onetruefairytale

Dagen har varit bra. Det har gått fint. Jag tror mig ha gjort en god gärning också, jag hoppas det. Det var omtanke bakom den i alla fall. Visste inte vad jag skulle göra..
Jag hoppas att jag gjorde rätt.

Min mamma vill så gärna hjälpa mig, och det älskar jag henne för. Men det bästa är att åka till Stegebys. Jag känner en annan sorts trygghet där hos dem, och där har jag betydligt mer att göra om dagarna, på gården och så. De kan nog hitta på något åt mig att göra! :)

I kväll ska jag och min sambo kolla på film. Men jag får inte somna för sent. I dag försov jag mig, vet inte varför! Har inte gjort det på ett bra tag nu, inte så att jag kommit för sent åtminstone!
Jag måste ha sovit jättehårt för jag kan knappt minnas att jag hört alla mina alarm som jag ställt. Jag vaknade vid halv nio men tyckte att det vore onödigt att kliva upp vid den tiden, då jag börjar elva. Så jag ställde om klockan till nio och halv tio men vaknade tjugo i elva. Jag hörde den gången inget alarm.
Knepigt. Ja, jag sov superhårt.

Peace and Love,
Isse

Jag fick det sagt till slut.. Det tog emot, men jag vill inte ljuga.
Jag kan bara inte.

Jag har jobbat i dag, och hela helgen som var, D alltihopa. På ett sätt så är det skönt att kliva upp i tid, jag mår som bäst då. Men å andra sidan så är det så skönt att få sova ut. Det blir så fel, det är dubbla känslor oavsett om man klivet upp i tid eller lite senare. Men att öppna är rätt kul, det är roligare än att jobba E eller K. Stängning är inte kul alls. Jag avskyr att stänga, hellre jobbar jag både D och E, ja, det är nästan så illa.
Men alla tre har ju sin charm. Faktiskt. På ett eller annat sätt.

I helgen så ska jag vara ute hos Stegebys. Det ska bli skönt tycker jag. Visserligen så sover jag helst hemma, oavsett var jag än skulle sova. Jag är en hemmakär person nämligen. Men att komma dit ut är en frihet för mig. Lugn och ro samtidigt som jag kan få möjligheten att hjälpa dem på deras gård. Det är mig ett privilegium.
Jag ser fram emot det. Jag älskar dem, de är de bästa <3

Jag vet inte mer vad jag har att skriva. Jag bara skriver jag!

I morgon så jobbar jag E, undrar när jag kommer att vakna. Lär ju vakna vid sju eller åtta, det är vad jag brukar då jag har haft min D-vecka. Härlig dygnsrytm va? Det tycker jag i alla fall! :D

Peace and Love,
Isse

I kväll så kollade vi på film och så, det var så mysigt. Den där känslan har funnits där sedan dag ett, den går inte att släcka, det verkar inte som så. Tänk att man kan älska någon så mycket att det inte riktigt går att förstå. Man kanske förstår varför, man vet ju vad man ser hos personen och vad man känner, me n man kan inte förstå hur den där starka känslan uppstod. Man kan inte sätta ord på den, och det känns som att inget kan få en att sluta att älska denne. Det är helt galet hur det kan bli så. Ibland kan man bli sårad, ibland kan man känna en sån lycka. Man är så sårbar, och det är något som är rätt läskigt. Det är det som är så farligt med att bli kär, förälskad, kalla det vad du vill, men det kan bli till ens nackdel.

Hur som helst så tror jag på att tänka med förnuftet. Man ska inte låta känslorna ta över för mycket. Känslorna ska vara underordnade förnuftet, annars kan det sluta med en katastrof. Jag vet det av egen erfarenhet..
Livet i sig är en erfarenhet, det är så underbart att ta lärdom var dag. Jag älskar det. Jag älskar livet.
Och jag har aldrig älskat så här förr. Det är så nytt för mig. Att vara kär på det här sättet, bara det, är nytt för mig. Det är underbart, och jag älskar det, samtidigt som det skrämmer mig en aning. Men jag ska inte var rädd, jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska ta en dag i taget, ta det lungt, och låta tiden utvisa.
Det är vad jag ska göra. Men jag älskar det.. Livet och kärleken är något fantastiskt. Det är något vi alla borde ta vara på.

Jag älskar min sambo. Hon är en helt underbar person. Hon har en tendens att brusa upp ibland, men det går övet lika fort som hysterin slår henne, och jag vet, jag var likadan en gång i tiden. Men jag älskar henne för den hon är, hon kan inte bli mer underbar. Hon är den bästa sambo och vän jag har. Vad som än händer så vet jag att hon står där bakom mig. Det har hon redan bevisat. Hon är en ängel, min själsfrende.. <3

Jag älskar mitt skrivande. Utan det skulle jag bli galen, helt ärligt talat. När jag skriver så får jag ut precis allt jag vill få ut. Mitt skrivande är förmodligen den största gåva jag fått här i livet. Jag får beskriva allt jag känner och tänker, jag får ett perspektiv på min tillvaro. På mina känslor. När jag skriver så kan jag skriva ner saker jag aldrig ens tänkt på, det är verkligen en "aha-upplevelse". Allt orden bara ramlar ner på pappret.
Jag skriver varje dag, kanske inte just i min blogg. Här skriver jag inte ner allt jag vill. Vissa saker vill man bara inte dela med sig av. Men visst, min blogg är också en slags terapi för mig.

Ibland så undrar jag om jag kunnat göra saker bättre. Hade jag kunnat göra någon skillnad?
Varje dag så går jag igenom dagen som gått. Fanns det något jag kunnat göra för någon annan?
Hade jag kunnat hjälpa på något sätt?
Jag vill utföra något bra varje dag. Inte bara för min skull, utan för andra också. I dag så gick jag ner till jobbet och hjälpte Åke med två upplärningar som han stod ensam med, kunde jag säga nej? Givetvis inte. Jag har inget speciellt för mig, och jag själv hur det är. Jag gick ner på en gång. Så i dag fick jag hjälpa någon och det kändes riktigt bra. Kan jag så gör jag det. Men vissa dagar så är jag så trött, jag behöver bara lugn och ro och då är det svårt att vara till hjälp för någon annan. Det känns snarare som att jag stjälper än hjälper. Och så vill jag inte att det ska vara, både för min skull och dennes skull.

Vissa dagar så vill jag så mycket, men jag orkar så lite. Jag HATAR det!! Jag vill göra saker, jag vill utföra något gott varje dag. Men hur lätt är det när man har ett skört psyke? Det är fruktansvärt svårt kan jag lova.

Jag försöker att ha förståelse för andra människor.
Jag försöker att ha tålamod.
Jag försöker att vara en bra vän, syster, dotter, kollega, medmänniska och allt det där.
Jag försöker att vara förlåtande.
Jag försöker att vara kärleksfull.
Jag försöker att vara positiv.
Jag försöker att göra ett bra jobb varje dag.
Jag försöker att ha fokus.
Jag försöker att vara uppmärksam.
Jag försöker att bli hel och läkt.
Jag försöker att vara lugn och sansad.
Jag försöker att ta ansvar och göra det riktigt bra.

Ja, jag försöker allt det där. Jag försöker att ha självinsikt. Men det är inte lätt varje dag, vissa dagar är bättre än andra. Precis som det är för oss alla. En del av dessa saker är jag bättre på än andra. Fokus, det är en sak som jag kan anstränga mig mer på faktiskt. Vi alla försöker, mer eller mindre.

Men nu måste jag gå och lägga mig. Hoppas att jag kan somna fort bara..
Puuh. Öppning.. Stress.

Peace and Love,
Isse

När jag kom hem i dag så var jag helt färdig, jag ville bara gå och lägga mig och sova. Vid det här laget borde jag veta att jag inte kan hålla mig vaken om jag är visst mycket trött (som i dag), grejen är bara den att jag vägrar inse det. Och det är min egen dumhet. Jag somnade framför tv:n när jag ätit klart, sen vaknade jag vid halv tio och då trodde jag att det var nästa dag så jag fick panik. Halv tio! Varför hade jobbet inte ringt mig?! Men så såg jag på mobilen att det stod 21.28 och inte 09.28. Vilken lättnad! I morgon så ska jag gå och lägga mig istället för att kolla på tv, jag vet att jag kommer att somna, även fast jag kanske inte vill lägga mig riktigt än..

Jag är så missnöjd över den här dagen. Jag är så missnöjd över mina egna prestationer. Jag vill göra om den här dagen, eller bara få den ogjord. Jag har varit för trött för mitt eget och andras bästa och jag känner mig allmänt kack. Jag vill så mycket, men orkar så lite. Jag vill ha energi i överflöd, jag vill att allt ska flyta på och jag vill kunna hjälpa andra mer. Jag hatar att be om hjälp, jag hatar att behöva tillrättavisa. Jag känner mig så kritisk då och det tycker jag inte alls om.
Nej. Jag har INTE gillat den här dagen. Men jag vet vad jag är så missnöjd över i dag så jag ska göra annorlunda i morgon. Mitt humör ska jag jobba på, jag blir så less på mig själv när jag tappar det. Och att känna "jag orkar inte" fullkomligt HATAR jag, jag tillåter mig ALDRIG att uttala de orden, inte på allvar i alla fall. Vad är det för inställning då? Det är en inställning som jag förbjuder mig själv att ha, och skulle jag promt vilja ha en sån inställning (vilket aldrig kommer att hända) så får jag se till att skaffa mig ett kontorsjobb där jag kan sitta större delen av mina dagar. Det är ganska lätt att dölja sin lathet bara man anstränger sig lite, om man orkar..

Bättre lycka i morgon. Jag var rätt sen i morse också, jag var inte där fören vid sju. Jag brukar försöka att vara där vid sex så att jag kan ta det lugnt och hinna se vad som behöver göras och inte.
Egentligen så älskar jag att kliva upp tidigt, sådär vid fem-sex på morgonen, det är så lugnt och stilla, luften är fortfarande frisk efter natten då avgaser ännu inte hunnit frigöra sig, så att säga. Jag älskar att kunna sitta ute med en kopp te och skriva dagbok i lugn och ro. Det är helt underbart.

Ja, livet är underbart.

Men nu ska jag gå in så att jag hinner läsa en stund innan jag ska sova.
Jag vill åka till Jompa i kväll! Han ville att jag skulle komma, men jag jobbar ju i morgon..
Ååh. Det var så länge sen.. Jag, Jompa och en Wallander, det är livet på en kvist det!! :D
Saknar honom! :(

Micha har ju åkt nu också.. Jag saknar henne så hemskt mycket! Jag började att gråta när hon åkt. Jag bara grät och grät. Min älskade Micha, det känns så tomt utan henne.

Nog med snyft nu. Jag ska läsa min bok nu! :)

Peace and Love,
Isse

Ibland så blir jag så less på att blogga. Jag kan inte skriva vad jag vill här, vissa tankar och känslor vill man bara inte dela med sig av. Först hade jag ingen inspiration till att blogga, så jag skrev i min dagbok istället, men efter att jag fått ur mig lite där så kom inspirationen.

Jag har suttit och tänkt över allt vad jag tagit mig igenom, ibland så är det kul även fast det inte var så kul när jag var mitt uppe i allt. Men jag kan faktiskt glädjas över mina motgångar, inte just då men jag vet att jag kommer att känna tacksamhet till slut. Jag och Micha pratade om det och det kanske var det här jag behövde för att kunna komma upp på fötter igen och kunna komma tillbaka till kyrkan mer helhjärtat. Och den här gången så känner jag för kyrkan på ett helt annat sätt, jag känner att jag verkligen vill. Jag vill vara där och jag vill gifta mig i Templet och allt det där. Kyrkan är min stabilitet, den är det viktigaste i mitt liv, det är den jag prioriterar mest. Och var det här vad som krävdes för att jag skulle komma tillbaka dit med den här viljan så var det all möda värd.

Ibland tvingas vi gå igenom jobbiga perioder i livet för att kunna utvecklas och förändra vissa saker i tillvaron. Jag vet att det kanske kan vara svårt att förstå, vad vet jag, och till en början är det svårt att förstå vad det är man ska förstå och vad det är man ska ta lärdom av. Men när man har kommit ur det och kan se det lite mer utifrån så ser man så mycket tydligare. Sist jag var inlagd så gick jag igenom allt som gått bra och allt som gått fel om och om igen, men jag förstod aldrig. Jag satt och skrev hela dagarna (vilket är mitt allra bästa sätt att bearbeta saker och ting) men jag blev inge klokare av det heller, vilket var enormt frustrerande och fick mig att fundera ännu mer. Jag trodde att jag skulle bli galen av allt tänkande. Det som gav mig mest var att prata med änglafarmor.
Det var svårt för mig att förstå, kanske för att jag inte ville förstå med tanke på alla känslor som for runt i mig. De ville inte riktigt landa med så kort varsel. Men efter någon månad då jag återhämtat mig så förstod jag. Nu är budskapet så tydligt att jag inte kan förstå varför jag inte förstod då, men jag var mitt uppe i det och det var därför.

Hur många gånger ska man begå samma misstag om och om igen? Varför kan man inte se att det man gör kanske är fel vissa gånger? Varför vill man inte inse sina egna misstag? Varför gör man ibland saker som man vet att man senare kommer att få ångra? Varför kan man göra det mest idiotiska saker ibland?

Det är mycket man inte förstår, men jag brukar trösta mig själv med att jag inte behöver förstå allt. Jag lever mitt eget liv, jag bryr mig inte om vad andra tycker och säger (mer än "nödvändigt") och jag gör det som jag mår bra av att göra. Jag försöker att träna någorlunda regelbundet osv. Jag vill inte kräva alltför mycket av mig själv och det är helt okej. Jag ska bara se till att bli stabil i mig själv igen.

Många verkar göra det så svårt för sig. Många vill gärna baktala och engagera sig så mycket i alla andra hela tiden. Är det verkligen så nyttigt för en? Mår man uppriktigt bra av det? Jag har svårt att tro det, för jag skulle då inte må bra av det. Jag skulle inte ens ha ork och energi till att bry mig så mycket. Jag bryr mig om dem jag älskar, och visst bryr jag mig om alla andra i min omgivning med, men det är på ett annat plan. Där engagerar man sig inte på samma sätt. Ärligt talat så förstår jag mig inte på sånt, men jag var sån själv förut och det resulterade i att jag glömde bort mig själv helt och hållet. Skulle någon fråga mig om hur jag mår så skulle inte ens jag själv veta svaret. Jag vill inte tro att folk saknar ett eget liv så pass att de måste lägga näsan i blöt. Alla har ju faktiskt ett liv, mer eller mindre, och alla bör ta hand om det.
Jag kan inte bli arg på dem som baktalar och är nyfikna, självklart kan jag bli irriterad för stunden, men jag kan inte bli arg och sedan tycka illa om den människan. Jag tycker mest synd om den personen. Jag tycker att det är tråkigt att man åtsidosätter sig själv på det sättet.

Missförstå mig inte. Att fråga saker av omtanke och för att man bryr sig eller för att man intresserar sig för den personen är en sak. Men om man frågar och lägger sig i av ren nyfikenhet och lägger näsan i blöt är en helt annan sak. Med andra ord så är det avsikten som räknas, anser jag i alla fall.
Men det är jag det! :)

I morgon så ska jag gå ner till tågstationen och säga hejdå till min älskade Micha..
Jag kommer att sakna henne så otroligt mycket. Jag saknar henne redan nu faktiskt.. Jag känner mig halv utan henne..
Jag älskar dig, min underbara syster.. <3
Kom hem snart igen!!

Peace and Love,
Isse

Tack för tiden du varit här. Tack för att du kom hem och tack för att du funnits där för mig.
Du är min bättre hälft, min syster och min bästa vän. Jag är så tacksam för att du finns i mitt liv, för att du är en sån god människa och för all kärlek du ger dem som finns i din omgivning. Du föregår alltid med gott exempel, det är en av tusen anledningar till att jag älskar dig så.
Du är bäst Micha!

Jag har jobbat i natt och det gick faktiskt bra, med mitt humör alltså (och resten, men det var inte det jag tänkte på nu). Det var Hans som stängde och det var jag så tacksam för. Det blev en lättnad då jag först inte visste vem det var som skulle stänga. Vi hade rätt mycket i natt så vi hann inte förstänga så mycket eller ens fylla upp speciellt mycket. Jag hann med frysar och brödvagnar, men det var också allt. Ställa i ordning saker inför leverans hann jag också göra, få ut lite vagnar och så. Allt gick bra! Hoppas att stängningen blev bra också, har tappat det där med att stänga. Mina rutiner när det gäller det har gått ur mig en hel del.
Det var faktiskt rätt skönt att jobba natt ändå den här gången. Vi sålde en hel del, men det fungerade ändå. När Hans var på rast så hade jag och Lina det rätt jobbigt, men det flöt på. Hon var superduktig! :)
Och givetvis så dog det av när han var tillbaka. Så är det alltid, så typiskt. Inte för att jag klagade, men ändå.

Det ser ut att bli fint väder idag. Skönt! Jag hoppas bara att jag kommer upp till min tid hos tandläkaren, behöver justera bettskenan efter att de fyllde igen min lagning som lossnade. Min tandläkare är så trevlig! Det är kul att gå till tandläkaren bara för att hon är så trevlig! Så att inte ha en tandförsäkring (pga att hon är en privat tandläkare) är det faktiskt värt, plus att hon är bra (givetvis).

Nej nu ska jag gå och lägga mig. Känner att jag är trött ändå. Är bara lite uppskruvad..

Aja.

Peace and Love,
Isse

Jag kommer att sakna dig Micha.. Kom och hälsa på igen snart!!

Jag och min sambo satt uppe på tok för länge i natt så jag var helt förstörd imorse då jag klev upp. Jag tänkte kliva upp vid halv nio så att jag skulle hinna göra mig i ordning för kyrkan, hinna fika och så, men jag klev upp vid tio i tio och det var på tok för sent. Men Micha hade skickat ett sms där hon skrev att hennes mamma kunde komma och hämta mig om jag ville! Vad glad jag blev! Så jag fick gå på sakeramentsmötet idag med.
Men söndagsskolan och hjälpföreningen orkade jag inte gå på. Jag var så trött och att sitta i kyrkan då man är trött slutar med att man somnar. Det är så lugnt och stilla där och man upplever det som att man vaggas in i sömnen på något vis. Det känns oförskämt att sitta och sova då någon håller lektion.
Sen köpte jag present till mamma som fyller år idag. Jag visste inte hur jag skulle orka åka på kalas heller, det största problemet med att vara trött så som jag var idag är att orka umgås och vara social. Att kolla på tv är kravlöst, lika så att vara hemma och pyssla med saker. Men just andra människor, det tar energi.

Annars så har jag blonderat håret på Malin. Jag hoppas att det blir bra, jag är ju trots allt en amatör på sånt med tanke på att jag inte har någon större kunskap och utbildning inom det ämnet. Men jag och min vän Anna har blekt och färgat en hel del så jag vet hur man gör i alla fall! :P

Spindlarna är tillbaka! Jag hittade två eller tre stora här hemma härom dagen! Jag vet inte om jag berättade det, men det är inte första eller sista gången jag kommer att stöta på mina husmonster. De är bland de äckligaste och fulaste sambos jag haft genom mina år. Skulle jag inte tycka att knaster och fläckar är så äckligt så skulle jag stampa på dem. Jag skulle inte gråta av sorg och förlust, om jag säger så.

Ikväll så blir det säng tidigare i alla fall. Jag ska jobba natt imorgon med, usch och fy. Jag hoppas att jag kommer att vara på bättre humör denna gång, men så länge mitt tålamod inte sätts på prov så går det faktiskt. Jag är så extremt lättretlig då jag är trött och egentligen borde sova. Jag vet inte, men sömnen är något jag prioriterar högt numera. Dels för att jag äter mediciner och är skör i mitt psyke, och dels för att kroppen mår bra av det. Att lägga sig senaste elva (förutom vid vissa undantag givetvis) är bland det bästa man kan göra för både kropp och sinne. Man mår bättre och man är utvilad om dagarna. Jag känner skillnad då jag sköter sömnen.
Maten, den är jag betydligt sämre på. Där kan jag bli bättre, MYCKET bättre. Jag kan inte leva på luft och paj.
Jag kommer att bli fet om inte annat och då kommer jag bara att må ännu sämre för att jag är fet.

Jag och Malin har haft mysiga filmkvällar. Hon har varit hemma och varit sjuk så då har vi tagit vara på den tiden och spenderat den tillsammans då jag varit ledig i helgen. Det har varit så skönt! Vi hinner aldrig göra saker tillsammans så dessa dagar är heliga. Jag älskar dig, gumman.

Jompa har viljat umgås med mig också, men då har jag lovat bort mig till Malin, så vi får ta och ses någon annan dag, eller helg. Honom har jag inte heller hunnit umgåtts med på ett tag.. :(
Min älskade vän.. Jag saknar våra kvällar. Våra myskvällar. Jag mår så bra med dig. Vi är så olika, men passar så bra ihop ändå. Vi kommer alltid bra överens, även om vi näst intill aldrig har samma åsikter. Det är det som är så speciellt med oss två, vi är de bästa även fast vi är så olika. Utan dig skulle jag känna mig halv, jag skulle känna mig tom. Du är som min andra halva. Du får mig att lysa upp, även om jag har min sämsta tänkbara dag. Du är speciell. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är mitt hjärta. Jag skulle aldrig klara mig utan dig, så känns det ibland. Du är mannen i mitt liv som aldrig sviker. Det finns ingen man i hela världen som jag litar på så mycket som jag litar på dig, du finns där, du sviker aldrig och dig kan jag anförtro allt åt.
Jag älskar dig så mycket, så mycket att det gör ont. Det finns inget jag inte skulle göra för dig. <3


Jag är så tacksam för att jag har min tro till Dig
Jag vill tacka Dig för den underbara familj jag har
Jag vill tacka Dig för mina älskade vänner,
jag kunde inte fått bättre vänner än de jag har
Jag vill tacka Dig för min älskade Syster som du givit mig,
bättre syter finns inte
Jag vill tacka Dig för att du alltid finns vid min sida,
för att jag får somna in i din famn varje kväll
Jag vill tacka Dig för allt du ger mig,
all kärlek, allt beskydd och all frid jag har i mitt liv
Jag vill tacka Dig för att du alltid finns där då jag behöver dig,
för att du alltid lyssnar och förstår
Jag vill tacka Dig för att du alltid är så förlåtande mot mig,
förlåt mig för alla mina snesteg jag gjort i mitt liv
Jag vill tacka Dig för att du hjälper mig att bli en bättre person,
för att du hjälper mig att tjäna andra människor
Jag är så tacksam för min änglafarmor,
tack för att du sänt henne till mig
Tack.


Ibland så kan jag känna mig så lycklig att jag bara vill gråta. Jag kan känna en sån tacksamhet över allt jag har i mitt liv, men samtidigt så kan jag känna mig ledsen över att jag inte uppskattar det så som jag borde.
Vad har jag att inte vara glad över? Kanske mitt sköra psyke, men det är inget jag kan dirket påverka, det handlar om en läkningsprocess och den går inte att påskynda. Det enda jag kan göra är att ha tålamod och ge det den tid som behövs, och ta hand om mig själv. Allt som är runtomkring mig får vara där, jag tänker inte lägga tid och energi på sånt som är destruktivt. Jag kan reagera för stunden, men sen låter jag det vara. Människor kommer alltid att irritera en, så är det, men det är bara att stänga av. Dåliga saker intresserar mig inte, men behöver någon ventilera så kan jag lyssna. Men jag tänker inte ta såna saker till mig. Hur skulle sånt kunna påverka och hjälpa mig?

Man måste tänka, inte grubbla, men tänka förnuftigt. Jag är inte dirket begåvad när det gäller sånt, men jag försöker. Jag har en tanke bakom det mesta i mitt liv, ibland kommer jag av mig och ibland tänker jag efter. Jag har inte stabiliserat mig riktigt än, men jag jobbar på det.

Att jobba nätter är inte min grej, det är det verkligen inte. Det är helt fel på dygnet och alla mina rutiner faller isär. När jag kom hem så visste jag inte om jag skulle börja med att duscha eller borsta tänderna, egentligen så spelar det ingen roll, men jag har mina rutiner och jag behövde stanna upp och tänka hur jag brukar göra. Allt blev fel och min älskade sambo fick smaka på det hon med. Tack och lov att vi har överseende och förståelse för såna saker hos oss.
Jag blev bara trött på folk, på lathet, på ljud, på tjatter, på fylla och dötid. Jag blev trött på allt och alla. Jag blev trött på mig själv för att jag var på så dåligt humör. Jag kan inte riktigt acceptera att jag är som jag är vissa dagar (i detta fall nätter), och det gör det inte lättare för mig.
Dagar passar mig bättre, helt enkelt. Då kan jag ta det mesta i alla fall.

Micha åker hem snart. Min syster. Min ängel. Min bästa. Jag kommer att sakna dig!! Så mycket!! Vem ska jag ha att prata med om allt då? Alla våra samtal under denna tid har varit så underbara. Jag älskar dig så mycket så att det gör ont. Stanna kvar!!

Tanken har slagit mig att jag skulle vilja flytta till Norge då Micha och Sean är tillbaka där. Det skulle vara skönt att komma bort, träffa nya människor och kunna få börja om själv. Allt kommer att vara nytt, jag tror att det skulle väcka en ny del av mig till liv. Som det är nu är fint, men jag skulle aldrig nöja mig med det som jag har nu. Det är så mycket som saknas. Jag vill vidga mina nyer och få se nya saker. Jag ljuger om jag säger att jag är helt tillfredsställd med vad jag har nu. Jag trivs med alla i min omgivning, även om jag kan bli dödligt less ibland.
Jag är trött på vuxna barn.

I den mån jag mår bra så vill jag utföra så mycket som möjligt varje dag. Idag har jag inte gjort mycket, jag var ut och joggade bara för att få röra på mig, men sen tog jag igen mig från natten. Men i övrigt så vill jag göra saker, det behöver inte vara mängder av kroppsligt arbete utan det kan bara vara att hälsa på mamma t.ex. Då har jag tagit mig tid till att träffa min familj, och det är en bra sak. Familjen är viktig. Ta hand om hemmet och storstäda och såna saker. Jag vill inte bara driva runt en hel dag, ingen mår bra av att göra det alltför ofta. Vilodagar är givetvis viktiga, men det får inte vara sju dagar i veckan. Att få mycket gjort på jobbet tycker jag också om, dagar då jag har maximalt med energi så älskar jag det.
Man måste jobba! Se till att göra nytta! DET får en att må bra! Då är man tillfredsställd när man går och lägger sig på kvällen! Jag är det i alla fall! :)

Spindlarna är tillbaka. Två JÄTTESTORA fanns inne på våran toalett och den andra hittade vi i hallen. Det var vidrigt. Men min smabo upplevde det som oerhört traumatiskt.
Jag själv har vant mig tror jag. Så länge de inte kryper på mig så bryr jag mig inte så mycket.

Och du.. Tack för att du finns. Tack för att du är du. Tack för att du förgyller min tillvaro och gör mig lycklig.
Tack för att du är så vacker, du är änglalik.
Tack.
Jag älskar dig så mycket, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Det har jag alltid gjort..
Du har haft en plats i mitt hjärta och funnits i mitt sinne varje dag sedan dag ett..
Jag älskar dig, tvivla aldrig på det.. <3

Peace and Love,
Isse

Jag vet inte vad jag ska skriva i dag, känner mig helt tom i skallen. Tom på ord och tom på tankar. Jag fick sluta tidigare idag (TACK EMELIE, DU ÄR EN ÄNGEL!!) så att jag skulle kunna komma hem och vila upp mig till morgondagen då jag ska öppna. Men jag känner mig lagomt taskig som bara går sådär, jag tyckte inte alls om det. Jag vill kunna ta ett extra varv och se så att jag inte glömt något, och blir det mycket så vill jag kunna stanna kvar och hjälpa till. Det är sån jag är, då jag mår bra och har energin. Men idag har jag saknar den energin otroligt mycket. Jag har inte varit mig själv de senaste dagarna. Jag saknar mig!

Många funderingar har träffat mig på senare. Vad vill jag göra? Vart vill jag komma? Vad behöver jag göra för att kunna ta mig dit? Alla såna tankar har snurrat i mitt huvud konstant känns det som. Jag har några "lösningar", men jag vet inte om det är rätt tid för mig att ta itu med såna saker. Jag är faktiskt inte helt stabiliserad än.
Jag vill flytta till en annan stad, när och hur är frågan än så länge. Jag vet inte om jag skulle orka med en helt ny miljö och helt nya människor ännu. Det känns som att det var igår jag blev utskriven, om jag säger så..
Jag känner en enorm skillnad sen jag blev det, jag känner mig som en helt annan människa. Faktiskt! Och det är skönt. Men återfall är dessvärre inte ovanligt. Många åker in och ut på den där avdelningen. Men tack och lov så är jag bara uppe i ett återbesök, och min plan är inte att ta ännu ett återbesök.
Jag är en god bit påväg, jag mår superbra numera. Men jag vågar bara inte lita på att jag kommer att må lika bra om en månad. Det är för tidigt för det än. Psyket kan vända snabbt, minsta lilla sak kan bli för mycket. Det beror helt på hur mycket som ligger och trycker där in-under, hur mycket man kanske har förträngt osv.

Men jag är ingen pessimist längre. Dagar som denna är jag det, jag är sjuk och jag slutar sent och ska vara på jobbet tidigt imorgon osv. Det är bara för att vissa saker känns jobbigt för mig, och jag försöker att acceptera det faktum att jag känner så, men jag kan ändå inte låta bli att bli irriterad på mig själv för att jag är sån. Jag kan egentligen inte acceptera att jag är sjuk ibland, att jag ibland bara kan känna mig dålig, att jag har problem med mitt röksug, att jag min energi tar slut snabbt och att jag då blir akut trött. Jag har jättesvårt för att acceptera såna brister hos mig själv. Gäller det någon annan så har jag förståelse, jag brukar tänka på att ha det i alla fall. Men är det jag så vill jag inte ta det till mig, jag vill skjuta bort det och glömma. Ignorera.
Idag tog det emot att lämna Emelie där på jobbet, jag tycker jättebra om henne och det gör det bara svårare för mig. Jag fick så dåligt samvete samtidigt som jag försökete ha överséende med mig själv. Jag kan inte vara på topp varje eviga dag, ingen kan vara det!

Nej det har varit en svår dag. Nu sitter jag här och mer eller mindre försöker att bli sams med mig själv. Ena halvan av mig är jättearg på mig och den andra försöker att lugna ner mig.

Jag undrar om jag ska gå ner och köpa något att äta, har inte ätit något vidare idag och jag behöver äta imorgon innan jag ska ner till jobbet också. Annars kommer öppningen att ta en vecka att få klar.

Peace and Love,
Isse

Jag har mått så extremt dåligt de två senaste dagarna, och det är mycket därför som mitt humör inte varit som det ska. Jag känner mig febrig, jag svettas och var jag än befinner mig så är det så varmt att jag knappt orkar röra mig. För jag SVETTAS ju. Jag tycker inte alls om att inte må bra och då blir jag sur och grinig. Stundvis kan jag ha ett någorlunda bra humör, men det kan vända lika fort igen. Jag är oberäknerlig för mig själv och det är tärt. Jag har fått någon skit i kroppen och den skiten ska BORT. Jag är inte ledig igen fören på torsdag och ovissheten om jag en dag vaknar upp med feber stör mig rätt hårt. Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte vara hemma, jag behöver mina timmar och jag VILL jobba. Inte vill jag ligga här hemma som en annan gurka!
Jag skulle ha åkt till Jompa ikväll också (så jag saknar honom!!!!!!) men jag orkar inte, för jag har fått någon äcklig bakterie i kroppen som för stunden sitter och hånar mig och min misärabla kväll.

När jag mår såhär så kan jag inte ta mig för något alls känns det som. Jag kan i bästa fall sitta och stirra in i väggen som ett annat lobotimerat psykfall. Ja, om jag har tur.

Det är lustigt hur insidan kan se så annorlunda ut än utsidan. Jag kan känna mig på ett sätt men om jag vill så kan jag beté mig på ett helt annat sätt. Det kan nog vi alla, de flesta i alla fall. Man kan bli så lurad.

Jag har inget vettigt alls att skriva ikväll. Jag mår dåligt, jag är på dåligt humör, jag är hungrig men har inget hemma att äta, jag vill jobba och ha mina timmar men jag har ingen som helst ork till det.
Men men.. Det finns dem som har det värre. Ska jag skratta eller gråta?

Nu ska jag sova i alla fall.
Är trött och hungrig.

Peace and Love,
Isse

Ja den här dagen har inte varit min bästa kan jag lova. Jag har varit trött, jag har haft ont i huvud, näsa, öron och ben. Mina käkar har också gjort ont. Inget har gått som det ska, inget har gått snabbt eller smärtfritt.
Jag har varit så bitter. Kära kollegor, förlåt mig. Det var absolut inte riktat mot er.

Röksug. Det är inte lätt, det är inte roligt, det är inte skönt eller bra.
Det är en pina i mitt arsle.

Vad ska man säga?
Elände!!

Jag vill sova, men jag har inte hunnit duscha än. Men sminket är borttvättat så det går fort. Jag ville skriva innan sängen.

Har jag inget roligt att skriva? Jag är ju faktiskt inte bitter nu..
Jag har pratat med Jompa idag! Det är kul! Det är ALLTID kul, för han är ju kul! :D
Jag saknar att umgås med honom.. Våra film- och myskvällar. Ja, han är mysig han. Skulle vara roligt att få träffa honom igen. Min kära Jompa.

Nej nu ska jag sova. Ska ju till polisen imorgon innan jobbet också.

Peace and Love,
Isse

En saga, så vacker
En stämma, så ljuv

Det känns som igår,
då jag låg där i din famn
Första gången du sa att du älskar mig,
första gången jag sa att jag älskar dig
Jag litade på oss,
du och jag, tillsammans
Allt jag brydde mig om var dig,
att du skulle må bra
Det fanns inget jag inte skulle göra för dig
Aldrig förr har jag öppnat mig så för någon annan
Du var den första
Jag älskade att prata med dig,
du kändes trygg

Där ligger jag i din famn
Tårarna rinner längs nedför mina kinder
Jag är så lycklig
Jag har allt en människa kan önska sig,
jag har kärleken, jag har dig
Jag ser in i dina vackra ögon,
jag vill aldrig mer vända bort min blick
Du är det vackraste som finns,
det är bara dig jag vill ha
Dig och ingen annan
Jag drar mina fingrar genom ditt hår,
lutar mitt huvud mot din panna och sluter ögonen
Jag skulle kunna ligga så för alltid
När jag fann dig så fann jag mig själv,
jag fann himelriket

Michas pappa ska se efter om jag kan följa med nästa gång de ska till Templet och utföra dop åt dem döda. Jag har aldrig varit med och gjort sånt förut, så det ska bli spännande om jag kan följa med.
Jag har aldrig ens varit i Templet förr, jag var inte aktiv så länge efter mitt dop, så jag är inte ens fullfjädrad när det gäller skrifter och såna saker heller. Men jag ska jobba på dessa saker den här gången!

Sist jag jobbade så såg jag mig omkring, jag såg på mina kollegor. Jag har så underbara kollegor! De är helt fantastiska och unika på sina egna sätt. Jag älskar dem alltihopa. Givetvis så lyser vissa upp min tillvaro mer än vissa andra, men faktum kvarstår att jag uppskattar och älskar var och en av dem för vilka de är.
Jag är så lycklig. Det finns ju dem som har den oturen att få tråkiga och humorlösa kollegor också, och den oturen har definitivt INTE jag! :D

Det känns som att jag har tusen saker att göra. Jag ska jobba på än det ena än det andra. Hur ska jag hinna med mig? Jag ska hinna jobba, sköta hemmet, umgås med nära och kära, hälsa på folk, kanske ut och rida hos Micha? Det är inte mycket, det är det inte, men det tar tid och det ska passa mitt schema. Även att jag vill tänka igenom vad jag behöver jobba på hos mig själv. Hur vill jag utvecklas? Vart vill jag nå? Hur kan jag bli en bättre person och ta lärdom på bästa sätt? Ja, det är mycket och det är RÖRIGT. I alla fall innan man hunnit komma igång..

Det självklara målet med mitt liv är att bli en sån bra person som jag bara kan bli. Mitt mål är att älska alla människor, och ja, jag är en bra bit på väg faktiskt! Att utveckla talanger och gåvor är också en självklarhet, det är något man redan har och det bör man ta vara på. Ovanor är inte bra, de ska bort. Att prioritera rätt är också en viktig sak, tänk när man har familj. Då är det ett måste att kunna prioritera rätt! Ansvar, det är superviktigt att kunna ta ansvar! Kan man inte ta ansvar så är man inte vuxen, anser jag i alla fall. Då är man snarare ett vuxet barn (jag kan ta ansvar, men om jag säger att jag inte kan bli bättre på det så ljuger jag). Jag vill se nya vyer, jag vill se andra kulturer innan jag bildar familj. Jag vill utveckla mitt skrivande, jag skriver för lite!!

Jag vill så mycket!! Min skalle spricker av alla tankar och alla förväntningar!!

Men kort och gott så är ett mål (av typ tusen) att föregå med gott exempel, framför allt för sina barn. Jag har sett många goda exempel så jag vet vad jag har framför mig. Vad jag har att själv jobba på.
Utvecklig är viktigt, utan utveckling så kommer man ingen vart känns det som.

Jag vet vad som betyder något i mitt liv. Härom dagen så fick jag en teckning av min minsta bror där han hade ritat mig och honom och våra namn stod där också. Det var så fint. Det är såna saker som betyder så mycket för mig. Min familj, mina vänner och alla relationer. Meteriella ting stannar här när man lämnar jordelivet, men minnen och det känslomässiga kan man faktiskt ta med sig. Och det är det som verkligen betyder något.

Idag så blev jag bjuden på middag och bio av familjen Stegeby. Det var så fint. De är så vackra hela den där familjen! Vad skulle jag göra utan dem? Jag kan känna en sån samhörighet, så starka band och känslor till dem. Micha, min älskade syster. Hon har funnits där så länge. Hon vet allt om mig. Hon var med mig till min kurator idag och vi tre hade ett riktigt trevligt samtal. Förmodligen det roligaste samtalet jag haft där! :D
Tack Micha! Du förgyller min tillvaro! <3

Och min älskade sambo.. Du finns där, jag finns där. Det känns som att det alltid kommer att vara vi två. Du och jag. Jag älskar dig, det vet du. Tvivla aldrig på det!! Jag kommer aldrig lämna eller glömma bort dig, du finns i mitt hjärta och det som finns där glömmer man bara inte. Inte ens om jag skulle drabbas av en minnesförlust, mina känslor och min kärlek för dig finns där ändå. Så det så! :)
Jag älskar dig, alltid <3

Och att vi två har pratat känns så bra. Det känns helt underbart. Allt känns bra, allt känns okej på något sätt.
Jag vet inte, men jag tror inte att jag alls har svårt för att förlåta. Jag har inte det. Säg förlåt och jag har glömt det nästa sekund. Att förlåta är så viktigt att kunna göra. Kärlek och förlåtelse går hand i hand. En kärleksfull person är en förlåtande person. Jag tror att det är så.

Jag älskar att göra saker för andra. Det är något som jag faktiskt brinner för. Om jag skulle vara ledig en helg och t.ex Michas familj skulle behöva hjälp ute på gården så skulle jag mer än gärna åka ut och hjälpa dem. Jag skulle utan att tveka kunna ge dem den tiden. De har hjälpt och ställt upp för mig så oerhört mycket så jag vet inte ens hur jag ska kunna tacka dem. Bara ordet "tack" känns otillräckligt, jag vill ge dem mer än bara ett "tack". Ordet går inte att jämföra med vad de gjort för mig. Jag vill ge dem så mycket mer tillbaka, men jag vet bara inte vad. Jag kan erbjuda dem min hjälp när de behöver den, men om de inte skulle behöva någon hjälp då? Vad ska jag då ge dem tillbaka?

I mina ögon så är de änglar. Utan tvekan.

Nej nu ska jag göra någon nytta. Vad vet jag inte än, men jag kommer nog på något! :)

Peace and Love,
Isse

Allt har varit ett kaos på sistone känns det som. Allt har varit upp-och-ned. Heeelt galet!
Men mitt uppe i all hysteri så har jag varit oerhört lugn tycker jag. Jag har behövt prata om det, men jag har inte alls blivit hysterisk själv ändå tycker jag. Jag vet inte, men jag kan inte bli arg på riktigt, jag kan bli irriterad (eller arg om det är så) men det går över väldigt fort. Mitt tålamod måste vara ganska tåligt ändå.

Imorgon så ska jag träffa Micha!! Jeeeeeej!! Det ska bli kul! :D

Nej jag orkar inte skriva mer. Uscha. Trött.

Peace and Love,
Isse

Nu när jag ser på dig så ser jag en sån vacker person
Du är vacker inifrån och ut,
jag kan inte släppa dig med blicken
Jag vill ständigt vara dig nära,
du gör mig varm, du gör mig lycklig
Kan du känna vad jag känner?
Kan du se min längtan när du ser på mig?
Kan du höra mina viskningar?

Du var så mycket för mig,
det har du alltid varit
Du finns i mitt sinne om dagarna,
och om nätterna finns du i mina drömmar
Du finns alltid där,
det gör du varje dag

Ingen har fått mig att känna så som du gör
Du har något speciellt,
men ord kan inte beskriva vad
Jag kan bara känna

Jag saknar dig hela tiden
Jag saknar din famn, dina tröstande ord, din blygsamhet,
jag saknar dina fel och brister så som dina bra sidor
Jag saknar att få somna vid din sida och nästa dag få vakna upp där
Jag saknar ditt tålamod med mig,
att du faktiskt försökte
Jag saknar att få höra dig säga att du älskar mig
Men mest av allt saknar jag att få dig att lé
Jag älskade att få dig att lé,
det var nog det bästa av allt faktiskt
Jag har aldrig tänkt på hur vackert det är att få en annan människa att lé,
men när jag träffade dig så tänkte jag på det på en gång
Kanske för att du har ett vackert léende, kanske för att du är du
Men jag tror på båda
Just det där kunde jag aldrig glömma,
det kunde jag aldrig släppa

Ord kan inte beskriva saknaden, så tomt det är här nu. Att kärlek kunde växa fram så fort, det tar bara en sekund. De där ögonen som tittar upp på en, den där nosen som man känner mot ens kind då man ligger och ser på tv, den där svansen som viftar så när man kommer hem från jobbet, den burriga pälsen att somna mot om nätterna, de där ledsna ögonen som ser på en då man gråter och alla dessa blöta pussar man får över hela ansiktet var dag. Jag saknar allt, redan, och då har han nyss försvunnit.
Att ha hund är något underbart, det är något fantastiskt. Ansvaret är sort och man är ständigt låst, men det är värt det. Det är värt varje sekund av ens liv, i alla fall mitt liv. Kosta vad det kostar, jag bryr mig inte.
Jag kommer tom att sakna hur han skäller och drar i kopplet då han ser en annan hund.
Jag saknar allt. Jag saknar att ha hår över hela min lägenhet och att ha grus i min säng. Jag har städat varje dag han bott här, men det har varit värt det med. Allt för min lillgubbe.

Vad annars? Inte mycket.. Första natten ensam på länge. Egentligen skulle jag ha åkt till Micha, men jag känner att jag inte orkar. Jag behöver vara ensam, samla mig lite. Rensa tankarna.
Det är lite jobbigt nu, men det går över. Imorgon ska jag umgås med min älskade änglasyster så jag kommer att bli återställd då. Jag behöver bara den här kvällen själv känner jag. Det var ett bra tag sen jag var helt ensam faktiskt.

Vad är det som händer egentligen? Jag fattar ingenting. Allt är så bittert runtomkring mig. Varför alltid se alla problem? Det är så många som gör det och jag kan inte förstå varför riktigt. Mitt liv är inte simplet, det är nästan aldrig enkelt, men jag söker lösningar istället för problemen. Av någon anledning så finner jag det lite enklare. Livet är inte lätt, ett jobb är inte lätt, familjelivet är inte lätt, inget är lätt! Men varför ska man gräva ner sig i just det som inte är lätt? Man kan se till det positiva och med det arbeta på det som måste arbetas på. Ja, det är inte heller lätt, men insåg att det var roligare så så då borde nog många andra också kunna göra det.
Ja, jag vet inte. Men det är min syn på allt i alla fall, alla är vi olika och vi har alla olika sätt att leva våra liv på. Och så må det också vara. Det är bara så tråkigt att se på och inget kunna göra.

Men nu ska jag städa lite. Ta en paus från allt tänkande!
Allr sker av en anledning, allt har en lösning, tiden läker alla sår.
Så är det! :)

Peace and Love,
Isse

Helgen har varit helt underbar. Ord kan inte beskriva hur mycket jag behövde det där!
Familjen Stegeby är förmodligen den bästa familj som finns. De är så öppna, kärleksfulla och lättsamma att ha att göra med. Och sen så är det rätt roliga också! Haha! :D
Jag och lillgubben har varit där under helgen, som sagt, jag och Micha delade rum och lillgubben fick en egen box i stallet som han (faktiskt!) verkade trivas bra i. Han var tyst när han var där och han kunde i lugn och ro ligga och sova där inne. Sen drog han vagn också. De hade en sele som man har till hundar och sen hakade man fast den på vagnen och sen drog han barnen i den. Det gick superbra! Givetvis var det ovant för han först, men sedan drig han jättefint och vi sprang där på vägen tillsammans. Det var så roligt!
Ja, sen var vi ute och red också. Micha lärde mig lite om hur man rider western och det är bra mycket roligare än att rida dressyr. Men som vanligt så får hästen jag rider på alltid små infall att "nu vill jag springa en bit" och "nu vill jag stanna". Haha. Sist vi red tillsammans (för tre år sen kanske?) så satt sadeln för löst för att min häst var så fet, så rätt som det var så började den att sparka bak-ut och jag undrade vad den höll på med. Och rätt som det var så tvärstannade den och jag flög över hästens huvud. Det är min vanliga tur! Men det är kul också, jag gillar överraskningar! :D

Jag gillar den där familjen. Idag så pratade jag med min änglafarmor och hon sa att det är en sån familj som jag aldrig haft, och mycket därför så tar jag till mig så när de bjuder in mig i deras. Jag har aldrig varit med om en familj som ställt upp så för mig, inte så som de gör. Jag blir ju alldeles rörd. Micha är som en syster för mig, det har hon alltid varit. Vi är så lika ändå, jag och hon. Vi har våran tro gemensamt och det gör så mycket. Det gör mer än vad man kan tro. Man har andra normer och principer i livet, man vill utveckals på ett helt annat sätt och man har en helt annan hjälp med att kunna utvecklas.

I kyrkan så höll Micha ett litet tal. När hon satt och väntade på sin tur så såg jag att hon var smått tårögd och jag förstod att hon skulle börja gråta under talet, och i och med det så förstod jag att jag också skulle börja att gråta. Det gjorde vi mycket riktigt. Talet var så fint, det hon sa om mig och allt annat också. Tårarna bara sprutade. Sen när hon kom och satte sig så kramade om hon mig och sa att hon älskar mig, jag försökte att väsa fram "och jag dig med" men jag vet inte om hon kunde höra det. Jag var så rörd, jag var så glad. Så lycklig. I det ögonblicket så visste jag att jag har en syster. Hon ställer upp för mig och hon finns där så gott hon kan, med tanke på att hon bor i Texas. Och när inte hon är här så finns hennes familj där för mig.
Jag älskar dem alla precis som att de vore min riktiga familj. De är fantastiska. De är UNDERBARA.

Jag är så lycklig. Det finns en mening med allt.

Helgen har varit helt underbar i alla fall. Jag har varit fullt sysselsatt och jag önskar att jag kunde ha varit där längre. Det hade varit så fantastiskt! Men jag ska dit igen på onsdag, i morgon blir det då. Eller om jag får åka dit på torsdag. Ja, det märks. Men jag kommer att tillbrinnga torsdagen där!

Åååh. Har jag skrivit ner allt jag vill nu då? Jag vet inte för jag är helt ifrån mig nu!

Jag kommer inte att kunna gå till kyrkan på söndag, och det gör ont i mig. Men Micha kanske kan komma hit en sväng då så att jag får umgås lite med henne! :)
Jag önskar att hon kunde bo här med mig!! Det skulle vara så fint!!

Men men.. Hon är här tre veckor till i alla fall så jag får ta vara på de tre veckorna! :)
Min älskade syster! Min änglasyster! <3

Men nu ska jag gå ut med lillgubben! Mitt älskade hjärta! <3

Peace and Love,
Isse <3