vacker och hade en sån fin personlighet. Men nu är hon hemma igen..
Jag har förberett inför resan i dag. Jag har börjat packa mitt handbagage lite smått. Alla papper och sånt är nerpackat där, och mitt pass. Viktigt.
Jag har pratat med min änglafarmor i dag. Vi kom fram till en del jag och hon, jag ventilerade en hel del. Dels så har jag börjat "hitta hem" nu och sen har jag kommit ifrån en del också. Det känns både bra och dåligt, eller hur jag ska uttrycka det. Det känns bra med tanke på att det är ett tecken på att jag utvecklats, men jag kan ibland känna en viss saknad samtidigt som jag inte gör det. Men jag tror att det handlar om att mycket är en omställning för mig och jag behöver ta in den. Jag vet vad jag vill, jag vet vad och vilka jag vill ha i mitt liv och inte. Jag bär på det som är viktigt när det gäller min omställning; självinsikt och vilja. Jag vet vad jag vill ha.
Jag har börjat fundera på hur människor påverkar mig. Vilka påverkar mig positivt och vilka påverkar mig inte alls lika positivt. Det är en intressant tanke, bara man funderar riktigt noga. Här hemma mår jag i princip alltid bra, det finns hur som helst ingen annanstans som jag mår lika bra som jag mår här. Här är alla fyllda av positiv energi och här är alla så glada och kärleksfulla. Så lättsamma människor att ha att göra med. Det här är himmelen på jorden.
Det känns tråkigt att det finns dem som blivit sårade över mitt beslut att åka iväg. Jag brukar tänka på det och undra hur de har det. Jag ville hjälpa, men jag kan inte förändra så som jag vill, det måste komma från personen i fråga. Hur mycket jag än vill förändra så går det inte, jag har gjort allt jag kan men utan resultat.
Att lämna människor kan vara så svårt. Vissa är svårare än andra, men det är aldrig kul.
Hur mycket kärlek man än känner så är det inte alltid det räcker.. Hur mycket man än önskar och älskar..
Det är inte alltid nog..
Mina bröder kommer att vara svåra att lämna här hemma. Jag skulle vilja ta med mig alla till U.S. Alla jag älskar och inte vill vara utan. Jag ta med dem. Mina Kära.
I dag så har jag varit barnvakt några timmar. Det var kul! De satt och kollade på film och åt godis och jag städade undan lite. Så det gick jättebra. Men bröderna där skruvar upp varandra så, så emellanåt fick jag säga till dem att lugna ner sig. Men det gick superbra och de är supermysiga killar! :)
Resan närmar sig så snabbt. Allt går så fort och jag hänger knappt med. Jag kommer att sakna alla så. De är så underbara och jag har kommit att älska dem ALLA så mycket. De har ställt upp och försökt att stötta så gott det går. Hur ska jag kunna vara ifrån dem under hela tre månader? Jag kommer att gråta på planet bara för att jag kommer att sakna dem så, samtidigt som jag vill och ska åka. Jag vill vara här och i U.S. samtidigt känns det som, men det är en omöjlighet så jag får ta igen förlorad tid då jag kommer hem igen! :)
De är så fina här hemma, jag känner mig hemma här. Jag har aldrig känt mig så hemma så som jag gör nu (förutom mina bröder, de har alltid varit en del av mig). Jag älskar min familj och min släkt, men det är här jag vill bo. Men det har sina orsaker det med..
Det är en sån här familj som jag alltid drömt om, det är en sån här familj som jag velat växa upp i och formas av. Men jag har fått den nu, och jag är så tacksam för det.
Man måste se utanför sig själv och se efter vad det är man behöver. Vilka personer är det som betyder något och verkligen finns där för en? Vad är det som är viktigt för en och vad är det man behöver? Jag älskar att tänka på såna saker, det är utvecklande. Det är det som har gynnat mig den senaste tiden.
Jag älskar att måla, vara med barnen, familjen här, skriva, läsa, meditera, hjälpa andra människor (bl.a dem här hemma). Ja, jag älskar allt som är uppbyggligt! Och nu ska jag hälsa på min älskade syster, och det är verkligen uppbyggande. Hon betyder massor MASSOR för mig och henne finns jag för när hon än behöver mig, aldrig att jag lämnar hennes sida. Hon är min andra hälft! <3
Vi har samma mål i livet, samma värderingar och normer. Vi har kyrkan gemensamt. Vi har det mesta gemensamt och det är en sån stor del till våran relation till varandra.
Härom dagen då jag åkte bussen hem så tappade busschauffören sin plånbok när han hade gått ut för att stänga en lucka på bussens utsida. När han klev in och skulle åka så ropade en tjej till honom att han tappat son plånbok, men han hörde det inte och jag flög upp från sätet då jag märkte att han tänkte åka. Jag ropade mer eller mindre till honom att han inte skulle åka och då vände han sig om för att se vad jag ville. Jag sa till honom att han tappat den och han blev lite paff, dörren framme vid honom var fortfarande öppen så jag gick ut och hämtade den åt han. Han blev jätteglad och tackade mig och sa med ett leénde på läpparna att jag får åka gratis nästa gång. Sen gick jag och satte mig igen och när vi närmade oss hållplatsen där jag skulle kliva av så plingade jag, och när jag stod vid dörren och skulle gå ut så vände han sig om och log stort mot mig och vinkade.
Någon dag senare då jag tog bussen in till stan och jag klev på så såg jag att det var han som körde, han tittade på mig och frågade om det var jag som hittat hans plånbok härom dagen och jag instämde. Då log han sådär stort igen och klappade mig på axeln och sa att jag bara kunde gå och sätta mig.
Jag älskar att göra människor sådär glada. Jag blir varm inombords än idag då jag tänker på den där dagen. Han blev så glad, och då blir jag också jätteglad. Hade han bara tagit förgivet att någon sagt till honom så hade jag inte ens blivit hälften så glad. Andras lycka gör mig glad, helt enkelt.
Jag älskar det.
Men nu ska jag gå in och lägga mig!!
Peace and Love,
Isse
Micha.. Snart är jag hemma hos dig och din man!! :)
Så stilla, en sån utstrålning.. Så otroligt vackra..
I dag begravdes Milawa. Det gick bra.
Hon var så vacker och hade en sån fin personlighet. Men nu är hon hemma igen..
Jag har förberett inför resan i dag. Jag har börjat packa mitt handbagage lite smått. Alla papper och sånt är nerpackat där, och mitt pass. Viktigt.
Jag har pratat med min änglafarmor i dag. Vi kom fram till en del jag och hon, jag ventilerade en hel del. Dels så har jag börjat "hitta hem" nu och sen har jag kommit ifrån en del också. Det känns både bra och dåligt, eller hur jag ska uttrycka det. Det känns bra med tanke på att det är ett tecken på att jag utvecklats, men jag kan ibland känna en viss saknad samtidigt som jag inte gör det. Men jag tror att det handlar om att mycket är en omställning för mig och jag behöver ta in den. Jag vet vad jag vill, jag vet vad och vilka jag vill ha i mitt liv och inte. Jag bär på det som är viktigt när det gäller min omställning; självinsikt och vilja. Jag vet vad jag vill ha.
Jag har börjat fundera på hur människor påverkar mig. Vilka påverkar mig positivt och vilka påverkar mig inte alls lika positivt. Det är en intressant tanke, bara man funderar riktigt noga. Här hemma mår jag i princip alltid bra, det finns hur som helst ingen annanstans som jag mår lika bra som jag mår här. Här är alla fyllda av positiv energi och här är alla så glada och kärleksfulla. Så lättsamma människor att ha att göra med. Det här är himmelen på jorden.
Det känns tråkigt att det finns dem som blivit sårade över mitt beslut att åka iväg. Jag brukar tänka på det och undra hur de har det. Jag ville hjälpa, men jag kan inte förändra så som jag vill, det måste komma från personen i fråga. Hur mycket jag än vill förändra så går det inte, jag har gjort allt jag kan men utan resultat.
Att lämna människor kan vara så svårt. Vissa är svårare än andra, men det är aldrig kul.
Hur mycket kärlek man än känner så är det inte alltid det räcker.. Hur mycket man än önskar och älskar..
Det är inte alltid nog..
Mina bröder kommer att vara svåra att lämna här hemma. Jag skulle vilja ta med mig alla till U.S. Alla jag älskar och inte vill vara utan. Jag ta med dem. Mina Kära.
I dag så har jag varit barnvakt några timmar. Det var kul! De satt och kollade på film och åt godis och jag städade undan lite. Så det gick jättebra. Men bröderna där skruvar upp varandra så, så emellanåt fick jag säga till dem att lugna ner sig. Men det gick superbra och de är supermysiga killar! :)
Resan närmar sig så snabbt. Allt går så fort och jag hänger knappt med. Jag kommer att sakna alla så. De är så underbara och jag har kommit att älska dem ALLA så mycket. De har ställt upp och försökt att stötta så gott det går. Hur ska jag kunna vara ifrån dem under hela tre månader? Jag kommer att gråta på planet bara för att jag kommer att sakna dem så, samtidigt som jag vill och ska åka. Jag vill vara här och i U.S. samtidigt känns det som, men det är en omöjlighet så jag får ta igen förlorad tid då jag kommer hem igen! :)
De är så fina här hemma, jag känner mig hemma här. Jag har aldrig känt mig så hemma så som jag gör nu (förutom mina bröder, de har alltid varit en del av mig). Jag älskar min familj och min släkt, men det är här jag vill bo. Men det har sina orsaker det med..
Det är en sån här familj som jag alltid drömt om, det är en sån här familj som jag velat växa upp i och formas av. Men jag har fått den nu, och jag är så tacksam för det.
Man måste se utanför sig själv och se efter vad det är man behöver. Vilka personer är det som betyder något och verkligen finns där för en? Vad är det som är viktigt för en och vad är det man behöver? Jag älskar att tänka på såna saker, det är utvecklande. Det är det som har gynnat mig den senaste tiden.
Jag älskar att måla, vara med barnen, familjen här, skriva, läsa, meditera, hjälpa andra människor (bl.a dem här hemma). Ja, jag älskar allt som är uppbyggligt! Och nu ska jag hälsa på min älskade syster, och det är verkligen uppbyggande. Hon betyder massor MASSOR för mig och henne finns jag för när hon än behöver mig, aldrig att jag lämnar hennes sida. Hon är min andra hälft! <3
Vi har samma mål i livet, samma värderingar och normer. Vi har kyrkan gemensamt. Vi har det mesta gemensamt och det är en sån stor del till våran relation till varandra.
Härom dagen då jag åkte bussen hem så tappade busschauffören sin plånbok när han hade gått ut för att stänga en lucka på bussens utsida. När han klev in och skulle åka så ropade en tjej till honom att han tappat son plånbok, men han hörde det inte och jag flög upp från sätet då jag märkte att han tänkte åka. Jag ropade mer eller mindre till honom att han inte skulle åka och då vände han sig om för att se vad jag ville. Jag sa till honom att han tappat den och han blev lite paff, dörren framme vid honom var fortfarande öppen så jag gick ut och hämtade den åt han. Han blev jätteglad och tackade mig och sa med ett leénde på läpparna att jag får åka gratis nästa gång. Sen gick jag och satte mig igen och när vi närmade oss hållplatsen där jag skulle kliva av så plingade jag, och när jag stod vid dörren och skulle gå ut så vände han sig om och log stort mot mig och vinkade.
Någon dag senare då jag tog bussen in till stan och jag klev på så såg jag att det var han som körde, han tittade på mig och frågade om det var jag som hittat hans plånbok härom dagen och jag instämde. Då log han sådär stort igen och klappade mig på axeln och sa att jag bara kunde gå och sätta mig.
Jag älskar att göra människor sådär glada. Jag blir varm inombords än idag då jag tänker på den där dagen. Han blev så glad, och då blir jag också jätteglad. Hade han bara tagit förgivet att någon sagt till honom så hade jag inte ens blivit hälften så glad. Andras lycka gör mig glad, helt enkelt.
Jag älskar det.
Men nu ska jag gå in och lägga mig!!
Peace and Love,
Isse
Micha.. Snart är jag hemma hos dig och din man!! :)
den tionde augusti
Det har varit en bättre dag i dag. Tack.
Jag har kommit igång med målandet igen! Det är kul! Cassie ville ha en av det målningar jag åstadkommit och hon blev så glad. Sen ville Linnéa ha en också, men jag har inte någon klar, för jag har inte hunnit måla så mycket än, så jag ska måla något till henne med.
Jag är egentligen inte direkt bra på att måla, jag sitter mest och kladdar ner något som jag känner för för stunden. Men det är ju kul att de uppskattar vad jag kommit mig för att slutföra! :)
I morgon så ska Milawa begravas.. Må hon få vila i frid.. <3
Jag skulle också ha hjälpt min moster att få in ved, men det går ju inte.. Jag har ju en BRUTEN HANDLED. Det är SÅ roligt att ha det. Men men.. Jag ska vara tacksam för att benet låg så som det skulle, så att läkaren slapp bryta tillbaka det. FY vad ont!! Och USCH vad opraktiskt då man ska ut och resa!!
Snart blir det kalas här. Det kommer att bli SÅ mycket människor här! Jag börjar nästan gruva mig för all uppmärksamhet och allt folk. Nog för att jag älskar dem alla, men jag kan faktiskt känna mig lite folkskygg ibland. Jag tycker inte om att bli "kretsad runt". Ett kalas där det är någon annan som firas känns lite bättre på något sätt, tycker inte om att få alltför mycket uppmärksamhet.
Men det kommer att bli roligt! Att få ha hela familjen samlad känns underbart!!
Jag är så tacksam för den familj jag har. Jag är tacksam för all den kärlek jag känner. Det är helt underbart fantastiskt!!! <3
Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om så jag lägger ner för idag!! :)
Peace and Love,
Isse
Jag älskar min tvillingsyster. Hon är den bästa. Den bästa någonsin!!
En massa kärlek till dig, min Micha!! <3
Jag har kommit igång med målandet igen! Det är kul! Cassie ville ha en av det målningar jag åstadkommit och hon blev så glad. Sen ville Linnéa ha en också, men jag har inte någon klar, för jag har inte hunnit måla så mycket än, så jag ska måla något till henne med.
Jag är egentligen inte direkt bra på att måla, jag sitter mest och kladdar ner något som jag känner för för stunden. Men det är ju kul att de uppskattar vad jag kommit mig för att slutföra! :)
I morgon så ska Milawa begravas.. Må hon få vila i frid.. <3
Jag skulle också ha hjälpt min moster att få in ved, men det går ju inte.. Jag har ju en BRUTEN HANDLED. Det är SÅ roligt att ha det. Men men.. Jag ska vara tacksam för att benet låg så som det skulle, så att läkaren slapp bryta tillbaka det. FY vad ont!! Och USCH vad opraktiskt då man ska ut och resa!!
Snart blir det kalas här. Det kommer att bli SÅ mycket människor här! Jag börjar nästan gruva mig för all uppmärksamhet och allt folk. Nog för att jag älskar dem alla, men jag kan faktiskt känna mig lite folkskygg ibland. Jag tycker inte om att bli "kretsad runt". Ett kalas där det är någon annan som firas känns lite bättre på något sätt, tycker inte om att få alltför mycket uppmärksamhet.
Men det kommer att bli roligt! Att få ha hela familjen samlad känns underbart!!
Jag är så tacksam för den familj jag har. Jag är tacksam för all den kärlek jag känner. Det är helt underbart fantastiskt!!! <3
Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om så jag lägger ner för idag!! :)
Peace and Love,
Isse
Jag älskar min tvillingsyster. Hon är den bästa. Den bästa någonsin!!
En massa kärlek till dig, min Micha!! <3
when you believe
Lets talk this over
And please.. Don't leave me hanging
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
You were everything, everything, that I wanted.
We were meant to be, supposed to be
But we lost it..
All the memories so close to me,
just fade away…
All this time you were pretending
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
It's nice to know that you were there
Thanks for acting like you cared
And making me feel like I was the only one
It's nice to know we had it all
Thanks for watching as I fall,
and letting me know we were done.
You were everything, everything, that I wanted
We were meant to be, supposed to be
All of our memories so close to me,
just fade away..
memories
Well I couldn't tell you why she felt that way
She felt it everyday
And I couldn't help her
I just watched her make the same mistakes again
Whats wrong now?
There is too many problems.
She can't tell where she belongs
She wants to go home, but nobody's home
That's where she lies, broken inside
With no place to go, no place to go, to dry her eyes
Open your eyes and look outside, find the reasons why
You've been rejected, and now you can't find what you've left behind
Be strong now
Too many problems.
Her feelings she hides.
Her dreams she can't find.
She's losing her mind.
She's fallen behind.
She can't find her place.
She's losing her faith.
She's falling from grace.
She's all over the place!
en hemsk HEMSK dag
Det är inte dagen i sig som det varit fel på (förutom regnvädret, men nej, jag kan inte säga att det är fel på regniga dagar heller). Det är bara en viss händelse som jag har har hakat upp mig på..
Tidigare i dag så stod jag ute och pratade med Micha i telefonen. Vi babblade på om allt möjligt och jag stod och blickade ut över hagen när jag tyckte mig se Milawa halta. Jag försökte att se benen på henne då hon stod bakom högt gräs, men jag kunde i alla fall se hur hela hennes kropp stapplade fram så jag gick in och hämtade Inga-Lena så att hon kunde gå och titta på henne. Mycket riktigt så kunde hon inte ens stöjda sig på sitt högra framben så hon fick ringa efter en veterinär. Jag fick säga hejdå till Micha så att jag kunde hjälpa till att få in Milawa i en annan, mindre, hage i väntan på veterinär. Efter en timme eller så kom de och kollade på henne och det visade sig att hon hade brytit benet, och det var inte heller ett av de mindre benen utan det var ett stort ben. Hur som helst så var det inget att göra åt saken, avlivning var det enda att göra. Jag ville inte tro det, hon var ung, bara sju år gammal. Och så vacker.. Hon har kommit och hälsat på mig många gånger då jag kommit och fyllt på vatten (och ännu fler gånger då jag kommit med hö). Hon var en fin dam den där hästen.
När hon skulle avlivas så använde de en bultpistol (eller vad de heter) för de blir de hjärndöd av på en gång. Ger man dem en spruta som de får somna in av så tar det längre tid innan de verkligen får göra det. Så det bästa för ett så stort djur är att bara skjuta dem, så att säga. Men det var hemskt. Jag valde att stå där och jag visste inte alls hur jag skulle ta det. Det var hemskt att se, men jag bara ville vara där med henne. Det small och sen föll hon bara ihop, sen tömde de henne på blod så att hjärtat också skulle sluta slå (annars så ligger hon bara där lobotimerad).
Men nu behöver hon inte ha ont längre. Jag kan bara vara tacksam för att vi såg att hon var skadad och att hon slipper ha ont mer, även fast hon var tvungen att bli avlivad..
Ja.. Vilken dag..
Men i övrigt så har den varit bra. Ua och barnen är här och det är superroligt!! Livligt är det sannerligen, men det kan vara härligt det också!! :)
Avresan närmar sig med stormsteg, kalaset/avskedsfesten närmar sig.. Det är så mycket att ta hand om!!
DET SKA BLI KUL!!! KUL KUL KUL!!!!! :D
Syster.. Älskade SYSTER.. Snart kommer jag!! Vi ska uppnå vårat mål.. JAG LOVAR!!!! <3
Peace and Love,
Isse
14 dagar kvar i morgon
Jag har redan sagt det flera gånger.. Men jag säger det igen: Vart har tiden tagit vägen??
Det är två veckor kvar i morgon. TVÅ VECKOR!!! Jag är så sjukt nervös för bytet i London. London av alla ställen på den här jorden!! Gaaah!! Men det ska gå bra. Det kommer att gå bra, det kommer att bli bra..
Jag måste bara låta lugnet infinna sig. Men hur lätt är det då? Nåja, det finns inga problem, bara lösningar! :)
Och sen så ska jag och Jompa hitta på något också innan jag drar. Min älskade ÄLSKADE VÄN!! Jag måste få en dos av honom innan jag åker. En dos av hans spontanitet och positiva energi! Min bästa vän som hängt med sedan ungdomen! Måste bara kolla schemat och se när det finns tid för att hitta på något.
Två veckor..
TVÅ VECKOR.. !!
Resfeber? Näe. Men det känns nervöst och totalt overkligt!! Men fy vad underbart kul vi kommer att ha! Jag kommer att ha så kul så att jag inte kommer att hinna tänka på annat! Ja, kanske på kvällarna, men förhoppningsvis så kommer jag att vara så trött och slut så att jag kommer att däcka! :P
I dag så var min älskade bror och mamma med till kyrkan. Det var så roligt. Dock så var jag så trött efter att ha sovit sjukt dåligt i natt. Det var mindre roligt. Men det var så kul att ha dem där. Min bror satt och lutade sig mot mig under sakeramentsmötet. Myspojken min!! <3
Jag kommer att sakna gården här hemma. Jag kommer att sakna den svenska sommaren som varit (men tack och lov så hann jag uppleva det här årets sommar och får komma till en ny, fast i U.S.). Sen kommer jag att komma tillbaka till kylan och det ruggiga här. Jag antar att det kommer att kännas skumt att jag åker nu i slutet på augusti, och sen när jag kommer tillbaka så är det helt plötsligt vinter!! Hur stört är inte det?? Visserligen logiskt, men jag kommer inte hinna med övergången för då är ju jag borta. Men det blir någonting nytt det här med!
Tiden går så fort!! Vart har den tagit vägen?? Jag har inte ens hunnit med hälften av allt jag tänkt göra nu innan alla förberedelser ska genomföras!
Det är mycket som jag har bearbetat, och fortfarande håller på att bearbeta. Ibland så drömmer jag om saker som jag upplevt eller gjort. Ibland så åker jag förbi ställen där jag har ett långt förflutet bakom mig. Andra gånger så blir jag bara påmind om saker. Vissa saker saknar jag, jag kan fortfarande känna en kärlek och sammankoppling medans jag känner något helt annat för andra saker.
Vissa saker känner jag en sån sorg kring. Det är en sorg som är så jobbig, och den tär på mig. Men jag vet att det är det enda rätta att göra. Det finns ingen annan väg att gå, än just framåt. Jag kan bara förändra min egen livssituation och ingen annan. Men jag önskar så innerligt att jag kunde förändra allt annat till det bättre, för alla.
Men trots allt så är jag så tacksam. Jag är så lycklig, och så fylld av saknad redan. Allt känns så bra, så saknat.
Jag är så ledsen för saknad av acceptans, men jag kan inget göra åt det. Jag är ledsen.
Men nu ska jag följa mitt hjärta, min innre vilja och styrka och se vart det leder. Kanske leder det mig tillbaka hit, kanske inte. Men vilket som spelar ingen roll, jag vill bara veta så att jag sedan kan gå vidare.
Livet har sin gång. Det är bara att tillåta det. Vänta ut och se.
Peace and Love,
Isse
Det är två veckor kvar i morgon. TVÅ VECKOR!!! Jag är så sjukt nervös för bytet i London. London av alla ställen på den här jorden!! Gaaah!! Men det ska gå bra. Det kommer att gå bra, det kommer att bli bra..
Jag måste bara låta lugnet infinna sig. Men hur lätt är det då? Nåja, det finns inga problem, bara lösningar! :)
Och sen så ska jag och Jompa hitta på något också innan jag drar. Min älskade ÄLSKADE VÄN!! Jag måste få en dos av honom innan jag åker. En dos av hans spontanitet och positiva energi! Min bästa vän som hängt med sedan ungdomen! Måste bara kolla schemat och se när det finns tid för att hitta på något.
Två veckor..
TVÅ VECKOR.. !!
Resfeber? Näe. Men det känns nervöst och totalt overkligt!! Men fy vad underbart kul vi kommer att ha! Jag kommer att ha så kul så att jag inte kommer att hinna tänka på annat! Ja, kanske på kvällarna, men förhoppningsvis så kommer jag att vara så trött och slut så att jag kommer att däcka! :P
I dag så var min älskade bror och mamma med till kyrkan. Det var så roligt. Dock så var jag så trött efter att ha sovit sjukt dåligt i natt. Det var mindre roligt. Men det var så kul att ha dem där. Min bror satt och lutade sig mot mig under sakeramentsmötet. Myspojken min!! <3
Jag kommer att sakna gården här hemma. Jag kommer att sakna den svenska sommaren som varit (men tack och lov så hann jag uppleva det här årets sommar och får komma till en ny, fast i U.S.). Sen kommer jag att komma tillbaka till kylan och det ruggiga här. Jag antar att det kommer att kännas skumt att jag åker nu i slutet på augusti, och sen när jag kommer tillbaka så är det helt plötsligt vinter!! Hur stört är inte det?? Visserligen logiskt, men jag kommer inte hinna med övergången för då är ju jag borta. Men det blir någonting nytt det här med!
Tiden går så fort!! Vart har den tagit vägen?? Jag har inte ens hunnit med hälften av allt jag tänkt göra nu innan alla förberedelser ska genomföras!
Det är mycket som jag har bearbetat, och fortfarande håller på att bearbeta. Ibland så drömmer jag om saker som jag upplevt eller gjort. Ibland så åker jag förbi ställen där jag har ett långt förflutet bakom mig. Andra gånger så blir jag bara påmind om saker. Vissa saker saknar jag, jag kan fortfarande känna en kärlek och sammankoppling medans jag känner något helt annat för andra saker.
Vissa saker känner jag en sån sorg kring. Det är en sorg som är så jobbig, och den tär på mig. Men jag vet att det är det enda rätta att göra. Det finns ingen annan väg att gå, än just framåt. Jag kan bara förändra min egen livssituation och ingen annan. Men jag önskar så innerligt att jag kunde förändra allt annat till det bättre, för alla.
Men trots allt så är jag så tacksam. Jag är så lycklig, och så fylld av saknad redan. Allt känns så bra, så saknat.
Jag är så ledsen för saknad av acceptans, men jag kan inget göra åt det. Jag är ledsen.
Men nu ska jag följa mitt hjärta, min innre vilja och styrka och se vart det leder. Kanske leder det mig tillbaka hit, kanske inte. Men vilket som spelar ingen roll, jag vill bara veta så att jag sedan kan gå vidare.
Livet har sin gång. Det är bara att tillåta det. Vänta ut och se.
Peace and Love,
Isse
en superdag!!
Det har gått så fint i dag!! Jag har varit och hälsat på mamma, Kent och lillJohan. Och Roffe såklart!! :)
Min älskade lilla familj!! <3
Det var så trevligt att vara där hos dem. Omväxling förgyller tillvaron, man måste ju hälsa på ALLA sina familjer! :)
I morgon så ska jag ut och äta med dem, så det ska bli trevligt! Sen så ska jag försöka att ta mig in till sjukhuset.
Men det lär ju gå bra!
Allt är så mycket enklare såhär. Det känns svårt, och det känns tufft. Men jag har klarat det hittills och jag ska klara av det för resten av mitt liv. Jag har bestämt mig.
Och i dag så har jag känt mig mycket lugnare, det har varit så skönt.
Haha kom att tänka på hur hemmakär jag är. Jag lider inte av hemlängtan, utan jag saknar bara att kunna pyssla med mitt och ha mina egna saker omkring mig. Det ska bli spännande att se hur det kommer att kännas att vara hemifrån under tre månaders tid! Haha! :P
Jag är den som ogärna sover borta. Jag kan vara hemifrån och sova borta om jag "tvingas" till det eller bara väljer att sova hos min mamma, t.ex, en natt då och då. Men utöver det så sover jag allra helst hemma i min egen säng, i mitt eget rum. Men sen så hatar jag också att behöva packa ner och packa upp. Att ha en blöt tandborste liggandes i en plastpåse (eller vad man nu har den i). Jag är så enkel och hemmakär helt enkelt!
Det blir mörkt så snabbt numera. Det blir bara mörkare och mörkare för varje kväll som passerar. Det är både skönt och inte skönt. Det är skönt på så sätt att såna som jag kan varva ner och komma i säng i tid. Men det är oskönt för att det blir så tråkigt och dystert. Mörker är på ett sätt så depprimerande. Och man kan inte ta sena kvällspromenader. Det är en sak som jag älskar med sommaren, att man kan ta en promenad sent på kvällen och fortfarande kunna se vart man sätter fötterna. Och utan att vara rädd för att det ska stå en våldtäcksman någonstans i skogen som man passerar. Här ute är det skog runt hela gården, så denna gård lämnar jag inte såvida inte monstret står inne i mitt rum.
Men det är skönt med mycket natur runtomkring en. Jag älskar det. Skulle aldrig byta ut den här gården mot att få bo i stan igen. Aldrig. Jag trivs alldeles utmärkt här!! :)
Nej nu ska jag gå in och se om det finns något att göra där!
Något att städa eller diska kanske? :)
Peace and Love,
Isse
Min älskade lilla familj!! <3
Det var så trevligt att vara där hos dem. Omväxling förgyller tillvaron, man måste ju hälsa på ALLA sina familjer! :)
I morgon så ska jag ut och äta med dem, så det ska bli trevligt! Sen så ska jag försöka att ta mig in till sjukhuset.
Men det lär ju gå bra!
Allt är så mycket enklare såhär. Det känns svårt, och det känns tufft. Men jag har klarat det hittills och jag ska klara av det för resten av mitt liv. Jag har bestämt mig.
Och i dag så har jag känt mig mycket lugnare, det har varit så skönt.
Haha kom att tänka på hur hemmakär jag är. Jag lider inte av hemlängtan, utan jag saknar bara att kunna pyssla med mitt och ha mina egna saker omkring mig. Det ska bli spännande att se hur det kommer att kännas att vara hemifrån under tre månaders tid! Haha! :P
Jag är den som ogärna sover borta. Jag kan vara hemifrån och sova borta om jag "tvingas" till det eller bara väljer att sova hos min mamma, t.ex, en natt då och då. Men utöver det så sover jag allra helst hemma i min egen säng, i mitt eget rum. Men sen så hatar jag också att behöva packa ner och packa upp. Att ha en blöt tandborste liggandes i en plastpåse (eller vad man nu har den i). Jag är så enkel och hemmakär helt enkelt!
Det blir mörkt så snabbt numera. Det blir bara mörkare och mörkare för varje kväll som passerar. Det är både skönt och inte skönt. Det är skönt på så sätt att såna som jag kan varva ner och komma i säng i tid. Men det är oskönt för att det blir så tråkigt och dystert. Mörker är på ett sätt så depprimerande. Och man kan inte ta sena kvällspromenader. Det är en sak som jag älskar med sommaren, att man kan ta en promenad sent på kvällen och fortfarande kunna se vart man sätter fötterna. Och utan att vara rädd för att det ska stå en våldtäcksman någonstans i skogen som man passerar. Här ute är det skog runt hela gården, så denna gård lämnar jag inte såvida inte monstret står inne i mitt rum.
Men det är skönt med mycket natur runtomkring en. Jag älskar det. Skulle aldrig byta ut den här gården mot att få bo i stan igen. Aldrig. Jag trivs alldeles utmärkt här!! :)
Nej nu ska jag gå in och se om det finns något att göra där!
Något att städa eller diska kanske? :)
Peace and Love,
Isse
THE DAY THAT NEVER COMES
Jag har varit oerhört trött i dag. Vissa dagar är jag så ljudkänslig, jag vill ogärna bli tilltalad dessa dagar. Inte mer än nödvändigt i alla fall.
Jag har inte fått ett dugg gjort i dag. Jo, jag har plockat undan disk och såna småsaker. Men ingenting av något större värde har blivit utfört. Om jag kommer att vara såhär utmattad när jag ska ha kalas så vet jag inte vart jag tar vägen. Helst av allt skulle jag vara ute på en promenad med Nahla då, haha. Ungefär så känns det. Det kommer att komma drygt tjugo personer, och känner man sig socialt handikappad en sån dag så skulle man hellre skjuta sig själv. Jag har såna toppar och dalar, det är oerhört irriterande. Men dalarna är betydligt färre numera. Jag har inte haft någon på länge så det är skönt det i alla fall.
Men att hålla humöret uppe dagar som dessa tar på krafterna, det går inte ens att beskriva. Det tar ALL energi och lite därtill.
Varför ska psyket vara så svårt att förstå sig på?
Dagen närmar sig med stormsteg. Det känns helst fantastiskt, och förvirrande. Jag vet inte om jag har hunnit fixa med allt än. Husfolket har varit borta och jag och Peter (plus de som varit och hjälpt oss) har tagit hand om alla djuren. Jag har hunnit fixa en del och jag vet inte om det räcker. Och sen för att inte glömma alla barnen som varit här, de har också stulit en hel del tid av mig! :)
Men den tid som gått till gården och allt som hör den till har varit så värt det! Jag bara inte om jag hunnit fixa allt som jag tänkt fixa, med resan och med mig själv. Jag är så uppskruvad, jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Gaah!! Jag ska ringa till ambassaden och höra med dem.
Dax för att slå igen pärskalen nu!!
Sova sova. Välbehövda sömn!! :)
Jag är så lycklig. Men ack så slutkörd!! :)
Peace and Love,
Isse
Jag har inte fått ett dugg gjort i dag. Jo, jag har plockat undan disk och såna småsaker. Men ingenting av något större värde har blivit utfört. Om jag kommer att vara såhär utmattad när jag ska ha kalas så vet jag inte vart jag tar vägen. Helst av allt skulle jag vara ute på en promenad med Nahla då, haha. Ungefär så känns det. Det kommer att komma drygt tjugo personer, och känner man sig socialt handikappad en sån dag så skulle man hellre skjuta sig själv. Jag har såna toppar och dalar, det är oerhört irriterande. Men dalarna är betydligt färre numera. Jag har inte haft någon på länge så det är skönt det i alla fall.
Men att hålla humöret uppe dagar som dessa tar på krafterna, det går inte ens att beskriva. Det tar ALL energi och lite därtill.
Varför ska psyket vara så svårt att förstå sig på?
Dagen närmar sig med stormsteg. Det känns helst fantastiskt, och förvirrande. Jag vet inte om jag har hunnit fixa med allt än. Husfolket har varit borta och jag och Peter (plus de som varit och hjälpt oss) har tagit hand om alla djuren. Jag har hunnit fixa en del och jag vet inte om det räcker. Och sen för att inte glömma alla barnen som varit här, de har också stulit en hel del tid av mig! :)
Men den tid som gått till gården och allt som hör den till har varit så värt det! Jag bara inte om jag hunnit fixa allt som jag tänkt fixa, med resan och med mig själv. Jag är så uppskruvad, jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Gaah!! Jag ska ringa till ambassaden och höra med dem.
Dax för att slå igen pärskalen nu!!
Sova sova. Välbehövda sömn!! :)
Jag är så lycklig. Men ack så slutkörd!! :)
Peace and Love,
Isse
ja, det smärtar mig
Jag har aldrig varit med om denna typ av förändring i livet. Jag går igenom den dagligen, undrar över hur allt kommer att kännas. Jag tror inte att det kommer att kännas hemskt på något sätt, men jag vet att det (precis som allt annat) kommer att vara en process. Känslan varierar. Den känns annorlunda varje dag. Ibland så tänker jag så intensivt på hur det kommer att kännas när planet landar, hur jag kommer att trivas, om jag kommer att vilja stanna eller om jag bara vill ha det som en lång semester. Jag vet inte hur något kommer att se ut! Ovissheten är inte obehaglig på något sätt, den är snarare spännande. Men jag har tusen tankar och funderingar kring precis allt.
Det känns så konstigt att lämna mitt gamla liv bakom mig. Jag tyckte aldrig illa om det, men som sagt så är det heller inget som jag vill stanna kvar i. Det har givit mig en stor erfarenhet och inget är bortkastat. Men det var heller inget liv som fick mig att må speciellt bra. Det fanns bra stunder men desto fler dåliga.
Jag var in på jobbet idag och lämnade tillbaka nyckeln och lämnade sjukintyg. Allt var sig likt och tankarna flöt bakåt i tiden. Alla stunder som var roliga och faktiskt fick mig att känna mig lycklig emellanåt. Alla glada ansikten jag mötte de dagar då jag jobbade, och sen givetvis bittra ansikten. Men vi hade alla våra grimarser vissa dagar. Men oavsett våra humör så har den arbetsplatsen givit mig så mycket. Jag känner en stor tacksamhet mot ALLA som jag spenderat de senaste tre åren med. Alla har givit mig något som betyder för mig. Mer eller mindre. Jag är så tacksam för att jag har fått spendera tid med, och lära känna, er alla. Jag vet att jag har varit bitter stundvis, och inte alltid varit exemplarisk och rättvis. Men jag har alltid tyckt om precis alla mina kollegor på ett eller annat sätt. Mitt humör har en tendens att ta över mig när det blir för mycket, men vad jag känner och tycker och tänker just den stunden har ingen betydelse. Det är inte jag, om jag säger så.
Men jag hoppas att jag också har kunnat ge dem alla något, för dessa personer har givit mig väldigt mycket.
Det är en tid jag aldrig kommer att glömma. Jag har gått igenom många lyckliga och miserabla faser där. Jag har nog känt precis alla känslor som en människa kan känna, det är så det känns i alla fall. Jag har mött så många människor. Jag har lärt känna och vissa har kommit för att stanna, andra tagit en annan väg. Det är så mycket.
Vissa personer kan beröra mig så djupt. Jag vet inte varför eller hur, men de fastnar bara hos mig. Men jag blir bara så ledsen då olyckor drabbar dem. Det gör så ont i mig. Varför ska man behöva stå där helt handfallen? Varför kan man inget göra? Varför kan man inte bara få hjälpa dem? Jag önskar verkligen att jag hade orken och energin att kunna stanna kvar och finnas där. Jag önskar att jag hade den uppgiften i mitt liv (vilket jag egentligen inte vet, men jag tror att man känner och bara vet om det så skulle vara) och att jag lugnt och tryggt kan stanna kvar och bara finnas där. Jag önskar att jag kunde hjälpa ALLA behövande, att jag kunde finnas hos dem alla på en och samma gång. Det spelar ingen roll om det var stora eller små problem. Jag vill hjälpa i vilket fall.
När jag ser dig så faller jag isär inombords. Det krossar verkligen mitt hjärta. Jag vill inte ta farväl, men vad har jag för val? Jag har försökt allt. En del av mig vill aldrig lämna din sida, och en del av mig vill tro. Den delen av mig hoppas varje dag. Men jag måste hålla fast vid mig själv, och minnas vem jag är och vad jag vill. Gud vet hur hårt jag kämpar varje dag, och det är inte lätt. Jag tänker på dig varje dag, precis som att jag ber för dig varje dag. I mitt sinne så finns jag där för dig varje minut och varje sekund. Du finns i mitt hjärta, i min kärlek.
Jag lämnar aldrig din sida. Jag tror på dig, det har jag alltid gjort.
Jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra. Men jag kan inte ge upp mig själv för att någon annan ska få må lite mindre dåligt. Vad händer med mig då? Då mår ju jag bara dåligt istället för bättre. Jag motarbetar bara mig själv då.
Livet är inte lätt. Men det är klart värt det.
Problem är inga problem, de är bara en missförstådd möjlighet.
Nu behöver jag sova. Jag är så trött och jag ska kliva upp sju imorgon då jag ska åka till sjukhuset och undersöka min handles så att det inte är några sprickor i den.
Usch. Jag tycker inte om att behöva åka in till stan. Men men.. ! :)
Peace and Love,
Isse
Jag tänker på dig.. Du finns i mitt sinne, varje dag & varje minut.
Jag älskar dig.
Det känns så konstigt att lämna mitt gamla liv bakom mig. Jag tyckte aldrig illa om det, men som sagt så är det heller inget som jag vill stanna kvar i. Det har givit mig en stor erfarenhet och inget är bortkastat. Men det var heller inget liv som fick mig att må speciellt bra. Det fanns bra stunder men desto fler dåliga.
Jag var in på jobbet idag och lämnade tillbaka nyckeln och lämnade sjukintyg. Allt var sig likt och tankarna flöt bakåt i tiden. Alla stunder som var roliga och faktiskt fick mig att känna mig lycklig emellanåt. Alla glada ansikten jag mötte de dagar då jag jobbade, och sen givetvis bittra ansikten. Men vi hade alla våra grimarser vissa dagar. Men oavsett våra humör så har den arbetsplatsen givit mig så mycket. Jag känner en stor tacksamhet mot ALLA som jag spenderat de senaste tre åren med. Alla har givit mig något som betyder för mig. Mer eller mindre. Jag är så tacksam för att jag har fått spendera tid med, och lära känna, er alla. Jag vet att jag har varit bitter stundvis, och inte alltid varit exemplarisk och rättvis. Men jag har alltid tyckt om precis alla mina kollegor på ett eller annat sätt. Mitt humör har en tendens att ta över mig när det blir för mycket, men vad jag känner och tycker och tänker just den stunden har ingen betydelse. Det är inte jag, om jag säger så.
Men jag hoppas att jag också har kunnat ge dem alla något, för dessa personer har givit mig väldigt mycket.
Det är en tid jag aldrig kommer att glömma. Jag har gått igenom många lyckliga och miserabla faser där. Jag har nog känt precis alla känslor som en människa kan känna, det är så det känns i alla fall. Jag har mött så många människor. Jag har lärt känna och vissa har kommit för att stanna, andra tagit en annan väg. Det är så mycket.
Vissa personer kan beröra mig så djupt. Jag vet inte varför eller hur, men de fastnar bara hos mig. Men jag blir bara så ledsen då olyckor drabbar dem. Det gör så ont i mig. Varför ska man behöva stå där helt handfallen? Varför kan man inget göra? Varför kan man inte bara få hjälpa dem? Jag önskar verkligen att jag hade orken och energin att kunna stanna kvar och finnas där. Jag önskar att jag hade den uppgiften i mitt liv (vilket jag egentligen inte vet, men jag tror att man känner och bara vet om det så skulle vara) och att jag lugnt och tryggt kan stanna kvar och bara finnas där. Jag önskar att jag kunde hjälpa ALLA behövande, att jag kunde finnas hos dem alla på en och samma gång. Det spelar ingen roll om det var stora eller små problem. Jag vill hjälpa i vilket fall.
När jag ser dig så faller jag isär inombords. Det krossar verkligen mitt hjärta. Jag vill inte ta farväl, men vad har jag för val? Jag har försökt allt. En del av mig vill aldrig lämna din sida, och en del av mig vill tro. Den delen av mig hoppas varje dag. Men jag måste hålla fast vid mig själv, och minnas vem jag är och vad jag vill. Gud vet hur hårt jag kämpar varje dag, och det är inte lätt. Jag tänker på dig varje dag, precis som att jag ber för dig varje dag. I mitt sinne så finns jag där för dig varje minut och varje sekund. Du finns i mitt hjärta, i min kärlek.
Jag lämnar aldrig din sida. Jag tror på dig, det har jag alltid gjort.
Jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra. Men jag kan inte ge upp mig själv för att någon annan ska få må lite mindre dåligt. Vad händer med mig då? Då mår ju jag bara dåligt istället för bättre. Jag motarbetar bara mig själv då.
Livet är inte lätt. Men det är klart värt det.
Problem är inga problem, de är bara en missförstådd möjlighet.
Nu behöver jag sova. Jag är så trött och jag ska kliva upp sju imorgon då jag ska åka till sjukhuset och undersöka min handles så att det inte är några sprickor i den.
Usch. Jag tycker inte om att behöva åka in till stan. Men men.. ! :)
Peace and Love,
Isse
Jag tänker på dig.. Du finns i mitt sinne, varje dag & varje minut.
Jag älskar dig.
